Inte gjord för relationer?

Jag närmar mig nu 35-årsåldern och jag känner mer och mer att jag kanske inte är gjord för relationer, vilket för mig är en förlust. Jag vill jättegärna känna kärleken, ha en familj, ha stabilitet. Men jag vet inte om jag någonsin kommer få det. Jag har haft flickvänner, men kan i efterhan se tillbaka på det med vemod. Jag älskade dem inte. Jag var otrogen och hade tjejerna som tidsfördriv, eller trygghet. Nu har jag dejtat en tjej ett tag, i hopp om att något skulle förändras. Jag tänkte att jag kanske var otrogen för att det enda förhållandet var dåligt bara. Men så är det inte. Jag är fortfarande otrogen, jag söker fortfarande kicken och jag är återigen trött på tjejen. Det finns ingenting hos henne som jag stör mig på, men jag är bara inte där. Hon vill sova med mig. Jag vill sova ensam. Hon vill göra det eller det, men jag kan inte ge henne det. Det är som att jag inte förmår att ge.

Som nämnt, jag närmar mig 35 och jag funderar över hur min framtid ska vara. Vem jag ska vara. Och det ser inte positivt ut. Jag funderar om jag inte är kapabel till att älska. Till att dela mitt liv med en kvinna, till att bara vara med henne, till att bo med henne och dela säng med henne.

Jag blir så ledsen när jag tänker på det. Det är som att sitta i rullstol och önska att man vill kunna gå. Jag försöker men jag kan bara inte känna de känslorna för någon jag träffat. Jag funderar på vad som är fel med mig, eller om jag bara av någon liten anledning kanske inte träffat rätt person bara. Det sistnämnda är det lilla hopp jag har i mig.

Jag kanske bara inte är gjord för relationer. Och är det så, är det en enorm sorg. Jag vill bara vara lycklig, men det känns som att jag aldrig riktigt kommer bli det.