Arvsrätt: Ogift par utan barn - syskon med baktanke?

Skänk bort allt redan nu till något gott ändamål, typ Röda korset, på villkort att du får bo och nyttja fastigheten under hela din livstid. Sen kan ni gifta er.

Därför att om min sambo ärver mina tillgångar och sedan dör så finns inga andra arvtagare än sambons syskons familj. De tillhör den s.k. andra arvsklassen.

Yes, när det gäller vårt gemensamt ägda boende har vi skrivit ett inbördes testamente som säger att den överlevande parten ärver den andres del. Därför har jag inga problem med det. Denna tråd handlar främst om en annan egendom, som enbart är skriven på mig.

Tack för förslaget. Håller även ni andra med om detta?

Ja, det är den sedvanliga vägen att gå om man inte tänkt gifta sig.

Men du haar ju ett stooort problem - om du dör först vad skall hända med resten efter damens död.

O om damen dör i morgon vad gör du då - dvs vem eller vilka vill du testamentera till någon några eller ingen - har du levande föräldrar, farbror - faster - morbror moster????????

Jag får väl testamentera min egendom till någon lämplig eller när jag blir gammal donera det till cancerforskning eller nåt. Jag tänker i alla fall inte acceptera en situation där släktingar går runt och väntar på att jag och sambon ska dö för att få loss ett arv.

Vad händer förresten om vi gifter oss och sambon dör först? Är det ändå sambons syskon/syskonbarn som ärver mitt dödsbo när jag väl dör? (Min och sambons föräldrar/farbröder/mostrar etc lär inte finnas i livet då)

Jag tror du har fel om att de ”givetvis inte ärver”. Läs nedan, tror du fortfarande att det är av omtanke de tjatar?


Efterarvsrätt
När den efterlevande maken dör har den först avlidne makens arvingar rätt till efterarv. Efterarv kan enklare beskrivas som att en arvinge till den först avlidne maken får vänta med att få ut sitt arv tills den efterlevande maken dör. Detta efterarv ska då realiseras innan den efterlevandes egna arvingar kan få del av arvet.

Efterarvsrätt föreligger enligt 3 kap. 2 § ärvdabalken endast för första och andra arvsklassen (där syskon/syskonbarn alltså ingår).

Källa: https://www.familjensjurist.se/fraga...ande-make-dor/

Det känns som att TS i nuläget bara har oattraktiva val. Eftersom det inte verkar finnas egna närmare släktingar så anser jag att det absolut bästa vore att försöka odla en så bra relation som möjligt till någon/några/alla av sambons släktingar. Då finns det möjlighet att väcka känslor och ansvar hos någon/några för den egendom som TS idag äger, vilket ger möjlighet att i arv lämna över egendomen till någon/några som känner för den och framgångsrikt förvaltar den vidare. Har man byggt en bra relation till arvingen/arvingarna så känns ju det mycket mer positivt än att lämna efter sig något man bryr sig om till en oklar mottagare och en osäker framtid - och definitivt mycket bättre än att relationen under många år framöver ska präglas av en känsla av förtida gravplundring.

Mitt råd är alltså att i första hand fokusera på relationerna med släkten (om TS tror och vill att förhållandet med sambon håller livet ut). Om det går bra så löser sig arvsfrågan automatiskt på ett positivt sätt och TS har dessutom mycket trevligare i livet.

Om du absolut inte kan leva med att sambons släktingar kanske får dina pengar så måste du göra din sambo arvslös - vill du det?

Ingen ”görs arvlös”. För vårt gemensamma boende så har vi upprättat ett inbördes testamente där överlevande part ärver den andres del. Sambon har dessutom sagt att denne av olika skäl *inte vill* ärva min andra egendom. Dessutom är det långt ifrån säkert att jag avlider innan sambon.