Citat:
Ursprungligen postat av
Galejan
Det är just den argumentationen som är så typiskt svensk, ”tänk om alla skulle göra så”. Alla gör inte så. Det är där utrymmet för undantagen ligger. De absolut flesta fallen blir rätt och det ger en marginal för att vara lite mer tolerant när det blir fel. Alla hade tjänat på en mindre autistisk hållning till livet. Särskilt när det som i det här fallet handlar om mark som inte är bebodd och som ligger mitt ute i ödemarken i Stockholms skärgård. Det är inte direkt så att det är en favelasituation här, som någon idiot använde som exempel i tråden. Det är hav på ena sidan och skog på andra. Och det handlar om 34 centimeter.
Vi vet givetvis vad det här ytterst handlar om. Vi förstår glädjen som lantmätaren kände när han insåg att här diffar det på en bit. Han förstod givetvis direkt att det här blir det nedslag på och då blir det till att riva och det blir stora kostnader. Han gned säkert nävarna och flinade inombords när han nogsamt präntade ner den exakta millimetern och skickade in, för svensken är så. Avundsjuk och sadistisk, särskilt när sadismen kan gömmas bakom ett snårigt regelverk i en anonym myndighet. För då är man ju inte personligt skyldig, regler är ju regler. Att det sedan är både småaktigt och helt irrelevant för precis alla om stughelvetet står en halvmeter fel är helt ovidkommande. Lantmätaren mös säkert extra mycket med groggen den fredagen för han är svensk och så är svensken.
Helvete vad mycket skitsnack i ett svar. Det går att tänja på gränser. Men i det här fallet har ju både de som äger bostaden som inte vet var gränsen går. Utan utgick ifrån ett gammalt ruttet staket och byggföretaget som trodde på köparen att det var 450 cm ifrån staketet som gäller.
Sen att ägarna av huset kan vara så urbota korkade att lita på ett gammalt staket övergår min förståelse.
De har ju för fan en tomtkarta och telefon för att se att något inte stämmer.
