Ännu en ryssvänligt vinklad artikel från Gunilla von Hall, SvD (2024-02-18)

Okej:

- För att tvärtom mot vad du skriver allsidigt belysa frågan.

- Tolkningen av "agenda" är tendensiös, positionen är snarare realpolitiskt realistisk, men avviker förstås kraftigt från den naivistiska dumpropagandan som vanligtvis återfinns i svenska medier ("Ukraina vinner ständigt", "Putin har cancer och bajsar i en väska", "ryssarnas vapen tar slut -- idag också!" etc etc etc ad nauseam).

Att du blir upprörd är lite som när en sosse blir upprörd för att en mittenröst uttalar sig. "Va! En position som inte är som min får höras! Otänkbart!"

Man får skilja mellan dem som alldeles oberoende funderar över vad som faktiskt kommer att hända, och de som vill att domaren skall blåsa av matchen nu, för att Ryssland fortfarande är i ledningen.

Jag misstänker, som du, att Gunilla von Hall så att säga vill att domaren blåser av nu. Velat att domaren skulle blåsa av ända sen mars 2022.

Men krigsutmattningen och bristen på ammunition kommer alldeles säkert att leda till kompromisser och fördrag som egentligen är oacceptabla för Ukraina. Att det kommer att bli något som ser ut som en delseger för Putin och Ryssland. (I verkligheten är hela kri... specialoperationen en katastrof för Ryssland också. Och Putin personligen kan se ohotad ut så länge kriget varar, men freden kommer han inte bli långlivad i.) Att konstatera det och att spekulera i hur det kommer att se ut är inte defaitism och att gå Rysslands ärenden.

Att Ukraina internt och alla supportrar måste hålla uppe tron på slutseger är naturligtvis självklart. Men det är också en personlighetsfråga, "de många" behöver tron för att kunna kämpa, men några kan kämpa fast de inte längre tror på framgång.

Om vi glömmer Gunilla von Hall och andra som skriker "Jamen blås av nu då för Fan, domarjävel!" är jag missnöjd med det förhärskande svartvita tänket "Den som inte är med oss är mot oss". Men det är en annan historia.



Ot, så räknar man med att Anschluss i Österrike hade fått majoritet också i ett fritt val, fast kanske 60-80% ja istället för 99,7% som det blev. (I Tyskland var "bara" 99,1% för )

Jaha, ja du har också inställningen att det är lika bra att Ukraina ger bort en bit av sitt land, för det blir så jobbigt annars. Men tråden handlar som sagt om varför SvD publicerar artiklar som är så uppenbart partiska, där bara ena sidan får komma till tals, där andemeningen är att Ukrainarna är uppgivna (vilket inte alls verkar bara fallet), etc.

Nästan 100% av västerlandets politiker, liksom Ukrainas, är helt inställda på att fortsätta stå emot ryssarna med alla medel. Och alla som är någorlunda insatta vet, att ryssland inte kommer att sluta bara för att de får en bit av östra Ukraina. Men i SvDs artikel beskrivs en alternativ verklighet. Varför?

Långt ifrån alla medel, väl? Bara med begränsade medel än så länge och utan att sätta in egna soldater.

Jag tror att det finns en hel del som tänker som Gunilla von Hall i Sverige och övriga Europa, utan att för den skull tycka att det är bra att Putins aggression lönar sig. Jag lutar för övrigt åt det hållet också. Det är orealistiskt att tänka sig att besegra Ryssland i Ukraina och att det Ryssland erövrat skulle återgå till Ukraina. Hoppas jag har fel och du har rätt.

Vi är nog många fler än du tror som anser att konflikten kan och bör begränsas till Ukraina och att det slutgiltiga och totala kriget där Ryssland besegras inte är ett bra och tänkbart alternativ.

Ja, man kan ha olika åsikter. De flesta västerländska politiska och militära bedömare är dock ense om att det bästa är att fortsätta. I Ukraina är uppgivenheten inte alls så stor som von Hall hävdat allt sedan invasionen ägde rum.

Det anmärkningsvärda med den här artikeln är att den målar upp ett väldigt negativt - för Ukraina - scenario, baserat på vad en ”expert” och en högt uppsatt ryss säger. En rad meningar i artikeln är mer eller mindre en karbonkopia på rysslands officiella inställning. Det sägs också att ryssland skulle vinna ett kommande val i Cherson, Donetsk, Luhansk och på Krim. Men om det skulle bli verkligt fria val är det långt ifrån säkert. Att kläcka ur sig sådana saker är att ta den invaderande partens sida. Och det är inte första gången. Redan en månad efter invasionen publicerade von Hall en tweet där det sades att sentimentet i Ukraina var uppgivet, vilket det verkligen inte var. Något hon fick hård kritik för.

En enstaka gång kan vara ett klavertramp. Sker det flera gånger är det knappast så, särskilt om man fått kritik för den första.

Nått jag reagerad på i artikeln var just "Ryssland har ett rejält övertag när det kommer till vapen".

Ett land som måste be på knäna för att få gamla skitvapen från Nord Korea skulle inte jag direkt kalla för ett land som har övertag med vapen. Att man har massa kalashnikovs från kalla kriget och massa gammal ammunition från Nord Korea är knappast övertygande.

Samtidigt som Ukraina blir överösta med topmoderna vapen från väst.

Vinklad artikel.

Ja, du har rätt. Det är inte bara åsikten som sådan som har betydelse utan även vilka utgångspunkter man har, hur man presenterar åsikten och vad man säger mer i samband med att man presenterar den. Men samtidigt kan det ofta vara en rätt fin linje mellan att försöka vara realist och att vara defaitistisk.

"Eftergifter"? "Ge bort"? Realiteten är tyvärr den att Ukraina inte har haft kraft att ta tillbaka förlorad mark det senaste dryga halvåret. I stället har man långsamt pressats tillbaka; den så kallade offensiven var ett extremt kostsamt misslyckande, och Bakhmut och Avdijivka har också varit kostsamma och påverkar förstås moralen negativt för Ukraina (och positivt för andra sidan även om de förlorat minst lika många). Även om minimalt med land i praktiken har bytt ägare under detta halvår så finns det självklart en gräns för när någon av de stridande inte förmår stå emot längre och på sista tiden ser det ut som att chanserna och initiativen långsamt vrids ur Ukrainas händer. Det är förstås inte heller hållbart för Ukraina att leva på Västs samlade smulor, i längden. Det verkar som om mycket av Ukrainas vapenindustri förstörts eftersom vinkeln från Zelensky nu är att förlusterna beror på utebliven hjälp från Väst.

Jag tycker alltså att artikeln är hyfsat realistisk, till skillnad från den hyperbola ensidiga propaganda (t.ex. Paasikivis dumnaiva "analyser") man normalt ser i svenska medier. Visst är det kul när Ukraina mot alla odds sänker ett ryskt fartyg eller skjuter ner några svårersättliga plan eller utför spektakulära drönarattacker mot oväntade mål men sånt avgör inga krig.

Jag har inte studerat hennes "förslag" till fred i detalj men min egen åsikt har varit, sedan det stod klart att Ukraina lyckades stå emot de första dagarnas anstormning och mota tillbaka ryssarna från Kiev, att Ukraina får nöja sig som bäst med att bli av med "utbrytarprovinserna" samt Krim. Det är den nya realiteten; de får aldrig tillbaka dem, och det kan man ogilla, men man kan inte göra något åt det utan att gå in i ett tredje världskrig.

Detta förutsatt att Putin ens är intresserad av fred; Ukraina kan inte ansöka om NATO-medlemskap så länge de ligger i krig, och att hålla liv i en lågintensiv utnötningskonflikt kan därför ligga i Putins/ryssarnas intresse, både inrikespolitiskt och geopolitiskt.

Varför publicerar SvD sådana här vinklade, ensidiga artiklar?

Är dessa artiklar olycksfall i arbetet, eller finns det en agenda att publicera artiklar som stödjer den ryska saken?