Äter 7 psykofarmaka varje dag

Man väljer ut de svagaste till försöksdjur

Ja, bättre att folk söp ihjäl sig som förr när alkohol var den enda tillgängliga psykofarmaka. Folk verkar ha glömt hur spritt alkoholmissbruket var i Sverige innan modern tid.

On-topic. Be läkaren göra en genomgång och se om du inte kan sätta ut något. "Risken" är förstås att det är Lyrica och Stesolid som ryker i första hand.

Jag också förr.

Social fobi har vistats delvis av att jag uppträtt illa på nätet men framförallt av alla nättroll då jag tycker illa om människor som jag upplever som osympatiska och dåliga och i det bryr jag mig inte om vad de kan tycka om mig. Jag själv gillar ju inte ens dem. Alls.

Klarade inte av att gå utanför dörren förr utan svår ångest. Det kom som en blixt från klar himmel en helt vanlig dag när jag gick ut och mötte några killar. De såg glada ut och inte det minsta fientliga men det small till I huvudet för mig och sedan startade närmare två decennier av torgskräck och helt oberäknelig ångest. Jag hade också utsatts för otroligt mycket trauman så sannolikt var det något hos någon av dem som triggade något men jag har aldrig vetat vad det var.

Min barndom var även den präglad av ångest och oro. Mitt första ångestminne är från att jag var 6 år gammal.
Idag lever jag ångestfri. Däremot får jag hålla utkik efter saker som kan trigga ångest.t.ex så började jag hålla andan och andas fel när jag var ute och gick och låten Svag kom på spellistan. Undermedvetet plan men ångest och att spänna sig kan ofta gå hand i hand. Låten spelades en hel del när jag var tillsammans med exet.

Om du har ångest är det viktigt att du försöker leta reda på vad som triggar och mina exempel är saker som kan verka helt obetydliga men som ändå kan spöka till.

Ångest är ett ständigt tänk-om-scenario. Rädsla är ett akut tillstånd medan ångest är sådant som kanske kan ske.

Du behöver sortera ut vad som skrämmer dig och du har bra mediciner (Stesolid) för att börja bryta ner den oron. Ångest är lite som att vara rädd för att bli rädd.

Jag är egentligen inte en särskilt räddhågsen person men när jag var ångestsjuk så fyllde jag ständigt upp med en massa oro för olika saker. Idag tar jag istället bara hand om mig själv utifall att jag skulle börja få ångest.

Du behöver, låter så taskigt att säga men det är väldigt mycket tid som går åt till oro när man är ångestsjuk. Hela tiden rekar din hjärna av efter faror som inte ens existerar. Det är inte detsamma som att vara feg. Senast häromveckan hoppade jag in efter en skock pojkar och kastade ut samtliga från en plats då jag inte uppfattade vad som pågick mer än att någon bråkat/hotat någon tjej och att ögonen var oroliga på en flicka samtidigt som jag bara hörde något hastigt om pengar. Få människor skulle våga kasta sig efter ett gäng invandrarkillar och skicka ut dem men ångestsjukdomar är inte samma sak som att man är vek eller fjantig, löjlig eller vad som helst. Man kan vara rätt tuff av sig . Det har inte med ens persondrag att göra utan en överdrivet aktiv amygdala som jävlas sönder larmsystemet.

Jag vill att du reflekterar över det. Det är inte ett personfel att drabbas av psykisk ohälsa och handlar inte om att man är sämre, mindre kapabel osv. Det handlar inte om trasiga gener, att vara "obrukbar" eller att man aldrig kommer klara av allt vad andra gör.

Om din hjärna hela tiden söker av omvärlden efter fel, faror, hot så kommer den börja leta även hos dig själv. Din kropp spänns och du känner av varenda detalj hos dig. Letar efter allt hos andra. I din omgivning. Klart att du inte kan må bra under sådana omständigheter.

Mediciner kan bara vara verktyg du använder för att bygga upp eller renovera. Din sjukdom ska vara obotlig för att det ska vara rationellt att dagligen äta mediciner utan att du mår bra. Jag tycker inte att det egentligen är rationellt om du skulle lida av en svår sjukdom om du inte får mer optimala resultat.

Värdera och analysera vilka situationer du befunnit dig i som skapat olika triggers. Fundera sedan på de svårigheter du har och det är viktigt att du utmanar dina tankar.

Under akuta situationer såsom när jag stack efter det där killgänget, slås de främre delarna av hjärnan av. Fight, flight or paralyze. Det är med andra ord svårt när larmet går att tänka eftersom ditt limbiska system är aktiverat. Tecken på att det är igång är t.ex att du inte klarar av att se folk i ögonen utan får impulser av att vilja fly(ångest eller att du drar undan blicken). Det kan vara ilska. Avsky eller att du känner att du tappar kontrollen över kroppen. Jag till exempel, kunde inte uppfatta situationen och kontrollerade efteråt så att någon unge inte var kvar ensam i utrymmet där jag kastat ut grabbgänet från. Det kanske var en överreaktion men om min hjärna inte hade kunnat överreagera så hade mina förfäders dött rätt snabbt. Det kan låta positivt att reagera utifall någon annan behöver hjälp men om jag reagerat med rädsla hade det varit minst lika positiv eftersom det kunde ha varit något på gång

Att våra hjärnor inte är så himla lugna och förnuftiga alla gånger är lite sisådär i det moderna samhället där vi inte står inför ständiga hot men våra förfäders utsattes för faror hela tiden. 10-15% av dem slogs ihjäl, andra riskerade livet inför rovdjur, naturfenomen och så vidare.

Du är inte trasig, ditt larmsystem har bara skenat. Mediciner enbart kan därför inte hjälpa dig eftersom du fortfarande rör dig omkring människor, i miljöer med skiftande karaktär. Du kan alltså få ångest även triggad av ljud, vilar, cyklister osv eftersom det är urgamla system som är igång hos dig.

Märker att ingen tagit upp kost, träning och social situation, och det har knappast dina läkare heller. De lyssnar snällt på dina problem och skickar iväg dig med ett nytt recept. De vågar inte heller trappa ut någon medicin, du kanske mår tillfälligt sämre och det vore indirekt att säga att en kollega haft fel. Och att börja predika kostråd och träning eller att du är ensam/har en kass partner/jobbigt jobb vore inte pk, så lättast att bara ge ett nytt recept på nåt som kanske funkar eller inte, så är du och problemet ur världen för dem.
Jag åt själv en liknande cocktail, men sen flyttade jag och bytte jobb och slutade med alla på en gång tvärt. Inget jag rekomenderar, men när utsättningssymptomen släppte var det lätt värt det.

Fast nu kan man inte bara träna bort ångest eller byta diet och trolla bort social fobi.

Givetvis så är psykisk ohälsa väldigt ofta relaterat till att andra människor orsakat problemen ursprungligen men det påverkar knappast när karusellen är igång.

Psykisk ohälsa kan inte viljestyras utan behöver tränas bort. Att fysisk aktivitet är otroligt viktigt är sant, även att en giftig omgivning är skadligt liksom att psykisk ohälsa kan påverkas negativt av brister pga kost. Allt det innebär däremot inte att det är botemedel mot psykisk ohälsa att äta rätt, träna och bryta med en massa människor. Det absolut viktigaste är att förändra hur man tänker och lägga om strukturerna kring hur hjärnan aktiveras. Dvs koppla om nervförbindelserna.

Det säger sig självt att medicinerna isåfall påverkar mycket mer till det bättre om att äta rätt och träna vore lösningar. Vad tänker du aktiveras av träning om inte de receptorer som läkemedel vill påverka?

Social fobi försvinner ganska fort när man är stark, snygg och har testo-nivåerna i skick. Hög vilopuls ger också ångest, så det räcker inte att bara lyfta utan man måste löpträna också. Träning sänker även stress i kroppen så man inte orkar älta och känna efter. Funkar bättre än medicin eller terapi, men det är jobbigare att börja med.

https://www.medicalnewstoday.com/art...on-and-anxiety

Ja tyvärr så är det så att jag ökat i vikt med

Att du ifrågasätter den där cocktailen är ju åtminstone ett bra tecken. Eftersom den uppenbarligen inte verkar göra dig lyckligare bör ditt första mål vara att göra dig av med den. Som andra redan påpekat: läkarna gör "bara sitt jobb" dvs. lyssnar på dig, nickar och skriver ut lite piller, allt enligt utbildning och rekommendationer/praxis från diverse myndigheter och instanser.

Om inte läkarna känner dig på ett personligt plan eller har några religösa övertygelser om rätt och fel (vilket de antagligen inte har) kommer de behandla dig som en "vårdkund" och göra minsta möjliga ansträngning innan det är dags för nästa kund i kön.

Jag vet inte din situation, men mitt tips är att göra något vettigt med dit liv istället för att slösa bort det på att vara deprimerad. Det finns så fruktansvärt många spännande grejjer att ägna sin fritid åt. Varför inte uppsöka dina mobbare och ställa dem mot väggen?

Lycka till!

Mediciner kallas det ja. Är inte mediciner något som är nyttigt för kroppen?

Allt som du äter är gift och har aldrig hjälpt en människa till att bli bättre

Tack för alla råd i tråden! 🙏🏼

Vad varje medicin gör kan du göra här, eller fråga AI.

Fick du en i taget? Fanns det en punkt då flera inte hjälpte mer? Finns det en medicin som hjälpt bäst?

Vad har du för diagnoser? Folk här säger att medicin är gift men har man riktiga mentalsjukdomar så är det inte så enkelt som att "leva rätt", de bryr sig inte om om någon återfaller t ex i psykos eller destruktiv depression.

Otroligt konstigt att så många vältränade människor som ser bra ut, lider av psykisk ohälsa isåfall.