Citat:
Ursprungligen postat av
Signalsanning
Jag har lyssnat till min kropp det senaste. Jag har märkt att jag äter alldeles för mycket kött och socker. Har märkt att jag får inneboende stress av det i mitt undermedvetna. Varför vet jag inte. Jag biter på naglar då.
Jag testade att fasta från kött och socker. Då slutade jag bita på naglarna.
Jag läste lite på nätet att socker och kriminalitet har en koppling. Jag har även märkt att måsar i stan är mer aggressiva än dem som är ute på sjön. Dem i stan äter ju hela tiden konstgjord mat och dem ser så stressade ut. Dem på sjön ser ju lugna ut om man jämför med stans måsar.
Är det någon annan som gjort den här kopplingen?
Finns det en relation mellan mat och stress?
Någon som kan förklara?
Intressant iaktagelse om måsarna. Stadens måsar är säkert stressade både utifrån och inifrån p.g.a. den dåliga miljön och dåliga maten i stan.
Jag är 99,9% vegan (pastaost) och äter bara godis några få gånger om året, men är tyvärr ändå glupsk och stressad vid matbordet. Det viktiga är nog att vara andaktsfull och allvarlig inför ätandet. Maten kommer någonstans ifrån och har en historia av lidande även om vi själva ganska smärtfritt kan få tag på den.
Det viktigaste i din dietförändring är fastan tror jag, att du avstår från något du tycker smakar gott för att äta nyttigare och kanske mindre. När man fastar än mer konsekvent och under en period kanske bara dricker (bra) vatten och några få glas frukt- eller grönsajsjuice per dag kan det verkliga lugnet infinna sig. Efter några besvärliga dagar känner man sig föryngrad, bekymmersfri och allmänt glad. Man måste ju börja äta lite försiktigt igen så småningom men när dåsigheten p.g.a. insulinet kommer längtar man tillbaka till fastetiden.