Förlorad respekt för mitt yrke som kundtjänst

Kundtjänst är ett hederligt yrke och det är inget fel med det.

Fråga de som fnyser åt dig ifall de skulle föredra att du var yrkeskriminell och hade Guccikopiakeps.

Vad andra finner intressant, jag förstår att det påverkar dig, särskilt som jag gissar du är ung, men folk är för jävla pantade vanligen så om du ska hängs upp ditt liv på vad andra finner intressant blir det trist.
Tro mig, många tycker "influencer" är höjden av häftigast...

Vad finner du intressant? Det borde vara viktigare för dig.

Att ha ett ärligt jobb ger respekt i min bok, så jag har respekt för jobbet du gör. Det har sina utmaningar tveklöst, en av dem är att många är ouppfostrade och gärna tar ut sitt mindervärdeskomplex på folk med ditt jobb. Men det säger inget om dig utan mer om dem.

Ja kundtjänst är skit, dåligt betalt, taskig kontorsmiljö, sällan bra kollegor.

Finns självfallet undantag, men det är livet som kundtjänst.

Det bästa är att jobba 0800:1700, aldrig kunna klippa sig, aldrig kunna besöka en rolig affär annat är ICA Stormaknad på en vardag. Det är skit.

Degen ska in, och du lär inte få några förslitningsskador. Möjligen lite glapp i käften, höhö. Bara man har råd att betala sin egen bira så är man accepterad var som helst.

Respekt förtjänas - något som kan vara svårt för ett yrkesgrupp dit folk vänder sig när de har problem.

Ja vadå trodde du att du skulle upptäcka att sita i luren som kundtjänst-medarbetare skulle vara ditt kall?

så länge du försörjer dig själv kan du vara sopplockare eller torka människor i röven. Kommer respektera dig ofantligt mycket mer än någon som latar sig till bidrag eller är kriminell.

Så det värsta med kundtjänst jobbet är inte alla jobbiga, pantade kunder du får handskas med på daglig basis, nej det är att folk i allmänhet inte tycker det är ett avundsvärt toppen jobb? Låter som du har prioriteringarna rätt i livet ts.

Jag trivs med jobbet och precis som någon skrev, så är det i princip 90% som gör att man trivs. Dagarna går snabbt, när man sitter i luren och pratar. Lite ångest, eftersom man inte är van med stilla sittande aktivitet/arbete.

Hursomhelst, så är jag precis klar med utbildningen som jobbet gav och så har man ca 8 veckors prakik, men exakt samma lön och förmåner som alla andra anställda. Någon skrev att det var dålig lön, jag vet inte vad den personen referar till, men jag tycker det är relativt generös lön.

Jag bryr mig inte så mycket om jag får vara kvar eller inte, efter mitt praktik. Jag har det här jobbet, eftersom jag fick inget nap någon annanstans. Jag såg min f.d arbetsgivare på stan för inte så länge sedan. Vi utböt kontakten med varandra och jag hörde att personal söktes på personens verksamhet. Jag har inte ansökt, men jag sätter fokus på denna kundtjänst. Får jag vara kvar, så stannar jag en stund till, annars söker jag mig till verksamheten, som jag hoppas jag får jobbet på.

Jag bryr mig inte så mycket vad mina vänner tycker och tänker. Men jag befinner mig i en sits där jag är enormt förtjust i en tjejkompis. Vi hade en bra kontakt med varandra för ett år sedan. Jag trodde det skulle bli något mellan oss, men efter att jag förlorade jobbet på ett ställe p.g.a deras ekonomiska sits. Så kände jag skam som arbetslös. Jag blev arbetslös i ett halv år och på ett helt halv år, så blev jag undvikande. Jag saboterade, det fina. Som KANSKE hade blivit något.

Eller om de skulle föredra om man levde på bidrag.

Kundtjänst är bra - de flesta blir glada att få hjälp av en människa som pratar än att själva sitta och försöka dirigera sig fram via knappar. Senast skickade jag mejl till ett företag med ett problem de inte tog tag i under lång tid. Blev tvungen att ringa deras kundtjänst eftersom idioterna ignorerade mig. Vad gjorde kundtjänst? Löste problemet samma dag.

Slutligen frågar man sig vad dessa fnysare arbetar med.

Hej!
Mycket bra fråga!

Jag skrev ett inlägg och kan skriva det igen, men mer bättre formulering.

Det är nämligen som så att jag och en tjejkompis började få bättre personkemi med varandra. Våran kontakt med varandra blev djupare. Vi har alltid haft speciella skämtsamma agerade gentemot varandra. Oftast fysiska. Men för ett år sedan. Så kom vi allt närmare varandra. Trivdes med varandras sällskap och föredrog att vara själva med varandra.

Jag förlorade dock mitt jobb våren 2023. Arbetslösheten och skammen tog knäcken på mig. Under hela sommaren blev jag allt mer konstig. Jag hade trots allt fokus i att finna arbete. Jag hade det svårt.

I ett halv år, så träffade jag henne endast när vi hade något för oss med kompisar. Annars hörde jag aldrig av mig till henne och hon gjorde lika så. Kanske för att hon trodde att jag inte ville ses.

Det blev en svår tid.

Men början av januari 2024, hittade jag denna jobb. Men allt med henne var och förmodligen är försent.Jag vet inte om vi kan börja om. Jag vet inte vad hennes intentioner var när hon hörde av sig till mig för att vi skulle ses. Men jag tyckte om henne och jag gillade våran kemi som fanns i luften.

Jag bryr mig alltså inte vad omgivningen tycker. Jag bryr mig mycket om vad hon tycker.

Skit i det. Du har ett jobb. Bit ihop och jobba några år. Sedan sök dig vidare. Lyxproblem.