Debatter i tidningar

Hej, är det fler än jag som ibland försöker skriva svar pa ledare och debatter i tidningar? Det var ledare i en stor tidning rätt nyligen, tyckte den var helt fel sa jag skickade ett svar. Dock blev det aldrig taget för de vägrar att lata folk svara om man inte är "apostroferad", vad är det för censur?

Ditt svar var väl inte tillräckligt PK 🤔

Men varför skulle tidningar skilja sig från resten av samhället? Försök t ex skiva svar på ett inlägg på Flashback, så får du se vad som händer

Hade du nåt exempel och vad menas egentligen?

Det förstår du väl att om nån skriver en ledare eller debattinlägg så är inte det en plattform du kan kravla upp på och säga att du inte håller med bara så där. Det är skitsvårt att bli insläppt för att få en debattartikel, det kräver namnkunnighet eller representation oftast (partiledare, VD på nåt stort företag, etc). Ledarna skrivs av chefredaktörer och liknande. Säg att det rasar in kommentarer från läsare. Vissa tidningar kanske återger några av dessa kommentarer delvis, om de är kärnfulla. Vad du tycker i största allmänhet (typ, "nä jag håller inte med") kommer givetvis inte med och får lika stort utrymme på samma plats.

Detta är ett samhällsskifte, att förr var detta rätt självklart för alla. Nu kräver fan och hans moster och Nisse i Hökarängen att de skall få parasitera på andras plattformar för egna käpphästar och allmänt bröl. Nej det är inte censur. Jag tror frågan blir mer intressant om du släpper konspirationshypotesen och fokuserar på vilka kanaler du pragmatiskt kan nå fram med ditt budskap istället. Kanske finns texten du vill reagera på på fd Twitter eller liknande, och att du där kan skriva så kärnfullt att dina tankar kommer fram i bruset. Eller om du startar en egen blogg el dyl, dvs en egen plattform.

Tidigare (fram till runt år 2000/2005) hade kultursidorna i större dagstidningar ofta en roll som forum för diskussioner om aktuella problem inom kultur, öolitik och samhällsliv - och det handlade om relativt öppna debatter. Inte öppna för alla och envar som på Facebook eller Flashback, men öppna i den meningen att de tog emot inlägg även av personer som inte redan var knutna till tidningen eller var dess uppenbara favoriter. Forskare, fria författare, personer inom kultursektorn, från föreningslivet eller ibland t o m studenter och doktorander kunde delta, med ett brett spektrum av åsikter, ofta hade de tillfälle att skriva flera inlägg/repliker efter hand, och de här debatterna var ofta både mycket längre och mindre hårt regisserade ifråga om utfall än i dagens tidningar.

Kultursidan kunde alltså ha rollen som en slags andra ledarsida/debattsida, med en friare hållnng till tidningens politiska linje. Den här rollen som debattforum - "att sätta problem under debatt" (Georg Brandes) och fånga upp samtiden - sågs som en självklar del av vad bättre kultursidor borde syssla med. Tyvärr har den rollen försvunnit - den började demonteras vid mtten av 90-talet - och ersatts av en härskara av profilerade krönikörer med stor bildbyline, PK-agenter och egoboosters som inte alls går i närkamp med varandras argument på det sättet.

Jag skrev ett ganska langt svar pa denna: https://www.gp.se/ledare/varfor-fods...2-42f0a09b9861

Den skickades till fria ord, debatt och ledare pa samma tidning, men samtliga avslog den med hänvisning till att man inte nagonstans i hela tidningen far svara pa en ledare om man inte är omnämnd med namn.

Jag hade självklart gatt med pa det om avvisning skulle ha varit av kvalitetsskäl

Ledarsidor har länge haft den här högdragna attityden, så har det nog varit i hundra år skulle jag tro. Att få in en längre replik mot en ledare på själva ledarsidan, det ses som näst intill omöjligt. Kolumner och krönikor möjligen någon gång, men även då ska man helst vara etablerad skribent eller, som de sade, direkt omnämnd i texten. Det sitter nog i väggarna på de flesta ledarsidor.


Till och med att ta in insändare från allmänheten är en relativt ny sak i svenska tidningar, det gjorde man knappt före 1940-talet. Gamle Herbert Tingsten, som regerade i DN från 1946 till runt 1960, deklarerade en gång internt på redaktionen att i DN tar vi minsann inte in några insändare: "det är bara galna sjökaptener och hemmafruar från Östermalm som skriver sådant och tror att de ska kunna bli publicerade!"

Censur och yttrandefrihet --> Medier och journalistik
/Moderator

GPs ledarsida är en åsiktsbubbla för oberoende liberaler som är noga med att inte apostrofera någon som är utanför bubblan.