Blir motarbetad av gamla vänner när det gäller nykterhet

Mycket starkt att sluta röka för barnets skull. Se till att fortsätta vara starka och aldrig ens prova igen i framtiden. Inte ens en gång.

Och nu när ni vet vad dom går för så vet ni också att ni aldrig mer ska säga ett ord till dom. Låtsas som att dom aldrig funnit och kämpa på. Förr eller senare lär dom tröttna. Förstår att situationen är oerhört frustrerande. Tyvärr finns det nog inte så mycket att göra förutom att försöka ignorera all skit med anmälningarna och hoppas att det en dag tar slut.

Edit: Om inte annat får ni se det som att ni får extern hjälp att hålla er i schack 😁

Nu är det så att jag och min sambo var ganska tungt inne på just cannabis genom hela vårt förhållande. Det kom inte som en överraskning när jag väl blev gravid och vi valde att försöka fokusera på det nya livet som skapades. Jag hade tyvärr problem att behålla maten genom 2 tredjedelar av graviditeten och fick tillomed Lerigan Comp som läkaren påstod skulle se till så min mage fick behålla maten.

Innan jag blev gravid så hade vi två vänner, vi kan kalla dom P1 och P2. De övertalade mig och min sambo att röka THC skulle hjälpa mig att behålla maten. Det gjorde de väl till viss del men ångesten över att jag inte vet hur fostret påverkades av de tog på mig. Mestadels för bristen av forskning angående hur konsekvenserna kan bli i framtiden.

När barnet föddes så hade vi kommit överens att det kanske inte är det bästa att röka och ha ett barn. Så vi sa till P1 och P2 att vi kommer sluta för barnet samt vår skull. De var uppmuntrande i början men med tiden så märkte dom att vi höll oss undan från dom. Mycket eftersom dom själva tog Tramadol och rökte varannan halvtimme - Inomhus då. Så i våra ögon var det inget ställe för en nyfödd eller för två personer som tänkt sluta efter över 10 års användande av THC.

Det gick så långt att i efterhand kopplades Barn och familj in i bilden då vi sökte ekonomiskt bistånd. Vi hamnade på behandlingshem med sonen för att få hjälp med en förändring i vardagen samt komma bort från P1 och P2. Vi berättade att vi ville bryta kontakten och att det är för vår familjs skull. Självklart tog dom det inte särskilt bra. Det var frivilligt från vår sida att åka och vi är i efterhand riktigt glada att vi tog den chansen. Vi lämnade urinprov dagligen och fick se på labb resultat hur värdena sjönk mer och mer. (De tog tillomed urinprov på vårt barn som då var 10 veckor gammal) Inget visade sig att han hade i sitt system som tur var.

Spolar framåt lite och vi har varit halva tiden på behandlingshemmet. Vi får sedan reda på att soc fått anonyma oros anmälningar. Dom ända vännerna vi hade innan vi började denna resa var P1 och P2, så självklart gick tankarna dit. Vi hade redan utredning samt lämnade urinprov så soc tyckte inte att något behövdes göra. När vi var klara med behandlingshemmet så fortsatte oros anmälningarna att trilla in. Många gånger var det om saker vi inte ens hade gjort. (kört bil påverkade när vi inte ens ägde en bil och sånt.)

När vi flyttade ut så kom soc varje dag i 3 månader för fortsätta ta urinprov. Så även fast anmälningarna kom in så tyckte inte soc att det behövdes göra något - mycket eftersom vi redan var så bevakade och samarbetade så mycket man redan kan. Utredningen avslutades efter ett år eftersom soc inte bedömde att vi var i risk eller fara för vårt barn.

Men, allt det här hände 2022. Det är 2024 nu och tråkigt nog så fortsätter oros anmälningar att trilla in. Vi har bytt kommun några gånger och soc har aldrig känt anledning att starta ny utredning då dom ser på varje möte att vi är nyktra och vårt barn mår bra. Men, det senaste 2 månaderna så har vi fått oros anmälningar 1 gång i månaden. Tillomed soc tycker det är lite luddiga anmälningar och känner aldrig att urinprov behöver tas, vi är alltid villiga att lämna prover men det blir ett nej från soc.

Alla gånger P1 och P2 anmäler så är det anonymt. Det är såklart svårt för soc eller polisen att se att de är samma personer men vi vet med säkerhet att det är dom. Vi har hållit oss för oss själva för vårt fokus är oss själva samt vårt barn. Men det tär att hela tiden känna en irritation att P1 och P2 inte har släppt oss riktigt.

Hur ska man bemöta sånt här? Vi känner själva att det är lite väl långsiktigt från deras håll men har hört i efterhand att dom var tvugna att flytta och dom då hade skyllt på att det var pga oss. Att vi tydligen har "golat" vilket vi inte har. Deras liv är deras val, inget vi tänker påverka.

Är skyddad indentitet ens ett val eller hur ska man göra? Jag har inget emot soc men känns lite sisådär att dom använder oros anmälningar för försöka dra ner oss. Vi tror att dom försöker förstöra för oss till den punkten att vi går tillbaka till rökandet. Bara det att gör vi det så vet vi att vi blir av med barnet. Så hur ska man hantera att gamla vänner försöker förstöra för ens egen nykterhet? Och tack ni som orkade läsa allt

Sjukt att du som vuxen människa med barn ens behöver ställa frågan ??? BRYT ??? Nötter asså

Nu är det så att jag och min sambo var ganska tungt inne på just cannabis genom hela vårt förhållande. Det kom inte som en överraskning när jag väl blev gravid och vi valde att försöka fokusera på det nya livet som skapades. Jag hade tyvärr problem att behålla maten genom 2 tredjedelar av graviditeten och fick tillomed Lerigan Comp som läkaren påstod skulle se till så min mage fick behålla maten.

Innan jag blev gravid så hade vi två vänner, vi kan kalla dom P1 och P2. De övertalade mig och min sambo att röka THC skulle hjälpa mig att behålla maten. Det gjorde de väl till viss del men ångesten över att jag inte vet hur fostret påverkades av de tog på mig. Mestadels för bristen av forskning angående hur konsekvenserna kan bli i framtiden.

När barnet föddes så hade vi kommit överens att det kanske inte är det bästa att röka och ha ett barn. Så vi sa till P1 och P2 att vi kommer sluta för barnet samt vår skull. De var uppmuntrande i början men med tiden så märkte dom att vi höll oss undan från dom. Mycket eftersom dom själva tog Tramadol och rökte varannan halvtimme - Inomhus då. Så i våra ögon var det inget ställe för en nyfödd eller för två personer som tänkt sluta efter över 10 års användande av THC.

Det gick så långt att i efterhand kopplades Barn och familj in i bilden då vi sökte ekonomiskt bistånd. Vi hamnade på behandlingshem med sonen för att få hjälp med en förändring i vardagen samt komma bort från P1 och P2. Vi berättade att vi ville bryta kontakten och att det är för vår familjs skull. Självklart tog dom det inte särskilt bra. Det var frivilligt från vår sida att åka och vi är i efterhand riktigt glada att vi tog den chansen. Vi lämnade urinprov dagligen och fick se på labb resultat hur värdena sjönk mer och mer. (De tog tillomed urinprov på vårt barn som då var 10 veckor gammal) Inget visade sig att han hade i sitt system som tur var.

Spolar framåt lite och vi har varit halva tiden på behandlingshemmet. Vi får sedan reda på att soc fått anonyma oros anmälningar. Dom ända vännerna vi hade innan vi började denna resa var P1 och P2, så självklart gick tankarna dit. Vi hade redan utredning samt lämnade urinprov så soc tyckte inte att något behövdes göra. När vi var klara med behandlingshemmet så fortsatte oros anmälningarna att trilla in. Många gånger var det om saker vi inte ens hade gjort. (kört bil påverkade när vi inte ens ägde en bil och sånt.)

När vi flyttade ut så kom soc varje dag i 3 månader för fortsätta ta urinprov. Så även fast anmälningarna kom in så tyckte inte soc att det behövdes göra något - mycket eftersom vi redan var så bevakade och samarbetade så mycket man redan kan. Utredningen avslutades efter ett år eftersom soc inte bedömde att vi var i risk eller fara för vårt barn.

Men, allt det här hände 2022. Det är 2024 nu och tråkigt nog så fortsätter oros anmälningar att trilla in. Vi har bytt kommun några gånger och soc har aldrig känt anledning att starta ny utredning då dom ser på varje möte att vi är nyktra och vårt barn mår bra. Men, det senaste 2 månaderna så har vi fått oros anmälningar 1 gång i månaden. Tillomed soc tycker det är lite luddiga anmälningar och känner aldrig att urinprov behöver tas, vi är alltid villiga att lämna prover men det blir ett nej från soc.

Alla gånger P1 och P2 anmäler så är det anonymt. Det är såklart svårt för soc eller polisen att se att de är samma personer men vi vet med säkerhet att det är dom. Vi har hållit oss för oss själva för vårt fokus är oss själva samt vårt barn. Men det tär att hela tiden känna en irritation att P1 och P2 inte har släppt oss riktigt.

Hur ska man bemöta sånt här? Vi känner själva att det är lite väl långsiktigt från deras håll men har hört i efterhand att dom var tvugna att flytta och dom då hade skyllt på att det var pga oss. Att vi tydligen har "golat" vilket vi inte har. Deras liv är deras val, inget vi tänker påverka.

Är skyddad indentitet ens ett val eller hur ska man göra? Jag har inget emot soc men känns lite sisådär att dom använder oros anmälningar för försöka dra ner oss. Vi tror att dom försöker förstöra för oss till den punkten att vi går tillbaka till rökandet. Bara det att gör vi det så vet vi att vi blir av med barnet. Så hur ska man hantera att gamla vänner försöker förstöra för ens egen nykterhet? Och tack ni som orkade läsa allt

Du ska inte göra annat än att fortsätta ignorera detta. Sköt dig själv och barnet. Låt soc ta ansvar för sitt arbete.

Att de håller på sådär är för att ni gör det som såna där typer hatar, ni ger dem inte energi eller uppmärksamhet. Det handlar nog inte egentligen om droger, de hade hållt på sådär även om ni alla varit nyktra. Det finns personer som enkelt uttryckt "knarkar andra människor", de lever av att dra all energin ur andra.

Försök komma ut mer i samhället där ni bor nu med jobb, barn aktiviteter och andra vänner. Då kommer inte detta kännas så stort.

Din kille ska absolut inte ha kontakt med dem om det är så att han tappar humöret enklare. Fullt förståeligt men det slår bara tillbaka på er.

Min mor är något av en sån där person, min moster också. Mor gick så långt att hon anmälde mig till polisen bara för att få kontakt med mig igen, många år efter att jag brutit. Väldigt obehagligt. Hon försökte få kontakt nu igen för ett år sen, då tröttnade jag och vände mig mot henne och hon fick tillbaka varje fult ord hon sagt mig. Det fick tyst på henne. Men jag är ensam. Jag har inget litet barn som skulle hamna i kläm i en konflikt.

Lycka till och tänk framåt