Jag vill tro på gud, men det går ju inte

På ett sätt skulle det kunna vara teoretiskt möjligt, om det inte vore för att det är nästintill omöjligt, att vi är grundlurade och att en skapare, någon gud, finns "bakom" allting.
Titta på min avatar, Jorden och all rymd bortom den och ställ dig frågan om det är sannolikt att vi skulle veta sanningen om Gud i så fall. Sanning finns inte i ett fotbollslag. Det är fotbollslaget som finns i dig.

Nä, det går ju inte, men alla religioner, utom en i mitt eget tycke och smak, har något att erbjuda. Hednakristen kallar jag mig själv.

Nej, jag känner mest att vardagen blir kortare, jag krökar lika mycket som tidigare. Tiden i kyrkan är ” trevlig” och lugn. Jag begär inte mer i nuläget.

Det blir mycket tid i kyrkan för dig då.
Om du ska orka med allt..

Ju mer man tror desto mer tunnlar har du trasslat in dig i.
De kan låtsas hur mycket som helst framför andra.
Men de behandlar faktiskt allas hjärna som en egen planet med egna regler.
Det är lixom att de förstörde hela guda projektet med flit framför mig.
Men de fokuserar inte på alla.

De har någon slags sattelit eller lånar våra till att ansluta energier som rör sig för HJÄRNAN.

Jag kan vifta lite över kroppen så kommer det massa rapar...
Varför ville de att jag ska veta det varje dag?

Jag har inte ens gått emot gud då de avslöjat sig när jag var typ 17.

Väldigt kul att man ska lyssna på Jesusmysarna som enda källa jämt.
Alltså de som alltid beter sig som att de går på ecstasy.

Njaa, jag går dit på morgonbön kl 10.00. Sedan fikar vi en stund. Trevligt att få kontakt med människor man aldrig hade träffat annars.

Lycka till om de kommer efter dig.
De är antisociala entiteter.
De vill bara förstöra.
Den där guden finns inte ens.
De låtsas vara robotar..