Citat:
Ursprungligen postat av
Denom
Vad utmärker en själ bortom den köttsliga varaktigheten? Varför skulle det inte vara tillräckligt att bara ha en kropp som fungerar, vad gör själen så speciell?
Själen är vår eventuella evighetsnatur.
Många tror på en dualistisk modell, där själen är del av en mystisk osynlig idealistisk immateriell värld, och kroppen en del av den materiella förgängliga världen. Fysikens och naturvetenskapens lagar gäller bara den materiella världen, men inte den andliga immateriella världen.
Jag tänker mig istället en icke-mystisk själ, förenlig med naturvetenskapen, men som ändå skulle kunna ha en evighetsnatur. Själen är hjärnans informationstillstånd i min modell.
I grunden är allt logik och matematik, och därför kan världen beskrivas som en datorberäkning eller datorsimulering. Även själen måste lyda logikens och matematikens lagar, och kan beskrivas som del av denna simulering.
Inget vetenskapligt experiment kan förklara varifrån naturlagarna kommer, men de är lagom komplexa och smart genomtänkta så att de kunde ge upphov till intelligent liv. Jag tror därför att en intelligent skapare kan ha programmerat in naturlagarna och startat simuleringen. Och så inträffade bigbang, då tiden uppstod. Livet uppstod och utvecklades automatiskt som en följd av naturlagarna. Mer spekulativt: Potentiellt skulle programmeraren även ibland kunna pausa simuleringen, förändra dess tillstånd och återstarta, t.ex. för att manuellt modifiera utvecklingen av livet och kulturen i önskad riktning, ge individer plötsliga idéer, interagera med sin skapelse. Intelligenta observatörer inne i simuleringen skulle isåfall uppfatta det som ett brott mot naturlagarna, och kalla det mirakel, gudomlig inspiration, budskap från ovan, bönesvar, etc, men skulle inte kunna studera det med upprepningsbara experiment, det vill säga det skulle hamna utanför vetenskapens räckvidd och skulle inte kunna bevisas. Men hypotetetskt skulle ändå stora delar av vissa religioner kunna ha en saklig grund.
Skaparens syfte med simuleringen skulle vara att intelligenta varelser lika skaparen själv en dag skulle utvecklas. Skaparen eller systemet skulle kunna kopiera deras själar (deras hjärnors informationstillstånd) till en ny datorsimulering (en ny värld) i dödsögonblocket. Där gäller inte termodynamiskens andra sats, så där inträffar inga sjukdomar och ingen död, utan själarna lever i evighet tillsammans med skaparen.
Det finns flera "simuleringshypoteser". Jag föreslog denna variant av "simulationskypotes" på nätet redan i slutet av 90-talet. Jag har inte hittat att någon annan som har beskrivit den tidigare eller någon bok som beskriver en liknande modell som är förenlig både med naturvetenskap och religion. Har ni hittat?