Citat:
Jag har, sedan tidigt våren 2023, legat i fejd med ledningen och personalen på Ica Nära Armégatan. Det handlar (enligt mig) om en olycklig situation som fått minst sagt orimliga proportioner. Jag ska försöka sammanfatta händelseförloppet och förklara var vi står i nuläget:
Jag flyttade till Solna i oktober 2022 och fick i och med flytten Ica Nära Armégatan som närmaste mataffär. Jag hade till en början inget emot butiken, även om jag saknade den större Ica Kvantum-butik som låg i närheten av min tidigare bostad.
Det jag dock tidigt lade märke till var att personalen, och framför allt en person som jag identifierade som någon sorts butikschef, verkade otrevliga och misstänksamma mot inte bara mig men även ett fåtal andra kunder. Som ett av många exempel så frågade jag under slutet av november månad om de hade skumtomtar, vilket ledde till att butiksarbetaren himlade med ögonen, småskrattade åt mig och svarade att det hade de minsann bara på julen. Någon vecka senare frågade jag om grötris, då ledde samma person mig fram till rätt hylla och stod sedan kvar och tittade på mig tills jag lagt ner påsen i min korg (som om jag hade tänkt plocka den i jackfickan om hon inte var där.
Under januari i fjol hade jag extremt bråttom och skulle bara plocka ihop några få varor på vägen hem, under detta besök plockade jag på mig en flaska färskpressad juice och ett paket köttfärs som jag sedan bestämde att jag inte ville ha. Jag ställde därför ifrån mig dessa vid chipsavdelningen och blir mer eller mindre "uppläxad" av "butikschefen", som säger att jag måste lämna färskvaror där jag ta dem eller att jag annars kan betala för de varor som blir dåliga på grund av min "lättja och dåliga konsekvenstänk".
Efter detta besök är det som att något har ändrats, jag vet inte om jag är för paranoid om jag tror att de tog upp mig som exempel på ett morgonmöte eller liknande. Nästa vecka när jag kommer tillbaks till butiken upplever jag att det alltid är någon som "håller koll" på mig, detta fortsätter sedan över de kommande månaderna. Varje gång jag kommer in i butiken känns det som att personalen ger varandra blickar, om jag frågar om var någon vara finns så får jag ett väldigt kort och onaturligt svar. Jag noterar även att "butikschefen" som jag aldrig sett sitta i kassan tidigare, hoppar in och tar över kassan precis innan det är min tur att betala. Detta händer två eller tre gånger.
En av gångerna så säger hon till tjejen som sitter i kassan att hon ska "gå ett varv i butiken och kolla så det inte ligger några färskvaror på fel ställe och blir dåliga" medan hon tittar mig nedlåtande rakt i ögonen.
Jag mår uppriktigt dåligt över detta och tänker på detta hela dagen när jag vet att jag behöver handla på kvällen efter jobbet. Jag är trots detta inte redo att handla någon annanstans, då detta som sagt är min överlägset närmaste butik och jag är även nöjd kund hos både ICA-banken och ICA (med Icakort) under i princip hela mitt vuxna liv.
Det går kanske 5-6 veckor med extremt frostiga ICA-besök innan denna historia spårar ur ordentligt: en lördagsförmiddag går jag och handlar mat efter en natt där jag sovit extremt dåligt (i princip ingenting alls. Jag hade sovit uselt hela veckan (delvis tack för ångesten över allt detta med ICA) och det hade gett viss effekt på mitt psykiskt mående. Det blev antagligen inte bättre av att jag drack två stora koppar kaffe på tom mage, kaffe brukar nämligen kunna få mig ännu mer ur balans.
Hursomhelst, jag går till ICA Armégatan för att köpa lite frukost och andra basvaror. Så fort jag går in i butiken så känner jag att jag är helt ur balans, både mentalt och fysiskt, men jag tänker att jag får bita ihop och handla klart så att jaag kan gå hem och äta och vila sen. Jag står i en av gångarna och har precis plockat på mig skorpor, då jag ser något i ögonvrån. Det är "butikschefen" som svänger in i "min" gång och jag känner bara att jag måste därifrån direkt. Jag börjar gå snabbt mot andra delen av gången när jag hör henne säga "hallå, ursäkta!". Jag tittar bakåt en sekund och när jag tittar framåt igen så kommer en annan medarbetare, en ung tjej, in i gången från andra hållet.
Jag är med andra ord omringad, utan en flyktväg. Jag känner hur hur jag får panik och det svartnar för ögonen, jag springer rakt fram rakt över medarbetaren som ramlar handlöst till marken. Jag hör henne skrika av chock och sedan gråta av smärta, det lät som att hon ramlade ganska illa. Jag sprang in i hyllan med olivolja och drog en hel del av dem, sen släppte jag min varukorg och bara SPRINGER ut genom kassorna och ut på gatan.
Samma lördagskväll när jag sitter hemma (fortfarande rejält uppskakad) så ringer det på dörren till min lägenhetsdörr. Jag tittar ut genom kikhålet och ser att det är två POLISER, jag får ordentlig hjärtklappning men jag har tillräckligt med förstånd för att inse att jag inte har något annat val än att släppa in dem. De säger att de har frågor om en inträffad misshandel på ICA Armégatan tidigare samma dag. Jag börjar absolut storgråta samtidigt som jag erkänner vad jag har gjort, men att det inte var med flit och att jag fick en panikattack inne i butiken. Det tar ganska lång tid för dem att förstå min sida av historien, jag kunde knappt prata och var nog minst sagt osammanhängande i mitt återberättande.
Efter kanske 20 minuter så har jag samlat mig något, de tittar på mig med vad jag uppfattar som medlidande i blicken, tackar för sig och går. Efter detta hör jag ingenting alls från vare sig polisen, domstolen eller ICA Armégatan. Jag går förståeligt nog inte dit mer på hela sommaren (jag var även bortrest större delen av sommaren). När hösten kommer så börjar jag tröttna på att gå omvägar för att handla, samt att jag är van att kunna köpa och äta ICAs egna varor och utbud. Jag har sedan barnsben varit väldigt noga med rutiner och framförallt vad gäller mat och vilka märken på matvaror jag tycker om.
En dag tänker jag att jag kanske övertänkt allt ihop (jag mår nu betydligt bättre än jag gjorde i våras, efter en avslappnande sommar). Jag tänker att jag ska testa att gå tillbaks till ICA Armégatan och låtsas som ingenting hade hänt. Kanske var situationen inte riktigt lika illa som jag minns den i mitt huvud.
Efter en veckas pepp och mental förberedelse går jag i början av Oktober in genom dörrarna på ICA Armégatan. Jag slås direkt av en stark känsla av obehag, men det hade jag räknat med så jag kämpar vidare. Det är relativt tomt i butiken och jag hinner plocka 1-2 varor innan jag ser "butikschefen" komma fram till mig med snabba steg. Hon väser till mig "du är aldrig mer välkommen i butiken, om vi ser dig här igen så kommer vi polisanmäla dig. Har du förstått?".
Jag säger att jag har förstått och skyndar mig ut ur butiken.
Här är vi alltså nu. Detta var drygt 4 månader sedan, och sedan dess har jag absolut inte haft några tankar på att gå tillbaka. Jag är ju dock tvungen att gå förbi denna butik varje dag på väg från jobbet, och jag kan till och med se den från mitt köksfönster. Detta innebär alltså att jag tänker på detta varenda dag, och det börjar kännas extremt ohållbart.
Därför hoppas jag kunna få någon sorts hjälp eller stöd från Flashback. SNÄLLA skriv inte om ni bara vill håna mig eller kalla mig konstig. Jag vet att jag har vissa paranoida drag, det har blivit klart från andra incidenter i min barndom/ungdom. Jag har dock inte sökt professionell hjälp för detta. Jag är dessutom ganska storväxt och har ett väldigt utstickande utseende, så det är helt omöjligt för mig att ta mig in i butiken med någon form av förklädnad.
Dessa frågor vill jag gärna ha svar/feedback på:
Är det någon annan på FB som blivit "bannlyst" från ICA eller annan matbutik? Hur känner ni om det, har ni gått vidare eller rent av lyckats häva bannlysningen?
Är det någon som jobbar på ICA eller annan butik som vill dela med er av information om hur ni jobbar med bannlysningar/bannlysta kunder?
Tycker ni att jag borde sälja lägenheten och flytta? Detta påverkar verkligen mitt liv orimligt mycket och jag ser verkligen fram emot att en dag kunna bo med en ICA-butik nära mig och ha en normal relation till personalen där
Förlåt för en extremt lång trådstart, hoppas att allt är tydligt (säg till annars så förklarar jag gärna mer).
Vänliga hälsningar
Jag flyttade till Solna i oktober 2022 och fick i och med flytten Ica Nära Armégatan som närmaste mataffär. Jag hade till en början inget emot butiken, även om jag saknade den större Ica Kvantum-butik som låg i närheten av min tidigare bostad.
Det jag dock tidigt lade märke till var att personalen, och framför allt en person som jag identifierade som någon sorts butikschef, verkade otrevliga och misstänksamma mot inte bara mig men även ett fåtal andra kunder. Som ett av många exempel så frågade jag under slutet av november månad om de hade skumtomtar, vilket ledde till att butiksarbetaren himlade med ögonen, småskrattade åt mig och svarade att det hade de minsann bara på julen. Någon vecka senare frågade jag om grötris, då ledde samma person mig fram till rätt hylla och stod sedan kvar och tittade på mig tills jag lagt ner påsen i min korg (som om jag hade tänkt plocka den i jackfickan om hon inte var där.
Under januari i fjol hade jag extremt bråttom och skulle bara plocka ihop några få varor på vägen hem, under detta besök plockade jag på mig en flaska färskpressad juice och ett paket köttfärs som jag sedan bestämde att jag inte ville ha. Jag ställde därför ifrån mig dessa vid chipsavdelningen och blir mer eller mindre "uppläxad" av "butikschefen", som säger att jag måste lämna färskvaror där jag ta dem eller att jag annars kan betala för de varor som blir dåliga på grund av min "lättja och dåliga konsekvenstänk".
Efter detta besök är det som att något har ändrats, jag vet inte om jag är för paranoid om jag tror att de tog upp mig som exempel på ett morgonmöte eller liknande. Nästa vecka när jag kommer tillbaks till butiken upplever jag att det alltid är någon som "håller koll" på mig, detta fortsätter sedan över de kommande månaderna. Varje gång jag kommer in i butiken känns det som att personalen ger varandra blickar, om jag frågar om var någon vara finns så får jag ett väldigt kort och onaturligt svar. Jag noterar även att "butikschefen" som jag aldrig sett sitta i kassan tidigare, hoppar in och tar över kassan precis innan det är min tur att betala. Detta händer två eller tre gånger.
En av gångerna så säger hon till tjejen som sitter i kassan att hon ska "gå ett varv i butiken och kolla så det inte ligger några färskvaror på fel ställe och blir dåliga" medan hon tittar mig nedlåtande rakt i ögonen.
Jag mår uppriktigt dåligt över detta och tänker på detta hela dagen när jag vet att jag behöver handla på kvällen efter jobbet. Jag är trots detta inte redo att handla någon annanstans, då detta som sagt är min överlägset närmaste butik och jag är även nöjd kund hos både ICA-banken och ICA (med Icakort) under i princip hela mitt vuxna liv.
Det går kanske 5-6 veckor med extremt frostiga ICA-besök innan denna historia spårar ur ordentligt: en lördagsförmiddag går jag och handlar mat efter en natt där jag sovit extremt dåligt (i princip ingenting alls. Jag hade sovit uselt hela veckan (delvis tack för ångesten över allt detta med ICA) och det hade gett viss effekt på mitt psykiskt mående. Det blev antagligen inte bättre av att jag drack två stora koppar kaffe på tom mage, kaffe brukar nämligen kunna få mig ännu mer ur balans.
Hursomhelst, jag går till ICA Armégatan för att köpa lite frukost och andra basvaror. Så fort jag går in i butiken så känner jag att jag är helt ur balans, både mentalt och fysiskt, men jag tänker att jag får bita ihop och handla klart så att jaag kan gå hem och äta och vila sen. Jag står i en av gångarna och har precis plockat på mig skorpor, då jag ser något i ögonvrån. Det är "butikschefen" som svänger in i "min" gång och jag känner bara att jag måste därifrån direkt. Jag börjar gå snabbt mot andra delen av gången när jag hör henne säga "hallå, ursäkta!". Jag tittar bakåt en sekund och när jag tittar framåt igen så kommer en annan medarbetare, en ung tjej, in i gången från andra hållet.
Jag är med andra ord omringad, utan en flyktväg. Jag känner hur hur jag får panik och det svartnar för ögonen, jag springer rakt fram rakt över medarbetaren som ramlar handlöst till marken. Jag hör henne skrika av chock och sedan gråta av smärta, det lät som att hon ramlade ganska illa. Jag sprang in i hyllan med olivolja och drog en hel del av dem, sen släppte jag min varukorg och bara SPRINGER ut genom kassorna och ut på gatan.
Samma lördagskväll när jag sitter hemma (fortfarande rejält uppskakad) så ringer det på dörren till min lägenhetsdörr. Jag tittar ut genom kikhålet och ser att det är två POLISER, jag får ordentlig hjärtklappning men jag har tillräckligt med förstånd för att inse att jag inte har något annat val än att släppa in dem. De säger att de har frågor om en inträffad misshandel på ICA Armégatan tidigare samma dag. Jag börjar absolut storgråta samtidigt som jag erkänner vad jag har gjort, men att det inte var med flit och att jag fick en panikattack inne i butiken. Det tar ganska lång tid för dem att förstå min sida av historien, jag kunde knappt prata och var nog minst sagt osammanhängande i mitt återberättande.
Efter kanske 20 minuter så har jag samlat mig något, de tittar på mig med vad jag uppfattar som medlidande i blicken, tackar för sig och går. Efter detta hör jag ingenting alls från vare sig polisen, domstolen eller ICA Armégatan. Jag går förståeligt nog inte dit mer på hela sommaren (jag var även bortrest större delen av sommaren). När hösten kommer så börjar jag tröttna på att gå omvägar för att handla, samt att jag är van att kunna köpa och äta ICAs egna varor och utbud. Jag har sedan barnsben varit väldigt noga med rutiner och framförallt vad gäller mat och vilka märken på matvaror jag tycker om.
En dag tänker jag att jag kanske övertänkt allt ihop (jag mår nu betydligt bättre än jag gjorde i våras, efter en avslappnande sommar). Jag tänker att jag ska testa att gå tillbaks till ICA Armégatan och låtsas som ingenting hade hänt. Kanske var situationen inte riktigt lika illa som jag minns den i mitt huvud.
Efter en veckas pepp och mental förberedelse går jag i början av Oktober in genom dörrarna på ICA Armégatan. Jag slås direkt av en stark känsla av obehag, men det hade jag räknat med så jag kämpar vidare. Det är relativt tomt i butiken och jag hinner plocka 1-2 varor innan jag ser "butikschefen" komma fram till mig med snabba steg. Hon väser till mig "du är aldrig mer välkommen i butiken, om vi ser dig här igen så kommer vi polisanmäla dig. Har du förstått?".
Jag säger att jag har förstått och skyndar mig ut ur butiken.
Här är vi alltså nu. Detta var drygt 4 månader sedan, och sedan dess har jag absolut inte haft några tankar på att gå tillbaka. Jag är ju dock tvungen att gå förbi denna butik varje dag på väg från jobbet, och jag kan till och med se den från mitt köksfönster. Detta innebär alltså att jag tänker på detta varenda dag, och det börjar kännas extremt ohållbart.
Därför hoppas jag kunna få någon sorts hjälp eller stöd från Flashback. SNÄLLA skriv inte om ni bara vill håna mig eller kalla mig konstig. Jag vet att jag har vissa paranoida drag, det har blivit klart från andra incidenter i min barndom/ungdom. Jag har dock inte sökt professionell hjälp för detta. Jag är dessutom ganska storväxt och har ett väldigt utstickande utseende, så det är helt omöjligt för mig att ta mig in i butiken med någon form av förklädnad.
Dessa frågor vill jag gärna ha svar/feedback på:
Är det någon annan på FB som blivit "bannlyst" från ICA eller annan matbutik? Hur känner ni om det, har ni gått vidare eller rent av lyckats häva bannlysningen?
Är det någon som jobbar på ICA eller annan butik som vill dela med er av information om hur ni jobbar med bannlysningar/bannlysta kunder?
Tycker ni att jag borde sälja lägenheten och flytta? Detta påverkar verkligen mitt liv orimligt mycket och jag ser verkligen fram emot att en dag kunna bo med en ICA-butik nära mig och ha en normal relation till personalen där
Förlåt för en extremt lång trådstart, hoppas att allt är tydligt (säg till annars så förklarar jag gärna mer).
Vänliga hälsningar
Helt rätt att säga till dig. Fattar du inte att det är indirekt stöld? Du förstör saker som inte är dina egna. Hade du uppskattat om ICA-personalen kom hem till dig och förstörde dina saker?
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
