Någon borde ju veta något kan man tycka.
Oftast går man ut med för lite information från början då man räknar med att hitta personen vid liv.
T.ex. brukar inte nämnas saker som; "bråkat med sin sambo/haft relationer", "mådde psykiskt dåligt", "hade begynnande demens/diagnos/andra skador", "gjort tidigare försök att ta sitt liv", "varit mobbad/hotad/haft konflikter i arbetet", "varit involverad i kriminalitet/tidigare dömd/vittnat mot någon" "varit sjukskriven" etc. innan försvinnandet. Man tror att om personen hittas vid liv senare så mår den sämre av att läsa att dens integritet har basunerats ut i media.
Däremot vore det bra om sådan information KOM UT från början så man vet vad man ska leta efter.
Vet man att personen t.ex. har hälta...eller vet man att personen ofta är påverkad av narkotika/tidigare dömd/möjligtvis oberäknelig eller farlig i förvirrat tillstånd kan det också läggas till i signalementet.
Jag minns inte vem det gällde, men EN gång gick faktiskt Missing People ut med att om man såg den personen som då eftersöktes, skulle man undvika att kontakta/konfrontera den, eftersom den var svårt psykiskt sjuk/påverkad och kunde bli aggressiv - man skulle "följa efter på avstånd och tillkalla polis".
Att "bara" ha det sedvanliga (kläder, ålder, kön, längd, vikt, senast sedda plats) är så pass vanliga saker att ingen lägger märke till det.
Ska man ha chans att få tag på ett vittne som kan ha sett henne någonstans måste information fram som sticker ut. Information som är lätt att minnas att man har sett. Allt som är avvikande från det normala i respektive miljö är lättare att minnas.
Är hon sen vid liv och det har skrivits en massa skvaller om henne som hon "mår dåligt av" i efterhand så får man lösa det då.
Alternativt att hon bemöter/bejakar/förnekar ryktena själv i media. Hellre det än att inte hitta henne...eller att det fördröjs så hon hinner dö innan någon hittar henne.
Kanske blir det även till fördel för andra, som avskräckande exempel, om precis ALLT skrivs ut om dom som försvinner, kanske det skulle leda till att alla hemifrånrymmare, SIS-hemsrymmare, och övriga som jollar iväg ut utan en tanke på vilka resurser dom kostar för samhället får lära sig en läxa.
Om färre försvinner frivilligt så kan samhället fördela/prioritera resurserna på folk som inte försvinner frivilligt.
Dvs. olyckor; folk som råkar gå vilse i skogen, mord/kidnappningar, dementa som tappar bort sig, m.fl...
Och skippa sen alla (ungdomar) som man tror har försvunnit frivilligt för att ha ett one-night-stand hos en partner, vill förarga föräldrarna genom att skita i att svara i telefon på en vecka, är kända för att hänga i gäng och vara borta i dagar utan att höra av sig och som förmodligen ligger & super/knarkar eller är bakis på kompisens soffa...
Om alla dom visste att hela deras liv kan fläkas ut i media skulle dom nog svara i telefonen/höra av sig till sina föräldrar om än bara för att säga att dom är ok och man inte behöver söka efter dom.
Hade jag försvunnit av olycka, t.ex. råkat springa vilse i en orientering, köra av vägen under semestern, inte ha med min mobil och kunna larma efter hjälp, så skulle jag skita fullständigt i vad för skvaller som skrevs om mig, mina relationer, sexuell läggning, tidigare domar, hälsa, osv.
Jag skulle vilja att ALLT - PRECIS ALLT - som kan hjälpa någon att hitta mig kan publiceras överallt. Gärna nyaste bilder också. Eventuellt skvaller kan jag bemöta i efterhand. Likadant tänker jag om mina anhöriga. Jag skulle lägga ut all information som kan vara till hjälp att hitta den försvunne.
Sen vet jag att vissa gottar sig och tycker att det är snaskigt att sitta och läsa om privatpersoners skvaller om allt mellan himmel och jord bara för nyfikenhetens skull. Men då får det vara så - hellre det än att inte hitta personen.
Oftast går man ut med för lite information från början då man räknar med att hitta personen vid liv.
T.ex. brukar inte nämnas saker som; "bråkat med sin sambo/haft relationer", "mådde psykiskt dåligt", "hade begynnande demens/diagnos/andra skador", "gjort tidigare försök att ta sitt liv", "varit mobbad/hotad/haft konflikter i arbetet", "varit involverad i kriminalitet/tidigare dömd/vittnat mot någon" "varit sjukskriven" etc. innan försvinnandet. Man tror att om personen hittas vid liv senare så mår den sämre av att läsa att dens integritet har basunerats ut i media.
Däremot vore det bra om sådan information KOM UT från början så man vet vad man ska leta efter.
Vet man att personen t.ex. har hälta...eller vet man att personen ofta är påverkad av narkotika/tidigare dömd/möjligtvis oberäknelig eller farlig i förvirrat tillstånd kan det också läggas till i signalementet.
Jag minns inte vem det gällde, men EN gång gick faktiskt Missing People ut med att om man såg den personen som då eftersöktes, skulle man undvika att kontakta/konfrontera den, eftersom den var svårt psykiskt sjuk/påverkad och kunde bli aggressiv - man skulle "följa efter på avstånd och tillkalla polis".
Att "bara" ha det sedvanliga (kläder, ålder, kön, längd, vikt, senast sedda plats) är så pass vanliga saker att ingen lägger märke till det.
Ska man ha chans att få tag på ett vittne som kan ha sett henne någonstans måste information fram som sticker ut. Information som är lätt att minnas att man har sett. Allt som är avvikande från det normala i respektive miljö är lättare att minnas.
Är hon sen vid liv och det har skrivits en massa skvaller om henne som hon "mår dåligt av" i efterhand så får man lösa det då.
Alternativt att hon bemöter/bejakar/förnekar ryktena själv i media. Hellre det än att inte hitta henne...eller att det fördröjs så hon hinner dö innan någon hittar henne.
Kanske blir det även till fördel för andra, som avskräckande exempel, om precis ALLT skrivs ut om dom som försvinner, kanske det skulle leda till att alla hemifrånrymmare, SIS-hemsrymmare, och övriga som jollar iväg ut utan en tanke på vilka resurser dom kostar för samhället får lära sig en läxa.
Om färre försvinner frivilligt så kan samhället fördela/prioritera resurserna på folk som inte försvinner frivilligt.
Dvs. olyckor; folk som råkar gå vilse i skogen, mord/kidnappningar, dementa som tappar bort sig, m.fl...
Och skippa sen alla (ungdomar) som man tror har försvunnit frivilligt för att ha ett one-night-stand hos en partner, vill förarga föräldrarna genom att skita i att svara i telefon på en vecka, är kända för att hänga i gäng och vara borta i dagar utan att höra av sig och som förmodligen ligger & super/knarkar eller är bakis på kompisens soffa...
Om alla dom visste att hela deras liv kan fläkas ut i media skulle dom nog svara i telefonen/höra av sig till sina föräldrar om än bara för att säga att dom är ok och man inte behöver söka efter dom.
Hade jag försvunnit av olycka, t.ex. råkat springa vilse i en orientering, köra av vägen under semestern, inte ha med min mobil och kunna larma efter hjälp, så skulle jag skita fullständigt i vad för skvaller som skrevs om mig, mina relationer, sexuell läggning, tidigare domar, hälsa, osv.
Jag skulle vilja att ALLT - PRECIS ALLT - som kan hjälpa någon att hitta mig kan publiceras överallt. Gärna nyaste bilder också. Eventuellt skvaller kan jag bemöta i efterhand. Likadant tänker jag om mina anhöriga. Jag skulle lägga ut all information som kan vara till hjälp att hitta den försvunne.
Sen vet jag att vissa gottar sig och tycker att det är snaskigt att sitta och läsa om privatpersoners skvaller om allt mellan himmel och jord bara för nyfikenhetens skull. Men då får det vara så - hellre det än att inte hitta personen.
