Citat:
Ursprungligen postat av
megapolarbear
Du förkroppsligar den ängslige svennen som "måste" ha hunnit fixa bra ekonomi, bra utbildning, resa över halva jorden, knulla runt lite och sen sätta sig på tvären och verkligen fundera på om barn är något för en.
Bara håll käft och skaffa dem. Har ingen här seriöst reflekterat över att barn som uppfostras i hem med dålig ekonomi men med god moral ofta är långt mer framgångsrika är lille Oscar och Lisa som växte upp på Djursholm med jetski, mopedbil och märkeskläder.
Framgång föder svaga människor - speciellt om man föds in i framgången. Fattiga människor som uppfostras av rakryggade föräldrar är übermensch: de börjar inte gråta över att inte få en ny iFåne så fort en modell släpps, och de är samtidigt väluppfostrade nog att inse att vill man ha något får man fixa det själv.
Fan ta genomsnittssvennen alltså. Om jag inte sedan länge förlikat mig med att jag är en inhemsk utböling så hade jag nog mått dåligt över att förknippas med mina landsmän.
Jag är kurd för det första.
Jag växte själv upp i en fattig miljö i ett av Sveriges värsta förorter - Husby. Har massor med hatkärlek för min uppväxt men smärtan var inte värt det. Nu är jag vuxen och lider av depression, ångest, komplex PTSD. Är 30 och har inte råd att flytta hemifrån, också för att amish ekonomiskt hjälper till hemma.
Men ja jag har goda principer och moral, jag skulle överleva apokalyps eller krig eller svåra och traumatiska situationer. Men det har inte hjälpt mig någonstans.
Jag önskar att jag hade haft lite varmare kläder, önskar att jag hade fått en tjuga när kompisgänget gick till McDonalds istället för att sitta och skeda i mig gratis ketchup. Jag önskar att vi kunde firat min födelsedag och jag önskar att jag inte behövde se mina föräldrar bråka pga ekonomin.
Jag önskar att jag hade kunnat fokusera på mig själv