Min kollega skryter om sina tidigare liv, etikettsbrott?

Hej alla, jag och en kollega var på en tjänsteresa och såg en annons i den lokala tidningen om en healer. Vi började båda skoja lite om det, men efter en stund visade det sig att vi båda har ett faktiskt intresse i det paranormala. Ingen av oss trodde nog att vi skulle våga öppna upp om den här sidan av oss själva på en arbetsplats. I glädjen av att hitta en likasinnad har vi tillsammans utforskat vårt intresse för det paranormala och ockulta, specifikt tidigare liv. Under en gemensam guidad regressionsterapi kom det fram att hon hade varit en ganska framstående kvinna under sekelskiftet, en av de första kvinnorna inom något fält jag inte just nu kommer ihåg. Själv var min tidigare existens ganska händelselös och till det i det lägre samhällsskiktet. Nu till problemet, från att ha varit en ganska härlig kollega med fötterna på jorden upplever jag nu att hennes ego svält något enormt. Hon kan säga saker som - detta har jag varit med om tidigare och då gjorde vi så här. Jag har försökt att möta detta med att berätta mina erfarenheter från mina tidigare liv men då har det hänt att hon förlöjligat mig. Vad ska jag göra? En del av mig vill bara ha tillbaka min gamla härliga kollega men en annan del vill faktiskt sätta henne på plats - kan det finnas tidigare liv som är bättre än andra eller kan terapeuten ha missat något av/från mina tidigare liv. Känns osnyggt att skryta om tidigare liv men kanske är det jag som är missunnsam? Borde jag vara mer generös?

En spaning. Varför är det alltid samma personer som skriker - bevis på det eller källa på det, som bekvämt glömmer vikten av nyfikenhet så fort något som inte passar in dyker upp. Att ha tilltro till den vetenskapliga metoden är väl okej men att uppvisa samma blinda tilltro till ens egna slutsatserna är inte särskilt vetenskapligt. De finns många indicier som pekar på existensen av tidigare liv, det vore åtminstone klädsamt att erkänna detta innan man väljer att gå full Hitchens.

Hej alla, jag och en kollega var på en tjänsteresa och såg en annons i den lokala tidningen om en healer. Vi började båda skoja lite om det, men efter en stund visade det sig att vi båda har ett faktiskt intresse i det paranormala. Ingen av oss trodde nog att vi skulle våga öppna upp om den här sidan av oss själva på en arbetsplats. I glädjen av att hitta en likasinnad har vi tillsammans utforskat vårt intresse för det paranormala och ockulta, specifikt tidigare liv. Under en gemensam guidad regressionsterapi kom det fram att hon hade varit en ganska framstående kvinna under sekelskiftet, en av de första kvinnorna inom något fält jag inte just nu kommer ihåg. Själv var min tidigare existens ganska händelselös och till det i det lägre samhällsskiktet. Nu till problemet, från att ha varit en ganska härlig kollega med fötterna på jorden upplever jag nu att hennes ego svält något enormt. Hon kan säga saker som - detta har jag varit med om tidigare och då gjorde vi så här. Jag har försökt att möta detta med att berätta mina erfarenheter från mina tidigare liv men då har det hänt att hon förlöjligat mig. Vad ska jag göra? En del av mig vill bara ha tillbaka min gamla härliga kollega men en annan del vill faktiskt sätta henne på plats - kan det finnas tidigare liv som är bättre än andra eller kan terapeuten ha missat något av/från mina tidigare liv. Känns osnyggt att skryta om tidigare liv men kanske är det jag som är missunnsam? Borde jag vara mer generös?

Eh… nej, det finns inte alls ”många indicier som pekar på existensen av tidigare liv”. Det enda som finns är en massa fantasifulla påståenden, anekdoter, och slutsatser grundande på önsketänkande istället för seriösa fakta sunt förnuft och logiskt tänkande.

Att ha tilltro till den vetenskapliga metoden är väl okej men att uppvisa samma blinda tilltro till ens egna slutsatserna är inte särskilt vetenskapligt. De finns många indicier som pekar på existensen av tidigare liv, det vore åtminstone klädsamt att erkänna detta innan man väljer att gå full Hitchens.

Att ha tilltro till sin egen fantasi kan väl vara trevligt, men nu blandar du ihop fantasi och verklighet på ett mycket ohederligt sätt.
Jag tror inte du försöker medvetet luras, däremot tror jag att du lurat dig själv (att tro är samma sak som bevisade fakta) vilket är helt uppåt väggarna.

De flesta som resonerar såhär har absolut ingen insikt i vad vetenskap är, hur den utövas eller vad den gör för något. Sorry.

Indicier i det här fallet är berättelser som blir bättre, häftigare och mer spektakulära för varje gång de berättas och sedan när man spårar dem bakåt så faller allt, verkligen ALLT, sönder som en klump med badskumslödder i ett monsunregn.

Det finns inte ett endaste piss i det här som håller ens till en flyktig granskning. Då är jag ändå en snubbe som skulle bli gudaglad om det övernaturliga kunde visa ens en halvhjärtad suck som skulle kunna gå att verifiera och forskas på.
Så nä, vi har inte varit giljotinsoljare i Franska revolutionen någon av oss. Förutom jag då... Jag var Gud i mitt tidigare liv. -Bevisa motsatsen! annars är det vetenskapligt bevisat att så är fallet. Stjärnstopp.

Du drar förhastade slutsatser och jag är rädd för att det är du som inte förstår hur "vetenskap" fungerar. Att jag inte kan bevisa att du inte varit Gud i ett tidigare liv betyder inte att du aldrig varit det. Vad du, medvetet eller omedvetet, gör är att lägga bevisbördan på mig, men att jag inte kan bevisa något för dig på ett sätt som du finner trovärdigt bevisar ingenting alls. Varken att du varit Gud, att du inte varit Gud eller att Gud finns/inte finns. Ska man vara generös, och det försöker jag alltid vara, är det bästa man kan säga om ditt argument att det hade fungerat bättre om du hade använt det för något som det fanns bevis för inte kunde existera (t.ex. en rund fyrkant). Att "vetenskapen" idag inte har bevis för varken Gud eller förekomsten av tidigare liv betyder inte att det är vetenskapligt bevisat att detta inte skulle tänkas kunna existera. Frågan är fortfarande öppen och jag forskar i den.

---blablabla---

Jag kan också bli väldigt trött när folk använder spirituella fenomen som ett sätt att hävda sig och bygga identitet. Har hört det kallas för spirituell bypass. Att helt missa poängen och se spiritualitet som någonting som höjer en över andra på olika sätt. Har fått för mig att det också är så ordet skenhelig från början användes, att ge sken av helighet men rent praktisk bara vara ett vanligt rövhål.

Att se sig själv som förmer på grund av sin status i nuvarande liv kan ju bli klurigt på olika sätt men att göra det med ett tidigare liv som grund är ju ganska patetiskt. Kul att hon bidrog till världen i sitt förra liv, synd att hon i detta livet bara använder kunskapen om det för att skryta.

Inte behöver du väl sätta henne på plats så hårt, speciellt om du vill ha tillbaka den goda stämningen. Men det kanske skulle göra henne gott att se sitt beteende lite från andras synvinkel. Påminn henne att hon kan leva detta livet på sitt nuvarande livs meriter istället för att vara hånfull så kanske hon kan bli bli ihågkommen som en trevlig person även i detta liv.

Så. Jag använder dina argument (för att parodiera) och du säger att jag har fel (förutom att du helt missar min parodi). Chansen att du själv har fel då också är relativt överhängande.

Om du fortsätter att "forska" på de falska premisserna du byggt upp så kommer du komma fram till exponentiellt ännu falskare resultat.
-Just sayin'.

Hur upplevdes minnena? På samma sätt som minnen från detta livet?