Citat:
Jag tycker domen är lite skum då HD, i mina ögon, säger emot sig själv:
Jag delar de skiljaktiga justitierådens uppfattning:
Om, som HD säger, varken syftet med handlingen eller vilseledande om syftet har någon betydelse, så låter det ologiskt i mina öron att i stort sett döma honom för att damen samtyckte till handlingen men inte syftet.
"12. En bedömning av frivilligheten ska avse handlingen som sådan; syftet med handlingen har ingen självständig betydelse i sammanhanget (jfr p. 9 i det föregående). Att någon vilseleder om eller förtiger det bakomliggande syftet med en sexuell handling, utan att detta återspeglas i själva genomförandet av handlingen eller dess karaktär, har därmed inte heller någon betydelse (jfr prop. 2017/18:177 s. 79).
[...]
16. Det avgörande är om frivilligheten föreligger när handlingen företas.
[...]
17. Inte heller medför en senare uppkommen ofrivillighet till en redan genomförd frivillig sexuell handling att den tidigare handlingen ska bedömas som ofrivillig.
[...]
22. Av utredningen framgår att målsäganden trott att hon och IAF skulle ha samlag. Det framgår också att hon, även om det kom något överraskande för henne, frivilligt lät honom föra upp sina fingrar i hennes vagina i tron att det utgjorde en inledning till samlaget. I omedelbar anslutning till att handlingen vidtogs fick hon dock klart för sig att han försökte känna efter om hon hade någon annan mans sperma i sitt könsorgan. Hon har i förhöret beskrivit hur han med sin vänstra hand rörde i henne med två fingrar och sedan kände efter med sin tumme. En sådan kontrollerande handling från hans sida var hon inte alls inställd på. Hon uppfattade den som obehaglig och reagerade omedelbart.
[...]
23. Den åtgärd som IAF genomfört skiljer sig således till sin karaktär och det sätt som den utfördes på tydligt från det övriga sexuella handlande som målsäganden frivilligt deltog i och har på ett grundläggande sätt förändrat situationen. Det är klarlagt att IAF förstod att hon inte ville bli utsatt för en kontroll men att han ändå utförde den. Han har därigenom gjort sig skyldig till våldtäkt, som i enlighet med hovrättens dom ska bedömas som mindre grovt brott."
[...]
16. Det avgörande är om frivilligheten föreligger när handlingen företas.
[...]
17. Inte heller medför en senare uppkommen ofrivillighet till en redan genomförd frivillig sexuell handling att den tidigare handlingen ska bedömas som ofrivillig.
[...]
22. Av utredningen framgår att målsäganden trott att hon och IAF skulle ha samlag. Det framgår också att hon, även om det kom något överraskande för henne, frivilligt lät honom föra upp sina fingrar i hennes vagina i tron att det utgjorde en inledning till samlaget. I omedelbar anslutning till att handlingen vidtogs fick hon dock klart för sig att han försökte känna efter om hon hade någon annan mans sperma i sitt könsorgan. Hon har i förhöret beskrivit hur han med sin vänstra hand rörde i henne med två fingrar och sedan kände efter med sin tumme. En sådan kontrollerande handling från hans sida var hon inte alls inställd på. Hon uppfattade den som obehaglig och reagerade omedelbart.
[...]
23. Den åtgärd som IAF genomfört skiljer sig således till sin karaktär och det sätt som den utfördes på tydligt från det övriga sexuella handlande som målsäganden frivilligt deltog i och har på ett grundläggande sätt förändrat situationen. Det är klarlagt att IAF förstod att hon inte ville bli utsatt för en kontroll men att han ändå utförde den. Han har därigenom gjort sig skyldig till våldtäkt, som i enlighet med hovrättens dom ska bedömas som mindre grovt brott."
Jag delar de skiljaktiga justitierådens uppfattning:
"23. Utredningen i målet innebär emellertid inte att det är ställt utom rimligt tvivel att den sexuella handling som IAF genomförde med henne till sin karaktär skiljer sig från det sexuella handlande som målsäganden frivilligt deltog i.
24. För bedömningen av frivilligheten saknar det betydelse i vilket syfte som IAF genomförde handlingen (se p. 12) och vad målsäganden hade för inställning till handlingen när hon i efterhand, sedan han tagit ut sina fingrar från underlivet, blev varse detta syfte.
25. Det är således inte bevisat att den sexuella handling som åtalet för våldtäkt avser skedde ofrivilligt i den mening som avses i 6 kap. 1 § brottsbalken. IAF ska därför frikännas från åtalet för våldtäkt."
24. För bedömningen av frivilligheten saknar det betydelse i vilket syfte som IAF genomförde handlingen (se p. 12) och vad målsäganden hade för inställning till handlingen när hon i efterhand, sedan han tagit ut sina fingrar från underlivet, blev varse detta syfte.
25. Det är således inte bevisat att den sexuella handling som åtalet för våldtäkt avser skedde ofrivilligt i den mening som avses i 6 kap. 1 § brottsbalken. IAF ska därför frikännas från åtalet för våldtäkt."
Om, som HD säger, varken syftet med handlingen eller vilseledande om syftet har någon betydelse, så låter det ologiskt i mina öron att i stort sett döma honom för att damen samtyckte till handlingen men inte syftet.
Är detta första gången som HD tar ett fall som rör mindre grov våldtäkt?