Hur effektiva får antidepressiva preparat vara?

SSRI-preparat hjälper lite halvt om halvt, ibland med bättre effekt o ibland sämre. Om man skulle uppfinna ett antidepressivt preparat som fungerar till 100%, eller med mycket bra effekt, då förbjuds det, då narkotikaklassas det. Som t.ex. amfetamin, det används i ytterst sällsynta fall mot depression, troligen inte alls i Sverige. Det är dock vanligt mot ADHD.

Uppfinner man ett preparat med mycket bra effekt, så behövs det inga vidare preparat o när patentet gått ut, så blir det billigt att tillverka o alla kunde leva lyckliga. Men då tjänar läkemedelsföretag inga pengar...

En liten dos amfetamin blir de flesta ganska uppåt av, o sköter man det o inte missbrukar det, som att få en kick på det, eller injicera det. Men det finns inga större pengar på att tjäna på lättillverkat amfetamin. Naturligtvis finns det biverkningar av det också. Men tror ni att om man skulle uppfinna ett perfekt amfetamin-preparat utan biverkningar, skulle det tillåtas då?

Man kan naturligtvis inte gå runt o vara "hög" hela tiden, men att gå runt o vara påverkad av SSRI-preparat går tydligen bra? De kan verka sederande o har andra effekter. En liten dos amfetamin blir man t.o.m. mer skärpt på.

Så, hur effektivt får en antidepressiv medicin vara?

Vet inte men jag tycker man kan maximera sig själv om man sover, rör på sig och inte konsumerar / tömmer hela sitt dopamin. Det tror jag har större effekt än att äta piller.

Vi lever i en tid, i ett samhälle som främjar stress och psykisk ohälsa. Vi skapar också orimliga krav när vi tävlar på världsmarknaden istället för hembyn. Mellan människor skapas också press och att leva upp till ideal (som bara speglar fejkad framgång). Vi ska passa in...

Existentiella frågor och filosofi är bara subforum när det egentligen är det viktigaste som finns.

Ja det finns nog många preparat som skulle fungera bättre än dagens aktuella antidepressiva (bara namnet är ju tungt, deprimerade och släpigt).

Psykedeliska preparat tycks hjälpa och det forskas en hel del på dessa igen. Vi får se vad det leder till.

Tror det är litet av en sista utväg. Har vänner som vart på riktigt stark medicin och bieffekterna där är fan inte att leka med. Plus grejen med SSRi är att liksom putta dig liiiiite tillbaka från gränsen så att du har chansen att jobba på din mentala hälsa, inte zappa dig totalt.

Problemet är ju att olika människor har olika möjligheter att hantera sin stress, ångest eller depression. Vilket gör att många fastnar i SSRi - sen är vissa av oss enormt lata och kan lätt hamna i att inte orka ta tag i det (här är jag genuint skyldig, borde tamejfaen och planen är)

Håller i viss mån... och delvis... med Reverend Camden ovan (och därför också den gamla Rote Armee Fraktion delen DPK) det är inte så mycket vi som är sjuka som världen vi lever i. Vi är råttor i en för trång bur som slåss om resurser vi inte behöver eller vi inte kan få med varandra istället för dom som håller oss inlåsta.

Problemet med tex sertralin är att det skrivs ut till människor som inte har de evedensbaserade tillstånden. Därför har sertralin mycket lägre "hjälp-procent" än det borde ha.

Sertralin har tex mycket god effekt vid panikångest och även bra möjlighet att hjälpa vid depression. Det finns 637 studier som bevisar det (minst även om jag bara tog siffran ur luften).

Men då sertralin inte ger "beronde" i traditionell mening ges dessa till mycket fler grupper där det helt saknas vetenskapligt stöd att det skulle ha effekt. Tex vid allmän social oro. Man ger folk sertralin på lösa grunder och "hoppas" att det skall hjälpa.

Så har alltid psykiatrin fungerat. Tidigare gav man elchocker till människor som inte hade depression trotts att det enligt litteraturen hjälper just dessa.

Så när muppety eller jag tittar på sertralins dåliga effekt på folk i allmänhet, ingår och förstör den stora gruppen som bara fått sertralin för att pröva i förhoppningssyfte.

Skulle man enbart ge sertralin till människor med panikångest som ett motmedel mot panikångest, och sedan värderade effekten på panikattackerna (upphör dom eller inte) skulle man i princip ha ett perfekt läkemedel mot panikångest.
Ja, jag vet naturligtvis att sertralin ursprungligen var en antidepp medicin. Men det är svårare att bli fri från deppression och svårare att mäta.

Problemet är kanske inte medicinerna, utan hur psykiatrin fungerar.

Problemet är att piller inte har någon egentlig effekt, det maskerar bara problemet och att bedöva ett naturligt mänskligt tillstånd som alla stöter på i livet kan inte vara nyttigt och bra.

Med tiden blir pillret en krycka och vips är du beroende av det.

Om målet är att att bli avtrubbad och inte känna någonting är det fantastiskt, vill du göra någonting åt grundproblemet och få ett bättre liv är det katastrofalt