Hur böjer man "att frysa"?

Frysa - Frös/Fryste - Frusit/Fryst/(Frysit)

Böjer man det annorlunda beroende på om det är någon som fryser själv eller någon som fryser in någonting?

Jag frös inatt.
Jag fryste in kycklingen.

Jag har frusit inatt.
Jag har fryst in kycklingen.

Skulle också säga att "frysa" och "frysa in" böjs olika, precis som du skriver.

Lustigt nog är frysa (person) och frysa (livsmedel) enligt ordboken homonymer i grundformen, men böjs olika.

Mycket riktigt har frysa (person) stark böjning (frysa, frös, frusit) och frysa (livsmedel) svag böjning (frysa, fryste, fryst).

Varför det är så har jag ingen aning om.

SAOB-artikeln FRYSA är skriven 1926, medan den svagt böjda homonymen frysa i NEO dateras som belagd först 1945. SAOB:s betydelse 4 handlar om transitivt FRYSA, men före 1945 var det väldigt få som frös ner bär och kött i en "freezer". SAOB antyder inte att det transitiva FRYSA skulle kunna böjas svagt.

Det svagt böjda frysa är närmast översättningen av engelska "freeze" — i betydelser från djupfrysning till polisens order till den smitande boven: Freeze!

Som vi alla fått lära oss heter det intransitiva »att frysa« (känna kyla) på engelska "to be cold". Om vaken på sjön frös igen under natten, så tror jag att man numera på svenska kan säga att den fryste igen, analogt med engelska "froze" (som har stark böjning!). Om någon »frös igen« betyder det »åter började huttra«.

I fasta uttryck sitter den gamla formen fastare, som att sjön var igenfrusen. Min flitiga mamma har frusit in bär med stark böjelse i många decennier. Det är gott med frusna blåbär till ostkakan.

I sydvästliga dialekter uttalas rikssvenskans frusit/fruset båda som {fröset} (Göteborg) eller {fråset} (Stefan&Krister-land).

Det finns nog en allmän tendens att svag böjning gör domänvinster, särskilt när isen är bruten(!) genom att en stark och en svag verbform är inbördes homonymer i infinitiv.

Har för mig att jag läste någonstans (ev. Fredrik L) att många verb ursprungligen hade en svag och en stark variant, t.ex. brinna och bränna. Dessa verb, trots att de egentligen är olika ord, kan ibland råka ha samma infinitiv t.ex smälta (smalt smultit eller smälte smält). Frysa kanske är som med smälta?

Vet inte hur det skall definieras, men den svaga varianten är ofta en handling medan den starka mer kan liknas vid en process.
Jag brände mig på brasan - brasan brann i flera timmar.
Smeden smälte järnet - glassen smalt i värmen.
Frysa finns det flera goda exempel på sedan tidigare i tråden

Om jag får fylla på med ett par ord, så tror jag att vi kan närma oss den berömda pudeln:

... den svaga varianten är ofta en [utförd] handling medan den starka mer kan liknas vid en [självgående] process.

Det första är nära vad jag kallade transitiv användning av ett verb. Till och med när man bränner sig så beror det på en handling, att man placerat handen för nära elden. Brasan brann av sig själv, sedan jag väl tänt den. Smeden smälte järnet — klart transitivt. Ändå skulle jag idag säga att glassen smälte i värmen, en metafor för att den smältes av värmen.

Får jag märka ord lite så är det en process också när smeden smälter järn. Ordet process betyder förlopp, händelseutveckling, fortskridande.

Ja idag har tyvärr "smalt smultit" tappat lite mot den svaga böjningen, men traditionellt finns det en skillnad som inte helt är utdöd.

Du har rätt om process, kom bara inte på någon god beskrivning så det blev lite slarvigt uttryckt av mig.

Närmare bestämt är det en reflexiv (tillbakasyftande) användning. "mig" syftar tillbaka på subjektet "Jag". Hade det stått "Jag brände honom" hade det varit en transitiv användning.

Nja, är verbet mindre transitivt för att objektet är ett reflexivt pronomen??

Bränna är inte mindre transitivt för att det kan användas reflexivt, men det är inte givet att ett reflexivt verb kan ta ett vanligt direkt objekt ("bete", "föräta" och "oja" kan det väl inte t.ex.?). Jag bidrog bara med en grammatisk term för användningen i fråga eftersom det verkade som om du sökte efter en sådan.

Allt väl! De tre exemplen »bete sig« / »föräta sig« / »oja sig« är av NEO upptagna som unika verb med det reflexiva pronomenet som en pseudopartikel. Pseudo- säger jag därför att en äkta partikel skall vara oböjd. Pseudopartikeln »sig« i »bete sig« är böjlig så tillvida att jag kan »bete mig« och vi kan »bete oss«.

Verbet bränna kan ha olika grader av reflexivitet:

-- I protest brände han sig [med bensin].
-- Han brände sig på tummen.
-- Han brände sin skjorta.
-- Han brände skjortan.
-- Han brände reversen.

Har vi inte gått igenom detta förut, bl.a. i Har han växt eller vuxit upp? och Uppvuxen?