Dömd för våldtäkt mot sovande flickvän - Vellinge

Då får hon göra slut. Det låter ju oerhört överdrivet att helt plötsligt anmäla sin pojkvän för våldtäkt. Kanske var det pengarna som lockade?

Skribenten Lille-bagarn har kopierat från Sydsvenskan: "Återigen vaknade hon av att pojkvännen hade samlag med henne. Hon gjorde visst motstånd men mannen fortsatte.
Efteråt ska pojkvännen ha medgett att det hänt, men skyllde på ”sina demoner”. "

Första gången förlät hon det uppenbarligen. När han våldtog henne medans hon sov. Och hon tog sig fri och ut ur rummet. Andra gången han gjorde om det hela och hon gjorde motstånd och han ändå fortsatte, var det förmodligen svårare för henne att förlåta det hela. Och det anmäldes då. Och han har ju i princip erkänt våldtäkt, även om han skyller ifrån sig på sina "demoner".

Man undrar vad hon vägleds av när hon anmäler sin pojkvän? Har hon inte kunnat säga åt honom på skarpen istället?

Det är väl ändå märkligare att han våldtog sin flickvän?
Än det är att hon anmälde honom när han våldtagit henne.

Polisanmäla lagbrott är väl ändå inget märkligt.
Att utföra lagbrott däremot...

Kommunikation. Alltid kommunikation.

Men en kvinna är en människa med känslor ingen sexdocka. Bara för att man är ihop en person, så har den personen ingen ovillkorlig rätt att ha sex med en.

Sjukt creepy, va fan finns njutningen med ha sex med helt utslagen kvinna?
Har man nån fetisch/dröm knulla en död?

Men vad menar du? Käkar sömnpiller i parti och minut?
Ja, har man det utskrivet tenderar man att ta dessa när man ska gå till sängs. Det kan du knappast klandra henne för.

Däremot kan man ju klandra någon hon borde kunnat lita på som utnyttjade detta.

Uppenbarligen fick han en chans till, tokigt nog, efter första gången hon sade ifrån - och inte ens då fattade han och körde på ytterligare en gång.

Sedan får man väl "hoppas" att det bara är dessa två gånger hon vaknat är de enda gångerna han pillat på henne!

Finns ingenting som säger att man måste gå med på dylikt bara för att man är ett par. Dumheter. Demoner. Blah

Det som blir så jävla konstigt när juridiken gör entré i sovrummet, är att någon du har ett mycket intimt förhållande med, plötsligen kan trycka på pausknappen och få dig dömd som om du vore en främling. Det är något djupt obehagligt över det. Det pekar rakt in i paranoian.

Moralen och juridiken har smält samman till en stort trassligt nystan av "rätt och fel". All retorik runt en sådan här händelse handlar om huruvida det är rätt eller fel att ha sex med sin sovande flickvän, men jag tror att de flestas tankar snurrar iväg till huruvida det är rätt eller fel att i efterhand hävda ett psykiskt lidande motsvarande 215.000 kronor, när det handlar om ett lidande som när det skedde verkar ha varit så obetydligt att det inte ens föranledde ett ifrågasättande av själva relationen.

För jag kan sätta en peng på att det är Cissi Wallin-situation vi pratar om, dvs att det tagit slut med killen, och att tjejen - själv eller i samråd med väninnor - beslutat sig för att inte längre förlåta det hon tidigare förlåtit. Det är djupt omoraliskt, men när någon påpekar det så förs diskussionen omedelbart över till den juridiska planhalvan - där det plötsligen är helt oproblematiskt att agera på det här sättet.

Det är precis det här som bland andra Lena Andersson har påpekat i olika sammanhang. Hur mycket led hon som anmälde Jean-Claud Arnault egentligen av den påstådda våldtäkten, när hon efter att den skett sökte upp Jean-Claud i Paris i sällskap med sin dotter, och frivilligt övernattade där? Förvandlades det uthärdliga till något outhärdligt när han inte längre var intresserad, och inte öste bekräftelse över henne?

Som vuxen (vilket jag antar att den "unga kvinnan" är) har man en moralisk skyldighet att avlägsna sig från en situation man inte vill vara i, och att hålla sig ifrån den även fortsättningsvis. Jag har så otroligt svårt att se hur varför någon skulle kompenseras för ett lidande man själv inte vidtagit några som helst åtgärder för att få ett slut på.
Om man verkligen ser det som något oförlåtligt att bli påsatt av sin pojkvän i sömnen, så låter man det inte hända två gånger och ändå blir kvar i förhållandet. Det framgår till och med att hon konfronterat honom andra gången han gjorde det, och frågat honom varför (det var ju då han skylde på sina "demoner"). Hade hon sett det som helt oacceptabelt, så hade hon slängt ut honom och brutit kontakten, i stället ta någon sorts diskussion om saken.

Jag menar förstås inte att det är fritt fram att våldta sin sovande flickvän, men "lidandet" här måste jag ställa mig tveksam till. Det verkar vara revisionism, något som utan omsvep är omoraliskt.

Klassiskt svensk relation, kvinnan får sig av en man med utländsk härkomst och den svenska mannen försöker ta åt sig lite men flickvännen blir äcklad och anmäler honom för våldtäkt.

Efter första gången första hon honom och han lovade att inte göra om det.
Jobbigt också när man läser i artikeln att hon försöker ta sig loss och han ändå fortsätter.

Själv hade jag nog haft svårt att anmäla en pojkvän men har råkat ut för killar med liknande beteende.

Man undrar hur många av förespråkarna för "sex med medvetslös" eller "överraskningssex" som bibehåller den åsikten när de tänker på ex-pojkvännens fängelsevistelse. Är det något man glatt ska acceptera när man tappar tvålen?

Man kan givetvis inte utgå från ett ständigt presumerat samtycke. Vill man ligga med någon som sover får man samtala om det innan (hur autistiskt det än låter). Man är (bevisligen) inte alltid kåt och man har rätt att bestämma över sig själv och man äger ingen annan kropp än sin egen. Ni/vi som gillar att er partner går loss på er när ni sover: toppen, kanon, glad för er/vår skull, men det kan inte gälla som allmän lag. When in doubt, betänk det kategoriska imperativet och gör ett nytt försök.