Citat:
Ursprungligen postat av
TreRaggmunkar
Fast albumen finns på Spotify i sin helhet, men det är tyvärr väldigt sällan om inte aldrig du stöter på ett album där alla låtar är hundraprocentiga.
Det känns helt efterblivet för mig att hålla med en massa album som tar plats och skräpar.
Är ni sådana där audiofiler som lägger 75 000 kr på högtalare när ett par over ear-lurar för 4000 har tusen gånger bättre ljud?
Är inte detta något slags indentitetstrams, att vara något och vilja sticka ut
Jag kan bara tala för mig själv, men jag köpte min första skiva någon gång i början av 80-talet (Kiss "Paul Stanley"). Fram tills jag hade kanske 80-100 skivor så visste jag exakt när jag fick dem, om jag köpte visste jag i vilken affär till vilket pris.
Jag lusläste konvolut, och min mamma fick förhöra mig vad som stod på dem när jag hade det tråkigt. Så när Salme Oja ställde upp på 48 000:- frågan så var jag beredd att briljera hemma i soffan om det ställdes frågor kring de skivor jag hade.
För oss som växte upp med vinyl så finns en ritual och en känsla förenat med en annan tid. En skiva fick ta tid att växa, ibland orkade man inte vända sida så man lyssnade på samma sida en massa gånger. På så vis växte vissa låtar på en som kanske sågs som "fillers" av artisten.
Så nej, inte identitet, men kanske nostalgi eller invant beteende man ger ett kärt återseende.