Citat:
Ursprungligen postat av
Whatelseshouldi
Ja det är jag igen..
Har panik på att vara mig själv, i mig själv. Har en stor längtan efter att få bryta mig loss från mig själv och försvinna nån annanstans. Känns som en sorts psykisk klaustrofobi!
Ångest som fan hela tiden och kan inte slappna av i min egen kropp. Vill bara bort från den och bort från allt i mitt liv.
Klarar inte av att prata med folk som ringer eller kommer hit, får paniiik och vill bara skrika åt dom att dra åt helvete. Orkar snart inte ens med min flickvän längre. Hon är förmodligen dumpad innan morgondagen..
Vad är det här för satans skräckupplevelse??
Hållt på ett tag nu och vet fan inte vad som händer om det inte slutar snart. Känns inte som jag kommer klara ett dygn till utan att göra nåt helt jävla galet.
Va fan ska jag göra? Hur kan man ta sig ur det?? Det känns inte verkligt. Börjar snart slita sönder mitt eget skinn.
Kan du inte bara göra det då?
Skrika åt dem och be dem dra åt helvete?
De kanske kommer bli jätteledsna men det är väl bara att ringa alla dagen efter och förklara att du mår extremt dåligt och att du behöver hjälp?
Av just precis dem du bad dra åt helvete
De blir de förmodligen glada då istället och kommer försöka hjälpa dig väldigt mycket
Plus.
Flytta till en annan stad.
Då har din hjärna och kropp något annat att fundera på ett tag istället för att ha ångest.
Och… du har ju flickvän.
Det är ju rätt få som lyckas med sådant nu för tiden.
Så …. Va kul.
Fråga om du får åka på en weekend med henne till en annan stad.
Så har ni något annat att fundera på en stund.
Så slipper du ångesten en stund.
Fungerar det bra kan ni ju göra så varje helg
Lycka till