Hur vet man om man har råd att köpa något?

I tv programmet "Lyxfällan" så får man ofta följa människor som köper mycket saker, och snart blir djupt skuldsatta.

Så hur bedömer man egentligen om man "har råd" att köpa något eller inte???

Köpa den där nya senaste mobiltelefonen, den där häftiga resan till New York, alla fina inredningsdetaljer och möbler, den där nya bilen, den där fina bostaden, eller vad som helst egentligen?

Ska man resonera olika beroende på vad det är man köper, eller på samma sätt oavsett vad det är? Jag menar en resa är så att säga borta när man kommer hem, men en lägenhet behåller ju istället sitt värde....

Någon som har en metod att dela med sig av, för hur ni avgör om ni har råd med något?

Hur gör Du? Tänker du till före köp? Om ja, hur? Om nej, varför inte?

Men Jeeebus. Är du riktig eller skojar du bara? Det är väl bara till att kolla i plånboken och se om det finns tillräckligt med pengar för att betala det du undrar ifall du har råd att köpa.

Sen kan man behöva tänka lite längre än näsan räcker och inse att om man bränner hela lönen den 25:e så har man inte råd med något tills lönen landar.

Om du behöver låna för att konsumera så har du inte råd. Har du gamla lån pga konsumering så har du inte råd. Betal av dom lånen först. Sen är det upp till dig hur mycket sparande och buffert du vill ha, men man ska inte leva från lön till lön. Då får man minska på sina utgifter så man kan spara till en buffert. Det kommer alltid att komma oförutsedda utgifter i framtiden.

Man får göra en beräkning på papper eller i huvudet.
Betala alla räkningar först och sedan kolla om det är framtida räkningar som skall betalas.
Dra av dessa pengar och slutsumman som blir kvar kan du disponera fritt.
Se till att skaffa en buffert också för plötsliga utgifter.

Detta är sådant alla barn borde lära sig från 4-5-års ålder.
Du kan inte handla för pengar du inte har.

Tack, utmärkt svar! 😃😄😁😆😅😂

Man skall resonera olika.

Konsumtionsvaror, förbrukningsvaror och -tjänster är sådant som är borta när man använt de, eller som helt saknar andrahandsvärde. Pengarna är borta. En resa, en kväll på krogen, en månad på Spotify, en filt du köpte på Lidl, mat som du äter upp.

Denna kategori har du råd med om du har sparat ihop till köpet kontant dagen före lönen kommer.


Kapitalvaror är sådant som har ett andrahandsvärde, men där värdet avtar över tid. Det finns saker vars värde avtar väldigt snabbt, det finns saker som avtar långsamt. Fordon, vitvaror, datorer, ljudanläggning, telefoner, TV, de flesta klockorna, osv.

Du skall tänka efter noga innan du väljer att låna till att köpa något i denna kategorien. Det är här som flest av medelklassen och fattiga bränner sig ekonomiskt över tid när de skall unna sig fina saker. Generellt skulle jag påstå bara de som måste ha något där för att kunna utföra sitt jobb skall låna till det, och man kan nästan alltid välja ett billigare alternativ man kan spara ihop till kontant.


Apprecierande tillgångar är sådant vars värde inte faller om man tar hand om de. Många gånger ökar de i värde över tid. En bostad, viss konst, vissa designermöbler, sällsynta myntsamlingar, några få skivsamlingar, osv.

Dessa är ofta helt ok att låna till så länge man betalar mindre i ränta än vad värdet ökar.

Det många glömmer bort är att också ägandet i sig kostar pengar.

Ett hus behöver yttre och inre underhåll. Uppvärmning, sopor, vatten, försäkringar.

En bil kostar i service reparationer skatt, fördäkring och bränsle. Jag kanske har råd att köpa en gammal Rolls Royce eller Ferrari, men har inte råd att äga de. Intrödesbiljetten kan bara vara en bråkdel av vad det kostar att äga.

Det enkla svaret för mig personligen är, att om man kan casha de konsumtionsvaror man vill ha utan att behöva leva på havregrynsgröt till nästa lön så har man råd. Handlar man på kredit / avbetalning så har man inte råd.

Om TV:n pajar och du har utrymme för att köpa en ny rakt av så gör det för all del men ta inte för vana att lägga upp den på 36mån avbetalning ihop med ny telefon, bil, resor etc. för med ett sådant beteende kommer du en dag plötsligt upptäcka att hela lönen går till räntebetalningar och då är du nära att bli nästa kandidat till lyxfällan.

I och med den systematiska avvecklingen av kontanter i samhället tillsammans med närmast obefintlig utbildning i skolorna om personlig ekonomi så har gemene man idag ingen koll på sina utgifter. Detta är helt enligt plan för att göda både banker och stat och göra alla till lydiga slavar som dignar under livslånga skulder och tvingas forsätta slita på sina jobb de hatar av rädsla för att missa en betalning.

Fadt just mobiltelefoner brukar ju betalas genom månadskostnaden på abonnemanget. TS har en poäng i hur man ska veta vad för mobil man har räd med. Svaret är att man får göra en budget och se vad man har att röra sig med efter att de fasts utgifterna är betalda varje månad.

Den som "måste" låna till en ny mobil har inte råd. Är man fattig får man köpa en mobil för 2000 kr och behålla den i fem år. Och lägga max 200 kr per månad på ett abonnemang som ger 10-20 gb surf. Det är ingen mänsklig rättighet att köpa en mobil för 10 000 kr på avbetalning vartannat år och surfa upp 100 gb per månad.

Man behöver inte vara snål om man inte vill, men ekonomisk. En låginkomsttagare måste helt enkelt anpassa livet till sin låga inkomst. Bo billigt, ha en billig bil eller ett busskort, billig mobil, billiga kläder, billig mat, billig eller ingen semester. Ett billigt liv helt enkelt. Fattiglappen som leker rik genom lån borde göra karriär istället. Eller förbli fattig och avstå överdriven konsumtion.

Sen är det väldigt få som har råd att köpa en bostad, då får man avväga om det är värt att låna majoriteten av priset eller sitta kvar i hyresrätten. Att köpa hus och framförallt att äga och förvalta ett hus kan bli dyrt och som nån skrev måste man räkna in löpande drift och större underhåll och inte vara naiv. Har man pengar är det bara att köra men nu ser vi effekten av dålig ekonomisk planering hos en klagade medelklass som ändå har bra inkomster men som varit negativa till amortering och sparande utan istället lånat mer för att renovera sönder i tio år, eller låna till dyra bilar som störtar i värde, med huset som säkerhet.

För att undvika att hamna i skuldkris så ska man väl enbart köpa bostad och bil med lånade pengar. I nödfall kan man väl även låna till vitvaror.

”Råd” är för de flesta en bedömningsfråga, eftersom man måste värdera skulder och inkomster lite olika om man vill vara exakt i sin bedömning.

Den enklaste varianten ”har jag pengar i plånboken” är praktisk, men inte särskilt exakt och ger inte nödvändigtvis rätt svar, eftersom det rätta svaret måste ses över en längre tid än just i nuet.

Att ”ha råd” innebär i sin striktaste form att du har de nödvändiga pengarna tillgängliga, samtidigt som du är helt skuldfri, har hela din pension tryggad, är väl försäkrad mot oförutsedda utgifter och inte har några andra åtaganden (tex barn) som pengarna borde gå till istället.

Men den mer gängse inställningen är nog att man har tillräckligt med pengar för att leva sitt liv under en överskådlig framtid med lite marginal, plus pengarna som behövs för att köpa den där PS5an nu. Då skulle nog de flesta anse att de har råd.