Citat:
”House poor” är ett etablerat amerikanskt uttryck.
Många av de som hamnar där har fokuserat på hur stor del av månadslönen som försvinner i utgifter för boendet, i stället för att tänka på vart dessa pengar tar vägen. De har ofta hamnat i en situation där de sträckt sin budget så mycket att de inte har råd med underhåll, förlust av jobb, nya utgifter (tex barn). Nästan allt har gått till att betal räntor till banken, man har minimal amortering och inga möjligheter att spara. Huset för 3,6 miljoner har, om man klarar att utstå det, kostat 8 miljoner för att man varit tvungen att refinansiera var tionde år när det varit dags med underhåll, och man sitter fortfarande kvar med halva det ursprungliga lånet.
Var ni skall tänka på och lägga ribban inför ett köp för att undvika en sådan situation är väldigt svårt att säga, det kräver mycket mer information än era nuvarande inkomster.
En slags tumregel som ofta nämns är att kostnaderna för en bostad (räntor, amorteringar, skatt, sophämtning, sotaren, avlopp, vatten, värme, spara för framtida underhåll, osv) inte bör överskrida 30% av inkomst efter skatt.
Självklart kan man tumma på tumregler. Jag personligen har alltid valt att välja något lite billigare än vad jag har råd med, lite längre bort än där jag egentligen vill bo, lite mindre än vad jag önskar, osv.
Jag rekommenderar starkt att ni provar att leva några månader med de nya ekonomiska förutsättningar ni får när ni tar ett sådant bostadslån ni bestämmer er för. Låt säga att ni hyr i dag för 10000kr, och lånet ni tar kommer kosta 15000kr i månaden, plus 4000kr i månaden för underhåll och sådant. Dra då 9000kr när lönen kommer och lägg det på ett sparkonto ni inte rör. Var det smärtfritt efter tre månader? Inte? Då var det nog för dyrt det ni tänkt er. Som bonus har ni nu 27000kr extra till handpenningen.
Många av de som hamnar där har fokuserat på hur stor del av månadslönen som försvinner i utgifter för boendet, i stället för att tänka på vart dessa pengar tar vägen. De har ofta hamnat i en situation där de sträckt sin budget så mycket att de inte har råd med underhåll, förlust av jobb, nya utgifter (tex barn). Nästan allt har gått till att betal räntor till banken, man har minimal amortering och inga möjligheter att spara. Huset för 3,6 miljoner har, om man klarar att utstå det, kostat 8 miljoner för att man varit tvungen att refinansiera var tionde år när det varit dags med underhåll, och man sitter fortfarande kvar med halva det ursprungliga lånet.
Var ni skall tänka på och lägga ribban inför ett köp för att undvika en sådan situation är väldigt svårt att säga, det kräver mycket mer information än era nuvarande inkomster.
En slags tumregel som ofta nämns är att kostnaderna för en bostad (räntor, amorteringar, skatt, sophämtning, sotaren, avlopp, vatten, värme, spara för framtida underhåll, osv) inte bör överskrida 30% av inkomst efter skatt.
Självklart kan man tumma på tumregler. Jag personligen har alltid valt att välja något lite billigare än vad jag har råd med, lite längre bort än där jag egentligen vill bo, lite mindre än vad jag önskar, osv.
Jag rekommenderar starkt att ni provar att leva några månader med de nya ekonomiska förutsättningar ni får när ni tar ett sådant bostadslån ni bestämmer er för. Låt säga att ni hyr i dag för 10000kr, och lånet ni tar kommer kosta 15000kr i månaden, plus 4000kr i månaden för underhåll och sådant. Dra då 9000kr när lönen kommer och lägg det på ett sparkonto ni inte rör. Var det smärtfritt efter tre månader? Inte? Då var det nog för dyrt det ni tänkt er. Som bonus har ni nu 27000kr extra till handpenningen.
TS lemmeln tips ovan var riktigt bra .testa det och dom råd ni fått.
29 och 34t i lön är ingen absolut ingen hög lön och om ni har vanliga arbeten skall ni inte heller räkna med att kommande lönehöjningar blir annat än "märket" man pratar om , förra årets lönehöjningen var ju tyvärr en riktig real lönesänkning då inflationen var så hög.
