Dagens svenska militär ett skämt?

Nej du, det är effektivt ibland men det är farligt att ha en övertro på enkla drönare. Vore dessa drönare det enda man behöver skydda sig mot så är det ganska enkelt, eller hur?

Det är väldigt stor skillnad i förmåga mellan drönare och stridsflygplan och de fyller olika syften. Den dag drönarna är så avancerade att de kan ersätta stridsflygplan ska du nog inte räkna med att de är så värst billiga.

Som du vet har redan Usa relativt avancerade drönare som nyttjas?

Som du vet har redan Usa relativt avancerade drönare som nyttjas?

Dessa drönare utför ju inte uppdrag som motsvarar vad modernt stridsflyg gör, i normalfallet. Enda anledningen till att de varit framgångsrika är att man inte haft en kvalificerad motståndare, Man har flugit över motståndare som saknar luftvärn och jaktflyg och då är det ju lätt att tro att det är så det moderna kriget kommer att utföras, men det är långt kvar till när det blir aktuellt mot en motståndare som har både luftvärn och stridsflyg.

Ännu en "Fyfan vad vi hatar Sverige och svenska försvaret!"tråd?

Börjar bli tröttsamt med alla dessa som arbetar för en polarisering...

Gå med och tjänstgör på heltid då och bidra med kunskap och erfarenhet om det skulle bli krig då eller håll käften och sluta klaga

Innan kriget i Ukraina tänkte alla som du. Dessutom går utvecklingen snabbt när det gäller drönare. De kan bära tyngre, färdas längre, jaga i svärm och vara målsökande när operatören tappar (störs ut) kommunikationen.

Dessutom behöver inte operatörerna vara nära fronten.

Vad kriget i Ukraina har visat oss är att det enklaste, snabbaste och förmodligen det billigaste alternativet för Sverige är att skapa ett massivt drönarförsvar. Om ryssarna får för sig att anfalla gotland så måste de klara av 100.000 drönare först.

Dessutom kommer drönarförmågan att ta över jaktplanens roll. Vi kommer inte att behöva JAS eller utbilda piloter, vilket sparar många miljarder.

Det är inga större fel på vår försvarsmakt ur ett utbildningsperspektiv, inte heller ur ett utrustningsperspektiv, kvalitativt sett. Vårt problem är att vi är för få, med liten eller ingen redundans. Som i alla andra krig har vi, i och med kriget i Ukraina, återigen blivit påminda om att det krävs en rejäl redundans i form av materiel och framförallt manskap.

Det räcker inte med att ha bra stridsvagnar, om man bara har några tiotal av dem på förband, och exakt 0 stycken i beredskapslager. Krig nöter ned utrustningen fort, såväl fordon som flygplan, fartyg, ubåtar och olika typer av vapen och vapensystem. Det är svårt att få den som har dålig koll på materielbehovet att faktiskt förstå hur mycket ammunition (som ett av en stor lista exempel) som storskaliga stridsoperationer över tid slukar. Det är enorma mängder vi talar om.

Vi har väl i dagsläget 1,5-2 brigader i armén, och ska arbeta mot 3 totalt sett (jag kan ha fel här, har hängt med dåligt de senaste 2 åren, rätta mig gärna då). Det räcker inte på långa vägar för något försvar med redundans över tid.

Ett land i Sveriges storlek skulle behöva minst 6 brigader, varav en pansarbrigad, en artilleribrigad med MLRS och en luftvärnsbrigad, och resterande 3 mekbrigader, som stående förband, omedelbart eller inom en tidsram som inte överstiger 1 vecka gripbara. Utöver det skulle hemvärnet behöva biffas ut och ytterligare kanske 4-6 mekbrigader finnas i form av reservister och långtidslagrad utrustning, med kanske 2-6 veckors mobiliseringstid.

Vi hade kunnat komma långt, rent omedelbart försvarsmässigt, med en biffigare hemvärnsorganisation mer lik reguljärt lättare infanteri, och ett återinförande av driftvärn och lokalförsvarsbataljoner.