Citat:
Ursprungligen postat av
Kallebrogen
Det intressanta tycker jag är hur det går ihop när man analyserar förloppet över tiden. Jag menar, han gör såhär:
1. För in fingrarna i henne. Hon samtyckte, så inget brott har begåtts.
2. Han tar ut fingrarna. Fortfarande har inget brott begåtts.
3. Han gnuggar tummen mot fingrarna och säger typ "Jag kollade minsann efter andra mäns sperma i dig!" Han har begått våldtäkt.
Han begår alltså våldtäkt efter handlingen utfördes. Eller snarare, något han gör efter att den sexuella handlingen är över transformerar hela förloppets karaktär så till den grad att det blir våldtäkt.
Detta var, för min del, en något otippad tolkning av HD.

Jag förstår din synpunkt men jag förstår även HDs resonemang.
Lite som med ofredande, blir brottsligt bara om den drabba uppfattar handlingen.
Här har hon uppfattat att det handlade om en annan handling än den hon samtyckt till och då uppstår kränkningen.
Liknande som om någon upptäcker att de blivit våldtagna efter att ha varit medvetslösa.
Citat:
Ursprungligen postat av
Kallebrogen
Det är ju så svenska domstolar funkar: majoriteten bestämmer om rimligt tvivel föreligger. Känns väldigt svenskt, på något sätt.

Helt klart men rent faktuellt så har tvivel funnits hos rätten och "bortom rimligt tvivel" har beskrivits som en säkerhet på 98% av högsta domstolens tidigare ordförande, justitierådet Gregow och i Diesens bevisteori ligger det också på 95-100% säkerhet.
Ändå kallas det bortom rimligt tvivel med en så låg säkerhet som 60/40majoritet vilket snarare skulle kunna kallas mer troligt än inte. Diesens bevisteori placerar 60% säkerhet över "kan misstänkas" men under "sannolika skäl".
Jag tycker det är grovt missvisande att påstå att man nått bortom rimligt tvivel på majoritetsbeslut.
Svenskt rättsväsende borde vara mer öppna med att vi faktiskt dömer folk trots att det faktiskt fanns relativt stort tvivel hos domstolen.
Jämför med USA där det krävs en enig jury, 12 av 12 eller England där det krävs minst 10/12