Citat:
Ursprungligen postat av
MaskonJaskon
Ja så var det definitivt under ens egen generations uppväxt. Hittade man på något djävulskap och någon vuxen tog en hårt i armen och släpade hem en till päronen så fick de ett tack för hjälpen och man själv en lämplig avhyvling.
Tror det till stor del handlar om ödmjukhet inför sitt föräldraskap. Jag själv tror inte för allt i världen att jag är eller kommer vara en perfekt förälder under mina barns uppväxt, eller att jag för den delen har kapaciteten att uppfostra perfekta barn. Därtill kan man omöjligen ha konstant uppsikt över eller vattentät koll på sina barn, särskilt när de kommer upp närmare tonåren och börjar bli mer självständiga. Att andra vuxna hjälper till att hålla ett öga på traktens barn, samt ingriper och läxar upp vid behov, tror jag är en absolut förutsättning för ett fungerande samhälle i stort. Att den kulturen växt bort tror jag är en starkt bidragande (om inte den huvudsakliga) faktor till de problem med exempelvis kriminalitet i låga åldrar som vi har i Sverige idag.
Det handlar, återigen, om en direkt inverkan av den stora invandringen från MENA. Som så oerhört mycket andra kulturellt främmande företeelser och sociala effekter som vårt land nu genomgår och som förändrar det för alltid.
I länder i Mellanöstern och Afrika gäller klan och familjeband före exakt allting annat. Det finns inte någon acceptans för att någon annan agerar uppfostrande mot ens egna barn, som direkt resultat av detta, och den formen av socialt system har spridits och fått fäste även i Sverige idag. Svenska föräldrar är idag också marinerade i klankulturella värderingar, förmodligen utan att de förstår det själva. De är uppväxta med blandade umgängesgrupper där våldsamma föräldrar, hedersbegrepp och annat varit vardag, om inte för dem, så för deras kamrater. Det är ofrånkomligt att man indirekt påverkas av sådant om ens egna umgänge är direkt påverkat av det. Ovanstående, plus ovanligt slapp socialliberal tramsattityd är som gjort för att misslyckas.
Det finns fortfarande kvar spår av det Sverige som existerade för bara 30 år sedan, främst i mindre samhällen på landet, där föräldrar hjälper varandra med uppfostran och där det fortfarande är möjligt att lille Liam får en utskällning av gamla farbror Bosse i Sörgården om han pangat rutor, eller av sin kamrat Frodos mamma om han stulit Frodos systers stringtrosor som hängde på tork, men det är på väg ut med rasande fart.
