Hur kommer det sig att ett hundratal svenskar frivilligt stred för Waffen-SS – Nazitysklands mest kontroversiella och ideologiska förband?
Lennart Westberg har kartlagt vilka dessa svenskar var och vad de gjorde under kriget, där de huvudsakligen slogs på östfronten. När trupper ur Waffen-SS och Wehrmacht sommaren 1941 stormade österut genom Sovjetunionen fanns en handfull svenska frivilliga i de tyska leden. Den svenska säkerhetspolisen summerade efter krigsslutet att totalt 150 svenskar anmält sig till Waffen-SS. Knappt hundra av dem kom ut till fronttjänst där ett tjugotal deserterade och ytterligare trettio begärde och fick avsked i förtid, 28 stupade i strid.
I Berlins ögon blev den klena rekryteringen till Waffen-SS från Sverige en besvikelse. Reichsführer-SS Heinrich Himmlers kärlek till Sverige ”som den viktigaste germanska människoreservoaren bland alla nordiska länder” förblev obesvarad.
En förbindelseofficer antecknade i Hitlers högkvarter den 16 juli 1941: ”Führern kritiserade skarpt svenskarna för den mycket magra kontingenten frivilliga landet hade bidragit med för kampen mot bolsjevismen i öster. Till och med riksmarskalk Göring betecknade svenskarna som dekadenta”.
Svenskarna på den tysk-sovjetiska östfronten deltog i de hårdaste strider som frivilliga från Sverige någonsin upplevt. Anledningen var att de flesta stred i tekniskt välutrustade och mekaniserade SS-divisioner av delvis elitkaraktär, vilka ofta sattes in på särskilt hotade frontavsnitt.
Förutom sommaroffensiverna i öster 1941 och 1942 deltog svenskar även i de taktiskt mer svårbemästrade reträttstriderna 1944–45 mot den då numerärt och i eldkraft överlägsna Röda armén. Det var på östfronten som huvuddelen av Hitlers arméer maldes ner: 80 procent av Tysklands permanenta manskapsförluster skedde där.
Gösta Borg från Stockholm och tidigare frivillig i finska vinterkriget tjänstgjorde som krigsreporter i Waffen-SS propagandaregemente. 1944 antecknade han:
”Vad har hänt med de vodkadruckna ryska soldathoparna i Finland 1939–40? Röda armén lärde åtskilligt 1941 och oerhört mycket mer 1944. Det gamla ryska massanloppet slogs blodigt av försvarselden men dagens massanfall slår sönder allt det träffar på: terrängdetaljer, vapen och människor.”
Lennart Westberg har kartlagt vilka dessa svenskar var och vad de gjorde under kriget, där de huvudsakligen slogs på östfronten. När trupper ur Waffen-SS och Wehrmacht sommaren 1941 stormade österut genom Sovjetunionen fanns en handfull svenska frivilliga i de tyska leden. Den svenska säkerhetspolisen summerade efter krigsslutet att totalt 150 svenskar anmält sig till Waffen-SS. Knappt hundra av dem kom ut till fronttjänst där ett tjugotal deserterade och ytterligare trettio begärde och fick avsked i förtid, 28 stupade i strid.
I Berlins ögon blev den klena rekryteringen till Waffen-SS från Sverige en besvikelse. Reichsführer-SS Heinrich Himmlers kärlek till Sverige ”som den viktigaste germanska människoreservoaren bland alla nordiska länder” förblev obesvarad.
En förbindelseofficer antecknade i Hitlers högkvarter den 16 juli 1941: ”Führern kritiserade skarpt svenskarna för den mycket magra kontingenten frivilliga landet hade bidragit med för kampen mot bolsjevismen i öster. Till och med riksmarskalk Göring betecknade svenskarna som dekadenta”.
Svenskarna på den tysk-sovjetiska östfronten deltog i de hårdaste strider som frivilliga från Sverige någonsin upplevt. Anledningen var att de flesta stred i tekniskt välutrustade och mekaniserade SS-divisioner av delvis elitkaraktär, vilka ofta sattes in på särskilt hotade frontavsnitt.
Förutom sommaroffensiverna i öster 1941 och 1942 deltog svenskar även i de taktiskt mer svårbemästrade reträttstriderna 1944–45 mot den då numerärt och i eldkraft överlägsna Röda armén. Det var på östfronten som huvuddelen av Hitlers arméer maldes ner: 80 procent av Tysklands permanenta manskapsförluster skedde där.
Gösta Borg från Stockholm och tidigare frivillig i finska vinterkriget tjänstgjorde som krigsreporter i Waffen-SS propagandaregemente. 1944 antecknade han:
”Vad har hänt med de vodkadruckna ryska soldathoparna i Finland 1939–40? Röda armén lärde åtskilligt 1941 och oerhört mycket mer 1944. Det gamla ryska massanloppet slogs blodigt av försvarselden men dagens massanfall slår sönder allt det träffar på: terrängdetaljer, vapen och människor.”