Min viktdagbok med Ozempic

Idag, söndag 10/3: Vikt, 89,4 kg

14/1 2024 - startvikt 96,5 kg
1/2 - vikt 94,5 kg
börjar med semaglutid, 0,25 mg/vecka
26/2 - vikt 90,9 kg

Total viktnedgång 7,1 kg på lite knappt två månader, vilket jag är nöjd med. Målvikten är 76,5 kg, så jag har fortfarande 13 kg kvar att bli av med. Kan jag göra det på fyra månader och vara klar i början av juli skulle det vara lagom för mig.

Jag är uppe på en dos på 0,75 mg/vecka. Jag ska ha ett konsultationssamtal med nätdoktorn i början av veckan, jag antar att han säger att jag ska hålla mig på den dosen i några veckor för att utvärdera.

Är på en liknande resa som TS och har konsultation för behandlingsstart till veckan.

Mina mål skiljer sig lite från TS då jag helst trappar upp så sakta som möjligt. Av flera anledningar, dels att det kan bli billigare (om jag får tag på högre dos) men främst eftersom det rent instinktivt borde bli större konsekvenser av att sluta vid högre dos. Jag vill alltså krama ut allt ur 0.25mg innan jag får ökad tolerans och höjer till 0.5mg. Vet att någon länkat tidigare i tråden till en studie där deltagare återfick 2/3 av förlorad vikt efter att de trappat ner från 2.4mg. Kan det långsiktiga resultatet bli bättre vid lägre "slutdos"?

Ytterligare en orsak är att jag vill minska risken för biverkningar och fokusera på att skapa bra långsiktiga rutiner, vilket jag inte tror jag kan ifall jag kommer ha yrsel och känna mig svag. Det är inte lika viktigt för mig att gå ner snabbt utan 2kg/månaden räcker gott.



Någon som har erfarenheter av detta? TS fick du vara med och bestämma ifall du hade preferens på upptrappning eller var detta helt upp till läkaren?

Vad är planen för er som går på detta? När man slutar med läkemedlet kommer väl hungern tillbaka? Är det tänkt som en livslång behandling, eller vad gör ni när ni uppnått er målvikt? Det lätta i en viktresa är att gå ner i vikt, det kan vem som helst göra utan hjälpmedel. Det svåra är att inte falla tillbaka och hålla sin nya vikt.

Jag har funderat en hel del på det där, hur snabbt/långsamt man egentligen vill gå ner i vikt. Själv kom jag fram till att målet är att gå ner 0,1 kg per dag. Då skulle jag nå mitt mål på BMI på under 25 i slutet av juli. Sen när jag väl började med Ozempic är viktminskningen något större än målet än så länge.

Det långsiktiga resultatet är säkert lättare att upprätthålla om det tog ett tag att nå dit, men jag stressar inte fram mot målet heller. Det bara råkade bli så att jag går ner ett kilo i veckan just nu.


Läkaren ger råd på upptrappning, men det är i samråd med dig. Om du ser resultat på 0,25 mg får du fortsätta med det om du vill, men standardupptrappningen är 0,25 mg i fyra veckor och sedan 0,5 mg. Efter det är det mer individuellt hur man svarar på behandlingen tror jag.

Själv har jag knappt upplevt någon biverkning över huvud taget, möjligtvis något trög i magen.

Hungern kommer att komma tillbaka när man väl slutar med läkemedlet, så utan disciplin och nya vanor så kommer vikten att vända uppåt igen - helt klart. Det är ingen mirakelmedicin som gör att du för alltid håller din målvikt.

Tanken för mig i alla fall är att under det halvår (ungefär) som jag tänker mig att jag ska ta på mig för att nå målvikten ska etablera ett permanent nytt förhållande till framförallt godis, snacks och sötsaker på kvällarna. Fredag/lördag kan man unna sig något framför TV:n, annars inte. Det har gått utmärkt i två månader nu, och förhoppningen är att några månader till gör att de nya vanorna sätter sig.

13/3: 88,6 kg. Totalt 7,9 kg ner på två månader - 12,1 kg kvar till målvikten. Jag kämpar på, men det känns bra. Ursprungligen var tanken att det skulle ta drygt sex månader, men jag ligger lite före den takten. En dag i taget.

Skall själv sätta igång min viktresa neråt inom kort, så otroligt intressant att följa dig.

Att få Ozempic-face är ju en av de största farhågorna, särskilt nu när man är runt 50 och utseendet går utför ganska snabbt ändå som det är. Det är ingenting du har märkt av? Det kräver väl lite större viktminskning misstänker jag iofs. Ett bra exempel är ju Måns Möller när han var med i 16 weeks of hell på femman.

Kul att du följer resan, dela gärna med dig av hur det går för dig också när du väl sätter igång.

Ozempic face är jag inte jätteorolig för, det mesta av min extravikt har jag samlat på magen. Kanske att jag kan märka lite lösare hud runt halsen, men ärligt talat bryr jag mig inte jättemycket om det rent kosmetiska. Det viktiga är att komma ner till och behålla en hälsosam vikt.

Övervikt, diabetes, hjärtsjukdomar, depression fortsätter att öka trots att "läkemedel" skrivs ut hej vilt. Ozempic kommer inte göra ett skvatt åt den kurvan eftersom den inte löser problemet. Däremot gör den läkemedelsindustrin ännu rikare.

Och även om den artificiellt tar bort lite vikt, så betyder inte det att personen är hälsosam, inte ens om man nått sin målvikt. Om den underliggande dieten fortfarande är kass, så är man ändå lika ohälsosam invärtes.

Det finns bara ett sätt, att äta det som kroppen är byggd för att äta.

Fast här har du missförstått hur semaglutid fungerar tror jag. Det är inget magiskt med den, viktminskning innebär fortfarande kalorier in och kalorier ut.

Med hjälp av läkemedlet kan man lättare ställa om kosten så att man får en hälsosam diet. Om man inte ställer om dieten går man inte ner i vikt.

Jag tror och tänker att efter ett antal månader med en bra diet och träning (med Ozempic) är det bra mycket lättare att fortsätta med de bra vanorna utan Ozempic.

Det stämmer tyvärr inte. Finns forskning som visar att om du ligger på kaloriunderskott finns det utrymme att äta ganska onyttigt, du kommer ändå att ha riktigt fina blodvärden och leva längre. Det är därför dieter som Keto och Carnivore fungerar och LDL-kolesterolet inte spelar så stor roll om du är smal. Äter du däremot massa mättat fett plus ligger på kaloriöverskott kommer ohälsan som ett brev på posten.

17/3: jag är utomlands så har inte tillgång till våg just nu. Under fyra dagar har jag dock sprungit tre km varje morgon och ätit relativt nyttigt utan att det känts som att jag saknar något.

Igår ”fuskade” jag lite genom att äta pizza med mina kompisar. Två slicear så var jag mätt.

Det känns verkligen skönt att kunna springa igen, förhoppningsvis kommer viktminskningen kunna fortsätta i samma takt länge till.