Krig på medeltiden: skjuta pilar i båge?

De gamla långbågarna var kraftigare än dagens tävlingsbågar och kunde ha en dragvikt på uppåt hundra kilo eller mer. Det är pilens tid i luften fram till målet som avgör hur mycket man måste sikta ovanför detta. Jordens dragningskraft på pilen är konstant under pilens hela luftfärd och bågens dragkraft, pilens utförande, luftmotstånd, hastighet samt avståndet till målet är avgörande för hur hög skjutvinkeln måste vara.
En väl utformad pil behåller mera av sin rörelseenergi ända fram till målet och kan vara dödlig på långt håll även om träffsäkerheten naturligtvis blir mindre vid ökad skjutlängd.

Tänk dig att det kommer en mur av sköldar på avstånd. Välförmaterade och i rad.

Då blir det väldigt svårt att med gammeldags pilbåge "snipra" ner fienden. Därav stod dom flesta skyttarna i bakre led och sköt uppåt med vinkel så att pilarna regnar ner över fienden.

Det är inte riktigt Battlefield med moderna vapen som vi pratar om här, inte heller Disney med Robin hood utan ett primärt vapen som där och då användes som en nål i ögat på motståndaren för att inte avancerat fram för snabbt.

Folk bar inte rustning på medeltiden.
Om de bar rustning, var det en väldigt primitiv rustning, en pil gick rakt igenom.
Det är ett påhitt från hollywood att "vanliga soldater" bar dyrbara rustningar, det var ädel riddare som bar sådana rustningar.

Dessutom så skjuter man inte rakt upp och låter den falla med sin egen vikt, pilarna skjuts i en båge så att den fortfarande behåller sin kraft.

men rent krasst : en pil som skjuts rakt fram har mer energi än en pil som skjuts uppåt i en "båge".

Ni med kunskap, hur står sig en armborst mot en vanlig pilbåge?

Om jag har förstått rätt av de dokumentärer jagvsett/läst så var pilar väldigt effektiva.
Man måste även räkna med att alla inte hade rustning, endast de välbärgade ex riddare, adeln eller kungens egna armé hade någon form av heltäckande metalrustning på sig. Bra järn och stål var ruskigt dyrt
Typ år 1000 fram till 15 1600 tal då handeld vapen blev vanligt så bestod arméer mest av stridsdugliga män de tränat och i flesta fall försetts med yxor, spjut och eventuellt svärd. Svärd var dock dyrt då det gick åt mycket metall av hög kvalitet. Ett spjut behövde bara en spets av metall. Ännu mindre till en pil.

"Pöbeln" vad jag förstått hade som mest en läderkappa och någon vadderad tröja under som skyddade mot slag från vassa vapen. Kanske en hjälm.
Armar bröts lätt när någon riktade ett kraftigt svärdhugg mot dig och du sätter upp armen som skydd.
Tänk dig sen en pilskur som sedan kommer ner från himlen. En stor pil med rätt huvud penetrerar lätt lädret och dödar eller gör dig oförmögen att strida.

Jag har 2 compoundbågar, den ena skjuter ~600gr/38gram och den andra ~700gr/45gram- pilar, så dom är ganska tunga med dagens mått.

Den sämsta av dom (38 grammaren) drivs av en rundhjulig Compound på 92# och den går ungefär 230 meter som mest med 45´.

Jag vet att längskjutningstävlingar och sådant ger vid handen MYCKET längre räckvidder, men det vette fan vad dom har för Tuning på sina grejjor, båda mina är för Afrika-jakt.

Genomslaget i "Pansar" dvs, allting som är "hårt, typ trä, är relativt dåligt, för att inte säga värdelöst, genomslaget i kött, dvs, mjukvävnad, är fenomenalt.
Det ligger i pilens natur, jämfört med en kula, så att säga.
så den är definitivt dödlig på sitt maxavstånd.

bara en passus.

Det du sett är långbågar. Ja, det gick till så. Långbågarna gick att skjuta på långt avstånd - skyttarna måste vara enormt armstarka! - och det byggde på att man hade många skyttar som sköt samtidigt. De där pilregnen uppifrån var effektiva!

Ju längre bana pilen har, desto mer uppåt måste du sikta - eftersom gravitationen annars drar ner pilen mot marken innan den träffar målet.

Pilen är utformad på ett sätt som gör att den ska förlora så lite hastighet som möjligt under färd.
En viss tid efter att pilen lämnar bågen så kan det till och med vara så att den fortfarande accelererar.

Det betyder att efter pilen lämnat bågen så har den nästan en konstant fart fram till målet och det enda som saktar ner den då är motståndet och massan.

Så nej du förlorar inte så jättemycket kraft bara för att den faller istället.. Den är fortfarande byggd så att vinden knappt ska bromsa!

Fördelen med att skjuta högt och långt är alltså att du ska kunna sätta så mycket pilar som möjligt i motståndare innan dom ens har hunnit fram. Visst du kanske inte är så träffsäker och kanske inte dödar någon med en fullträff. Men du får fortfarande mer gjort av att skjuta 10-20 pilar i deras riktning och kanske skada någon, sätta skräck i en annan. Ha ihjäl en av dom och lyckas träffa hans bästa vän i ögat..

Än om du väntar till sista sekunden för att skjuta en pil där du är 100% säker på att du träffar bra.

Så att man sköt långt innan dom ens hunnit fram, det finns många anledningar till att man gör.

Liksom står du och fumlar med en pilbåge så rushar någon dig direkt då med ett svärd.


Jag skulle gissa på att dåtidens armborst var sämre att använda på distans då dessa var korta små dart pilar och var bättre på att penetrera deras rustningar.
Pilbågar användes bäst vid jakt och helst av allt mot den som inte hade någon rustning alls.

Bågskyttarna har inget pansar och svag övrig beväpning - de har inte mycket att komma med i en närstrid. Man måste därför skydda sina bågskyttar, genom att ställa dem längst bak, någonting som innebär långa skjutavsttånd.

Långbågarna var den tidens artilleri. Man sköt i båge emot infanteriet för att kunna stå så långt bak så att fiendens långbågar inte kunde träffa en. Pilarna till långbågarna var ganska tunga.

Det är bättre att ha ett pilregn på säkert avstånd än att inte ha det.
Även om folk blir träffad i armar och ben är det inte obetydliga skador.

Man måste avfyra eller kasta något i en båge för att nå sitt mål. Kolla på golf och där ser du att en boll kan göra mycket skada även om offret står långt bort. Kanske inte lika mycket skada om offret stod 10 meter bort men tillräcklig skada.