Vuxen hemmasittare…

Har föräldrarna pratat med henne? Dom kommer ju inte leva för evigt borde vara en väckarklocka.

Hon är ju fortfarande ung men det börjar bli dags att sätta igång. Håller hon på med droger? Vad gör hon om dagarna?

Om nu personen har sådana problem så borde det inte vara svårt att få en diagnos för att besluta hur man ska tackla problemet. Tyvärr hänger det ju i första hand dock på att personen får någon slags påtryckning hemifrån, tex krav på att betala hem. Om personen inte har någon inkomst kan man ju tänka sig att föräldrarna betalar allt (inte bara boende och mat). Finns inget krav från någon på egen inkomst behöver ju personen inte göra något heller.

Det där är något som bara verkar existera på pappret numera, jag känner till flera fall med personer som inte varit i grundskolan en enda gång år efter år och suttit och spelat data eller rollspel hemma. Föräldrar eller vårdnadshavare har uttryckligen bett myndigheter upprepat att göra något men inget händer.

Vad jag känner till måste det finnas en faktisk diagnos för att hjälpande myndigheter och verk ska betala ut pengar baserat på reducerad arbetsförmåga, hur skulle det annars funka?
Beter personen sig som beskrivet är det dock troligt att det skulle gå att få en diagnos.

Lite det som är min farhåga…
Självklart är det arbetsträning på sikt. Främst tycker jag att hon ska få en försörjning som inte är hennes föräldrar, eget boende och arbetsträning mm för att få lov att bli lite självständig för första gången någonsin. Utanför sina föräldrar!

Problemet är att hon inte vill ha ett eget boende eller en egen försörjning. Hon är nöjd med sitt liv som börda.

Man kan väl se det som ett symtom av curlingföräldrar som gjort allt och barnet har aldrig fått några krav ställda på sig och det enda som kan ändra på det är en dos av verkligheten. Så länge inga krav finns på ändring och motivationen är noll att ändra sig hos personen kommer inget att hända.

Om det fortsätter kommer slutstationen vara en 50-70-åring som måste möta livet när båda föräldrarna dör och då blir det antingen leva på arvet eller bli socialfall om pengar saknas.

Även om det skulle komma fram någon diagnos så är slutmålet socialfall om det inte finns någon motivation att ändra sig. Så länge föräldrarna agerar försörjare kommer inte staten självmant göra något.

- Sparka ut vuxenbäbisen på gatan => staten måste hjälpa
- Ställ krav på vuxenbäbisen => hoppas på ändring eller sparka ut om inget ändras
- Ställ krav på föräldrarna som skapat problemet och hoppas på att motivation för ändring skapas

För ett barn/vuxenbäbis som har tillgång till internet, bor gratis och har låga eller obefintliga krav på att flytta ut från boet. Varför skulle de vilja ändra sig?
- Kapa all underhållning så kommer de vilja flytta ut ganska snabbt.

Först och främst stor eloge till dig för att du engagerar dig! Hade alla i samhället engagerat sig på liknande sätt hade världen sett avsevärt mycket bättre ut.

Jag har jobbat lite med hemlösa som stått helt utanför samhället på liknande sätt och där har det nästan alltid funnits dåligt psykiskt mående i botten och då har vi börjat med den biten som första steg genom husläkarmottagning och sedan vidare till psykiatrin. Det känns som om den vägen är bäst även för er och sen när den kontakten är etablerad får ni ta tag i försörjningen som ett nästa steg.

Men jag hoppas för alla inblandade att det inte är enbart att få försörjning ni fokuserar på. Hon är under 30 och har en stor del av ett arbetsliv framför sig så prio ett bör ju vara att få igång henne med målet någon form av arbete.

Tyvärr är fenomenet, som är mycket omfattande i delar av Asien, inte ett problem man förstått eller hittat en träffsäker lösning på. Men nu när många föräldrar till den första generationens hemmasittare har börjat gå i pension så behöver samhället gå in och hantera den här personen o.s.v. Gissningsvis kommer mer forskning nu att göras för det börjar bli allt vanligare i västvärlden också.

Men som det är nu så är det ett jätteproblem både för honom, hans föräldrar och för samhället. Det är svårt att lösa.

Folkhögskola kan funka ibland, om det går att övertala individen. Där tvingas man in en halvsocial miljö samtidigt som man kan gå typ datorspelslinjen och casha in CSN utan större ansträngning. Det blir en ingång till ett normalfungerande liv även om det inte alltid kommer upprätthållas efteråt.

Jag tycker du ska föreslå att hon får börja med något smått som att kanske ta en promenad runt lunchtid när det är mycket folk i rörelsen i en kvart eller något. Förutsatt att hon bor centralt i en stad. Fungerar inte det så kan du ju föreslå att hon rör sig ute när det är mindre folk i aktivitet. Det är många små steg som hjälper en sådan människa och jag själv är diagnosmotståndare i stort och tror istället att många beteende idag helt enkelt beror på samhället i stort.

Det kan ju finnas mängder med bakomliggande orsaker till att det skenade i väg inledningsvis som inte har med lathet etc att göra, kanske redan i mellanstadiet kände sig värdelös och att hon inte passade in, mobbing osv.

Nu efter 15års isoleringen är naturligtvis självkänslan i princip obefintlig och en "kickstart" förmodligen omöjlig.

diagnosförfrågan?```populärt ämne idag--vet du varför? dom jobbar stenhårt......nu..för at få till det..

Man får väl någon slags pension ändå vid 65 trots att man inte jobbat så mycket? Eller? Fan, har dålig koll på hur mycket man behöver jobba för att uppnå kraven för att få pension.