Jag vill tro på gud, men det går ju inte

Från det att jag var väldigt ung hr jag varit rabiat ateist. På äldre dar Sökt andlighet genom ateism (typ spinoza tex). Budhism..

Men på äldre dagar har något slags sökande väcks i mig. Vet inte varför. Jag vill tro på gud men jag kan inte. Tror jag. Längtan? Tradition? Börjat se upp lite till judar, ortodoxa och till och med katoliker. Fått lite förståelse för hinduismen (dom tror ju faktiskt inte att det finns en gud som ser ut som en elefant osv, annan tråd) Traditionen, samhörigheten, tryggheten ? Ritualerna?

Kristendomen har syndernas förlåtelse, vi är alla syndare
Judendomen har, vi ”kan ju faktiskt inte veta egentligen. Låt oss göra det bästa av situationen”
Hinduismen har vi är alla ett och samma. (Egentligen närmast spinoza och atemismen)

Jag träffar så många religösa idioter. Falska och dömande. Naiva och korkade. Då ofta tillhörande svenska kyrkan eller frikyrkor. Inte tala om störda sekter.

Jag kommer alltid, jag bara är sådan söka sanning i det materiella. Evolutionen fungerar ungefär så som vetenskapen säger, liksom universums storlek och ålder(tills andra rön säger annat). Religoner skapas ur olika historiska och politiska kontexter. Religösa profeter är skapade ur myter blandat med historiska fakta (texter skrivs efter personens död, citat som tillskrivs är medvetet eller omedvetet ihopblandade från andra personer, ditlagda eller bortplockade genom historien osv, mycket av ”jesus ord”, mest ikoniska citat tex kommer väll från äldre egyptisk filosofi tex) . Det kan jag liksom inte sudda ut. Det finns moral som inte är universell och evig utan som ibland måste ifrågasättas och omdefinieras (tex hur två vuxna lever sina liv tillsammans).


Någon som förstår mig, känner igen sig? Har råd?

Det enda jag kan säga är att enligt mina studier så söker sig alltid vilsna själar sig till någon form av gudstro/religion.

Har hört det också. Men det sägs ju också vara evolutionärt. Att söka tillhörighet/gruppen, tron på något högre ( nihelism är ju dåligt i överlevnadsbunpunkt ) . Det behöver egentligen inte motsäga någonting. Förutom bokstavstroende då. Men dom är kanske färre än man tror.

Man kan såklart aldrig välja vad man ska tro på. Antingen finner man någonting övertygande eller så gör man det inte. Ateister kan välja att bli troende lika lite som troende kan välja att bli ateister.

Detta är bara ytterligare ett argument emot logiken i religioner som kräver att man ska tro på ett visst sätt. Acceptera din ateism, så kan du åtminstone trösta dig med att du är en förnuftig människa.

Sök tröst i det du finner läkande får bli mitt råd.

religion? tro?
Du kan väl börja med att tro utan religion?
Tron kanske börjar med att man har en förhoppning som blir allt starkare.
Att man tänker att det inte kostar något att tro.
Att man försöker begripa hur stort universum är och försöker att greppa det. Och samtidigt inser att man inte ens fattar det även om det finns. så varför skulle man begripa detta med GUD då?
Att man inte försöker att specificera GUD för mycket i detaljer och inser att just det arbetet är meningslöst.
Att man istället ser GUD som en högre makt vars existens är obeskrivlig men ändå inte går att utesluta.
---------------
Så kanske en förhoppning så småningom kan leda till en tro på en högre makt.
och du kan välja att kalla den för GUD eller Gunnar och det kanske finns en eller tusen.
Kanske behöver man ett religiöst/strukturerat sammanhang, men man kan väl välja flera olika kyrkor/andliga föreningar i så fall?
----------------
Själv går jag på pingstkyrkan för det är bra ös där + ekumenia för där är lite mer ro.
och tittar på gudstjänst på SvT som brukar vara trevligt medan jag skriver på Flashback.
tror vet jag inte om jag gör än, men jag har respekt för GUD och kan inte utesluta att det finns något andligt och större än vi människor. det är skönt att hålla dörren öppen i alla fall.

Det finns väldigt mycket som pekar på att om tex kristna svenskar hade fötts i schamanernas riken eller i muslimska länder så hade de inte varit kristna utan trott på något annat, och tvärtom.
Slutsatsen av bara det kan inte bli så mycket mer än att faktiskt alla har fel. Tro utgår inte ifrån att söka en sanning utan att vidhålla en myt.
Att vilja tro räcker inte. Du måste måste mötas av övertygande bevis som ligger utanför dig att påverka.

Det är ju den eviga frågan. Varför skulle just min religion vara sann. Skulle du fråga en religonesvetare eller åtminstone en religionslärare på höstadiet skulle denna nog säga att religionerna är bara är ett kulturellt sätt för människor att kanalisera ”gud”. Alla tror ju inte att deras tro är den enda rätta vägen. Den som påstår sig VETA är en idiot, narcesist eller galen och har missförstått vad tro är. (Här blir en av världsreligionerna extra problematisk men det finns oändligt antal trådar om det)

Åtminstone hävdar många det. Med viss variation. Tex tror nog inte alla pingstvänner att katoliker och medlemmar i svenska kyrkan kommer till helvetet. Katoliker och protestanter dömmer inte var adra till evig eld (längre) så vitt jag vet. Sedan finns väll en glidande skala typ. Pingstkyrkan säger väll typ något om att på domedagen ska alla dömmas rättvist även dom som tex aldrig hört om Jesus (gud enligt pingstkyrkan)

Quoi, Riddarhuset. Du är ej glömd, jag återkommer

Jag har sedan unga år trott på en slags fysisk själavandring och jag tycker mig ha haft rätt hela tiden när jag i efterhand stämmer av med samtidens vetenskap och filosofi.
Jag tror inte någon skulle kunna ändra min tro eftersom jag kan motivera hur, men ot i tråden. Jag har sökt sanningen och funnit den.

Islam skapades samt kontrolleras av den sataniska katolska kyrkan, vilken i sin tur LÅTSAS följa Rättfärdighetens Konung, Kristus Jesus.
Jesus säger: JAG är sanningen, vägen och livet, INGEN kommer till Fadern utom via MIG.

Törsten efter vägen (som Kristenheten helt sonika kallades de första århundradena) är mycket stor i länder som t.ex. Pakistan och Kina. Otroligt få Nordbor söker sig aktivt till de "trosuppfattningar" som florerar i dessa länder, där samhällsbyggen i grunden vilar på sataniska irrläror medans samhällsbyggen i väst vilar på värderingar med Kristen grund.

Att tjäna Kristus och följa hans VÄG är inte en religion (ordet kommer från latinets religare vilket betyder "binda upp/kontrollera") utan ett kall för rättfärdighet och törsten efter äkta, Gudomlig kärlek.
djävulen jobbar dock hårt för att envar ska blanda ihop Kristus med av honom arrangerade "trosuppfattningar" (läs lögner)

Du har sökt sanningen och gått vilse i vildmarken.

Prova gärna den svenska youtubekanalen "Pastor Pethrus", samt de kanaler där den fantastiske Kristusföljaren samt researchern David Carrico är verksam:
-Now You See TV
-Midnight Ride
-Underground Church FOJC (Follower Of Jesus Christ)

Jag tror att Muhammed insåg att kristendomen inte riktigt kunde hålla måttet och därför justerade kristendomen en aning till att bli islam för att passa hans vilja eller vision om sitt idealsamhälle. Jag tror inte att varken judendom, kristendom eller islam har med någon högre sanning än så att göra.
Både Jesus och Muhammed visste nog innerst inne att de själva ljög. Jag har svårt att förstå hur man i dagens samhälle kan tro så. Åtminstone för mig är bortom allt förnuft.