Hoppa från tak

Okej, det här är inget rop på hjälp, jag är medveten om var psykakuten ligger. Så..
Vill bara prata om och se om andra gör liknande grejer. Kanske t.o.m nån som förstår sig på psykologin bakom beteendet?

Två nätter i rad har jag tagit mig upp på ett högt hus och suttit på takkanten i flera timmar. Tanken från början va inte att hoppa/ta livet av mig utan bara att få en kick. Men när jag suttit där ett tag kom tanken iallafall (lever med extrem ångest).
Jag upplevde en sånt jäkla rus när jag lutade mig framåt och kände att om jag bara lutar nån cm till så är livet över.
Jag gjorde det säkert 20 gånger för att känna det där ruset och märkte att det va en otroligt bra ångestdämpare.
Jag får känslan av makt, det är jag som bestämmer och inte demonerna i huvet (dör jag så dör dom!)

Sen kan jag lugnt gå hem och sova efter några timmar, men nästa dag kommer den vidriga ångesten tillbaka. Så självklart gick jag till platsen igår igen och satt där lika länge och jag kommer göra det inatt också. Jag kommer fortsätta tills jag inte känner ruset längre, eller råkar dö.

Jag är en kicksökande person och har varit beroende av extrema kickar hela livet och gjort en del som är farligt.
Men det här är nåt helt nytt eftersom det är en blandning av kicksökande och självmordstanke.
Jag vet inte om jag vill eller inte.
Jag är medveten om att det är förbannat lätt att jag slinter med händerna eller vad som helst som får mig att tippa över ofrivilligt eller att ett plötsligt infall får mig att släppa och det är en del av kicken.

Finns det nån här som har eller har haft ett liknande grejer för sig? Nån som förstår känslan?

Jag har klättrat upp i tv-master, och tak, suttit vid kanten och viftat med benen.
Kittlar härligt i magen. För egen del har det noll att göra med att flörta med att trilla ner, även om tanken så klart ibland går till vad det skulle innebära och att det det är viktigt att hålla koll på balansen. Har för min del att göra med en härlig känsla av svindel, utsikt, och att ha ett äventyr.

Håller man bara sig på rätt sida marginalerna skiljer det sig knappast från vad t ex fallskärmshoppare håller på med. Finns många Hobbies som flörtar med döden. Dykning, extrem MC-åkning, vissa rid-sporter, viss skidåkning etc.

Exakt det där har jag gjort också, det och sprungit längs tågspåren..

Tror det är som du skriver, en känsla av makt.
När jag har mycket ångest tycker jag också det är ångestdämpande att tänka på att man kan avsluta livet. Måste handla om att man får ha kontrollen då.

Ja det är precis sådär jag har varit innan. Men skillnaden är ju nu, som jag skrev, att det tagit sig till en nivå högre och blandat in självmordstankar. Det har jag som du säger inte heller haft innan på dom här "äventyren".
Jag har haft extrem ångest ett längre tag och inte vetat vart fan jag ska göra av mig själv. Har fått känna lugnet nu för första gången på länge. MEN det håller i sig en så kort stund. Nästa dag är det samma sak igen..

Visst är det härligt? Var det engångsgrejer eller satte det igång ett beroende så att du var tvungen att fortsätta varje dag?

Skönt att det finns nån som förstår. Men stannar det bara i tanken för dig eller tar du risken och hittar på nånting?

När jag hade usel ekonomi tänkte jag dränka bilen i bensin, dricka en liter svindyr whiskey och sen tända på. Fy fan så nära jag var men några år senare blev ekonomin sanslöst bra. Nu har jag ingen dödslängtan längre utan kan ägna mej åt det jag verkligen behöver. Så försök tjäna pengar på det ena eller andra sätter utom att döda någon.

Det är en rush, helt klart!

Jag likt dig var väldigt ångestfylld under den delen av mitt liv och övervägde även att ta livet av mig, men jag hade inte riktigt stake till det..
Paradoxalt nog så var det nog kicken man fick av detta som påminde mig om att livet är rätt värt att leva ändå, det och lite andra saker.
Just tåghoppandet blev lite utav ett beroende i kicksökning..

Låter som en klyscha men när jag haft osunda tankar (nog inte på din nivå) så har det hjälpt att träna skiten ur mig. Det finns mindre energi då till tankar, och kroppen är lugnare vilket hjälper att lugna tankarna.

Det stannar i tanken, lugnar tillräckligt för min del.

Bara en fråga, hur gammal är du?
Jag kan förstå din känsla, men testa att söka dig till simhopp och där kan du tänka på din fruktan/ tillfredsställelse, att övervinna och tänja på gränser utan att förlora ditt liv.
Tio meter och under.