Han gjorde sig något känd inom extrem metal när han var med i uppstarten av norska black metal-plutonen Emperor - där han spelade bas. Men att traktera bas för kejsarens räkning slutade han med efter något år, det visade sig att han hade helt annan typ av musik i tankarna.
Artisten jag talar om - vissa har säkert redan räknat ut det - är ingen mindre än Håvard Ellefsen. Sen avhoppet från Emperor har han mestadels uttryck sig och uppträtt i formen av Mortiis. Men det är en annan historia, denna tråd ska fokusera på hans dark ambient-projekt Vond som kom att släppa tre album under 90-talet.
Måste krypa till korset och säga att detta är en genre jag i stort sett aldrig har lyssnat på och därför kan jag ingenting om den heller. Så mest för min egen skull ska jag copy/paste från Wikipedia för att verkligen sätta fingret på genrens kännetecken:
"Dark ambient är en understil till ambient inom elektronisk musik. Dark ambient uppstod under sena 1980-talet när nya synthesizers, ny sampling-teknologi och andra tekniska framsteg introducerades inom den elektroniska musiken. Under det sena 80-talet så började etheral wave och dark wave-artister experimentera med mera atmosfärisk musik istället för att fokusera de ursprungliga rock-element som finns i dessa stilar. Resultatet blev en "mörk" version av redan existerande ambient.
Dark ambient är en ovanligt mångfaldig genre, med rötter inom bland annat industrial, noise, etheral wave och black metal. Musiken används ofta inom filmindustrin - gärna i dramer och thrillers där omgivningen är mörk, miserabel och hemsk. Musiken används dock ej för att så att säga "skrämma" publiken utan används mera för att bygga upp sceners mörka atmosfär."
Kan ju vara kul att lära sig någonting nytt, tänkte jag.
Tillbaka till Vond, det blev en liten diskografi ändå:
• "Selvmord" (1994)
• "The Dark River" (1996)
• "Green Eyed Demon" (1998)
Har på senare tid fastnat för debutalstret som ni ser har en mycket positiv titel. Nu ett varningens tecken om att detta inte är en release med massa melodier i glad tonart som man går och nynnar på resten av dagen. Det här är inte musik som passar var man och var kvinna, det är fullständigt glasklart. Kan också vara en fördel om man befinner sig i rätt sinnesstämning, förslagsvis höst- eller vintertid, för att kunna ta till sig budskapet och känslorna. När man vill reflektera över mörkare tankar så passar musiken som handen i handsken. Här får man vara beredd på att slingorna upprepas till leda (nästan).
Hur som helst, det finns bara fyra st. låtar på debuten men de flesta är långt ifrån korta:
1. "Selvmord" (18:08)
2. "Når livet tar farvel" (04:41)
3. "Reisen til en ny verden" (08:55)
4. "Slipp sorgen løs" (10:07)
Ni ser ju, totalt blir det över 40 min musik.
Nu var det ju en 30 år sen projektet tog form och då kan det ju vara intressant att veta hur huvudmannen ser på det musikaliska bygget idag. Han är aktuell i intervju på Bardo Methodology (intervjun uppdelad i flera artiklar - man måste vara inloggad för att kunna läsa allt). Det var en stor intervju så jag tar med lite här och nu.
Vem här lyssnar, eller har lyssnat, på Håvard Ellefsens projekt Vond? Finns det någon här som vill tipsa om liknande musik?
Artisten jag talar om - vissa har säkert redan räknat ut det - är ingen mindre än Håvard Ellefsen. Sen avhoppet från Emperor har han mestadels uttryck sig och uppträtt i formen av Mortiis. Men det är en annan historia, denna tråd ska fokusera på hans dark ambient-projekt Vond som kom att släppa tre album under 90-talet.
Måste krypa till korset och säga att detta är en genre jag i stort sett aldrig har lyssnat på och därför kan jag ingenting om den heller. Så mest för min egen skull ska jag copy/paste från Wikipedia för att verkligen sätta fingret på genrens kännetecken:
"Dark ambient är en understil till ambient inom elektronisk musik. Dark ambient uppstod under sena 1980-talet när nya synthesizers, ny sampling-teknologi och andra tekniska framsteg introducerades inom den elektroniska musiken. Under det sena 80-talet så började etheral wave och dark wave-artister experimentera med mera atmosfärisk musik istället för att fokusera de ursprungliga rock-element som finns i dessa stilar. Resultatet blev en "mörk" version av redan existerande ambient.
Dark ambient är en ovanligt mångfaldig genre, med rötter inom bland annat industrial, noise, etheral wave och black metal. Musiken används ofta inom filmindustrin - gärna i dramer och thrillers där omgivningen är mörk, miserabel och hemsk. Musiken används dock ej för att så att säga "skrämma" publiken utan används mera för att bygga upp sceners mörka atmosfär."
Kan ju vara kul att lära sig någonting nytt, tänkte jag.
Tillbaka till Vond, det blev en liten diskografi ändå:
• "Selvmord" (1994)
• "The Dark River" (1996)
• "Green Eyed Demon" (1998)
Har på senare tid fastnat för debutalstret som ni ser har en mycket positiv titel. Nu ett varningens tecken om att detta inte är en release med massa melodier i glad tonart som man går och nynnar på resten av dagen. Det här är inte musik som passar var man och var kvinna, det är fullständigt glasklart. Kan också vara en fördel om man befinner sig i rätt sinnesstämning, förslagsvis höst- eller vintertid, för att kunna ta till sig budskapet och känslorna. När man vill reflektera över mörkare tankar så passar musiken som handen i handsken. Här får man vara beredd på att slingorna upprepas till leda (nästan).
Hur som helst, det finns bara fyra st. låtar på debuten men de flesta är långt ifrån korta:
1. "Selvmord" (18:08)
2. "Når livet tar farvel" (04:41)
3. "Reisen til en ny verden" (08:55)
4. "Slipp sorgen løs" (10:07)
Ni ser ju, totalt blir det över 40 min musik.
Nu var det ju en 30 år sen projektet tog form och då kan det ju vara intressant att veta hur huvudmannen ser på det musikaliska bygget idag. Han är aktuell i intervju på Bardo Methodology (intervjun uppdelad i flera artiklar - man måste vara inloggad för att kunna läsa allt). Det var en stor intervju så jag tar med lite här och nu.
Citat:
MORTIIS: Mortiis started as a form of escapism. I was heavily into Tolkien, keyboard music, and the mindset and extremities of black metal – all of which shaped the Mortiis project as it continued to evolve and grow. But at the same time, in the mid-90s, I began feeling as if something wasn’t quite right. And that’s when my beautiful depression first made itself known.
How did this manifest?
MORTIIS: I’d have this terrible sense of being out of place – of not fitting in or belonging anywhere. This feeling, I believe, seeped into my music, fuelling my creativity; that’s how I found an outlet for these emotions. I’ve always been good at transforming my mental burdens into artistic creations, and this process is what led to the birth of Vond.
In May 1994, six months after the “Født til å herske” sessions, Mortiis returned to Oslo’s Studio S to record "Selvmord" – the debut album of his side-project, Vond. While Mortiis’ eponymous music explored fantastical and epic themes, Vond ventured into distinctly more sorrowful and melancholic soundscapes.
MORTIIS: In many ways, Vond is rooted deeper in black metal than Mortiis. Especially at the beginning – it was fucking hateful. The later records took a more experimental turn but initially, it was my way of converting the cycle of depression into something creative and constructive. Rather than retreating into isolation and contemplating self-harm, I channelled my emotions into a musical expression.
The poem accompanying the title track, “Selvmord” – which translates from Norwegian to ‘suicide’ – is as well-written as Mortiis’ early Emperor lyrics. However, I can’t help but wonder what was going through the mind of the studio engineer during the recording of its spoken word part.
MORTIIS: <laughs> Fortunately, it was the same guy I’d worked with on “Født til å herske” just a few months earlier, so he pretty much knew what I was about. But yeah… can you imagine him listening to me reciting this poetry – basically stating that I’m gonna kill myself any second now? He must’ve thought I was fucking nuts.
Freely translated: ‘Do not let life take your soul, for the soul belongs to death. Find no joy in life, for there is none. We have nothing certain, only death. Life keeps us away from the only thing we have. Death is our own – let us find our death.’
MORTIIS: I can’t remember him saying anything, though. It never occurred to me; I was still eighteen and didn’t give a flying fuck about anyone… walking around in my tight black pants, leather jacket, boots, and bullet belts. ‘Fuck you, world! I don’t care what you think.’ Because, by that point, you’ve graduated from black metal school a couple of years earlier, so the attitude is all there.
“Selvmord” boasts cover art that remains highly effective to this day. I had a Vond shirt as a teenager – in fact, I still have it – with that photo adorning the front and the poem on the back. Not a big hit with the parents, as I recall.
MORTIIS: Yeah, man, that photo is really impactful. My wife and I have been married since 2005; if, for some reason, any Vond stuff resurfaces around here, I must keep that cover hidden because she really fucking hates it. This might have something to do with me being naked with another woman in the bathtub – even though that was ten years before we even met.
How did this manifest?
MORTIIS: I’d have this terrible sense of being out of place – of not fitting in or belonging anywhere. This feeling, I believe, seeped into my music, fuelling my creativity; that’s how I found an outlet for these emotions. I’ve always been good at transforming my mental burdens into artistic creations, and this process is what led to the birth of Vond.
In May 1994, six months after the “Født til å herske” sessions, Mortiis returned to Oslo’s Studio S to record "Selvmord" – the debut album of his side-project, Vond. While Mortiis’ eponymous music explored fantastical and epic themes, Vond ventured into distinctly more sorrowful and melancholic soundscapes.
MORTIIS: In many ways, Vond is rooted deeper in black metal than Mortiis. Especially at the beginning – it was fucking hateful. The later records took a more experimental turn but initially, it was my way of converting the cycle of depression into something creative and constructive. Rather than retreating into isolation and contemplating self-harm, I channelled my emotions into a musical expression.
The poem accompanying the title track, “Selvmord” – which translates from Norwegian to ‘suicide’ – is as well-written as Mortiis’ early Emperor lyrics. However, I can’t help but wonder what was going through the mind of the studio engineer during the recording of its spoken word part.
MORTIIS: <laughs> Fortunately, it was the same guy I’d worked with on “Født til å herske” just a few months earlier, so he pretty much knew what I was about. But yeah… can you imagine him listening to me reciting this poetry – basically stating that I’m gonna kill myself any second now? He must’ve thought I was fucking nuts.
Freely translated: ‘Do not let life take your soul, for the soul belongs to death. Find no joy in life, for there is none. We have nothing certain, only death. Life keeps us away from the only thing we have. Death is our own – let us find our death.’
MORTIIS: I can’t remember him saying anything, though. It never occurred to me; I was still eighteen and didn’t give a flying fuck about anyone… walking around in my tight black pants, leather jacket, boots, and bullet belts. ‘Fuck you, world! I don’t care what you think.’ Because, by that point, you’ve graduated from black metal school a couple of years earlier, so the attitude is all there.
“Selvmord” boasts cover art that remains highly effective to this day. I had a Vond shirt as a teenager – in fact, I still have it – with that photo adorning the front and the poem on the back. Not a big hit with the parents, as I recall.
MORTIIS: Yeah, man, that photo is really impactful. My wife and I have been married since 2005; if, for some reason, any Vond stuff resurfaces around here, I must keep that cover hidden because she really fucking hates it. This might have something to do with me being naked with another woman in the bathtub – even though that was ten years before we even met.
Vem här lyssnar, eller har lyssnat, på Håvard Ellefsens projekt Vond? Finns det någon här som vill tipsa om liknande musik?
