Araber och svarta som vägrar släppa blicken först, hedersfenomen?

Jag skulle just påpeka att "det är den typen av människoapor de är". Det är inget jag finner sympatiskt, särskilt inte när det sker i mitt eget rike och habitat. Hur de blattestirrar på varandra i sina egna länder bryr jag mig inte om.

Araber och negrer lever ju mer kvar i det djuriska, då de inte utvecklats lika mycket som vi. Precis som hundar och gorillor så är kroppsspråk och blickar en stor del av deras kommunicerande. Detta trodde jag var allmän vetskap. Dock inte ett stort problem eftersom man inte umgås med dem.

Jag tittar på folk hela tiden utan att vilja dem något.

det handlar nog om alfahanebeteende. många araber och kommer från mycket maskulina värderingar så det kan nog handla om det.
även svenska machograbbar tenderar nog att stirra mer men svenska män är idag mer feminiserade och uppväxta med mjuka värden vilket gör att de nog blir färre än motsvarande från mena.

Att hantera blattar socialt är som att uppfostra en hundvalp. Samma primitiva spel. Djurriket är väldigt barockt ur en vit mans perspektiv.

Ja någonting vill ju människan som tittar på en längre än 2 minuter. Därför har jag börjat ställa frågan "behöver du hjälp?"

Lol det funkar inte så.

Jävla töntar, du är säkert en sån som stirrar i grupp men ensam går du med hakan ner på marken.

Ja det är fan vad de verkar skamsna utan sina brorsor.

Jag tror inte att det rör sig om ett ”hedersfenomen” utan om någonting mer basalt, såsom den alienation och mindrevärdeskomplex en svartskalle alltid har pyrandes. Sorgligt som det än mån vara, är han i ordets rätt bemärkelsen en andra klassen medborgare, i nästintill alla aspekter av livet; intellektuellt, kulturellt, atletiskt, längden, estetiskt, ekonomiskt, sin historia, sitt courage, et cetera.

De enda två vinsterna som han har mot det samhället (svenskarna) är petitesser som ”stirrleken” och att vita människor inte kan äta ”spicy food” (läs deras geggamoja till matkultur). Tv-serien Boondocks beskrev fenomenet som en ”nigga moment”.

Gör tankeexperimentet om du själv hade behövt flytta till ett land där genomsnittslängden låg på 2 meter och en IQ motsvarande 120. Hade du inte känt dig underlägsen oavbrutet? Hade du inte behövt engagerar dig i sådana bagateller bara för att orka med vardagen?
James Baldwin beskriver den känslan i boken ”Notes of a native son”.

Ni som är inne på detta med mindervärdeskomplex pga invandrare kan vara något på spåret men de tenderar att glo på alla sådär. Är själv invandrare och araber stirrar på mig som om jag sagt att jag ska avrätta deras mamma eller något. Sjukt märkligt beteende iallafall. I vissa fall blir de aggressiva om man inte viker undan blicken. Räcker att man råkar möta deras blick in nån sekund

Du fattar inte varför de tittar så. Jag gör det. De gör det för att de känner sig utstrirrade och och du kanske inte vet det men det vet dom. De vet vad rasism och xenofobi är när de ser den och viker du dig för sådant beteende som erkänner du den.

Ifall du tittar som en vanlig person så sker ingenting. Ifall du stirrar så stirrar de tillbaka. Det kallas att inte vika sig. Inte nåt bullshit om manlighet hit och dit.

Man stirrar på det som man stör sig på eller tycker är ovanligt eller främmande.

Att kommunicera med icke-verbalt och med kroppsspråk är snarare intellektuellt, speciellt när man uppvaktar kvinnor.

Är man dock en incel som sitter ensam i en källare så är det ju såklart svårare att dra dessa slutsatser.