Citat:
Ursprungligen postat av
HomoDeus
Vi borde ha gått med i NATO redan när det bildades. Men gjorde det inte eftersom vi var ett land fullt av halvnassar och halvkommunister. Med det enda gemensamma att vi saknade ryggrad, aldrig vågade riskera något för någon annan och tyckte att det var smart att gama på sönderbombade länder samtidigt som vi lekte moraliskt överhuvud med vår efterblivet fejkade neutralitet.
Och ingen gång var detta så tydligt som under sossarnas 70- och 80-tal.
Själv skäms jag rätt ordentligt över 80-talets Sverige.

För att förstå varför vi inte gjorde detta då måste man förstå olika militärdoktriner.
Sveriges försvarsmakt var ingen slagstyrka som NATO är.
Det betyder helt enkelt att man måste förändra sin doktrin för att kunna ha mer långdistans fordon/båtar.
Det går inte bra ihop med varandra.
Sveriges försvarsmakt anpassades för att verkligen se till att Sovjet inte skulle ha en chans att invadera Sverige.
NATO är mer som en försäkring till vedergällning. Attackerar du en av våra kompisar då kommer vi alla och dunkar på dig.
Det är två olika sätt att få en fiende att tänka till innan den genomför. Den ena metoden gör att man måste investera enorma mängder resurser för att ens lyckas ta kanske ett mål. Medan den andra innebär att man troligen säkrar flera mål, men man riskerar en eskalering i krig och rent av att man i slutändan förlorar mer än man lyckades ta initiellt.
Men man får inte heller glömma av att NATO innebär inte default en självklar inblandning.
Det kan bli en sådan situation att man blir sviken. Då är det tråkigt om man investerat allt i en doktrin som inte hjälper en vid invasion.
Jag själv är en person som gärna vill vara så lite beroende av andra som möjligt, väldigt gammalsvensk och konservativ. En karl reder sig själv. Idag är det alltid någon annan som ska lösa saker eller man tillförlitar sig för mycket på system och myndigheter så det är mer i tiden med NATO för Sverige då våran kultur och moral flrändrats avsevärt