Citat:
Ursprungligen postat av
MrLobba
Vad jag menar är att alla hade samma bevis framför sig ändå ansåg kvinnan att det inte var tillräckligt och vad jag menar är att kvinnor borde väl känna igen sig mer i en annan kvinna, kanske har varit med om liknande situationer och därför vet att det kan mycket väl ha gått till så som flickan i detta fallet beskrev.
Men det verkar vara tvärtom, att nämndemannen (kvinnan) tyckte att bevisen och flickan historia inte alls var tillräckligt för en fällande dom, vilket antingen betyder att nämndemannen vet hur kvinnor tänker och agerar och menar att flickan till viss del ljuger, vilket är ett helt annat topic.
Eller som jag var inne på innan är att kvinnor ser andra kvinnor som hot och därav fiender, så nämndemannen såg henne som ett hot (som sagt så finns det studier på detta) som får skylla sig själv därav ville hon fria mannen.
Det var bara en intressant observation från min sida att den enda som ville fria en våldtäcktsman var en kvinna.
Eller så har vi det mest troliga alternativet, den kvinnliga nämndemannen gjorde bara sitt jobb. Och tyckte inte att åklagaren var särskilt vass på att faktiskt bevisa något. Det betyder ju inte under några omständigheter att hon sitter och filosoferar om att målsägande nog sitter och blåljuger. Eller ens tror att gärningsmannen är oskyldig. Men hennes arbetsuppgift är att hellre fria än fälla och i enlighet med rättssäkerheten ansåg hon troligtvis att åklagaren inte sprang i mål här.
Du kan ju faktiskt jämföra med fallet Linda Chen. Den misstänkte Mats Alm blev friad från mord. Trots att exakt inte en jävel i den rättssalen inklusive hans egen advokat trodde ett ögonblick på hans alldeles uppenbart påhittade skithistoria om kinesiska kidnappare och friterade räkor. Valfri parkeringsvakt har hört mer trovärdiga löjliga bortförklaringar än Mats Alms svammel. Alla i den rättssalen var rörande överens om att Mats Alm självklart mördade Linda Chen. Det gick bara inte att bevisa när och hur. Så i enlighet med rättssäkerheten gick det tyvärr inte att döma Mats Alm för mord.
Bara för att han friades från mord ska man då inte inbilla sig att rätten därför trodde att han var oskyldig. Eller faktiskt trodde lite på hans spektakulärt genomusla historia. Tvärtom var de garanterat helt tvärsäkra på att han var skyldig.
På samma sätt ska man nog inte inbilla sig att så fort en misstänkt våldtäktsman blir friad så måste det betyda att målsägande ljuger. Eller åtminstone att rätten säkert trodde att hon sitter och blåljuger. Utan det betyder sannolikt att man hellre friar än fäller när det inte finns tillräckliga bevis för åklagarens version av händelseförloppet. Mats Alm är varken den första eller sista brottsling som domstolen med knuten näve i fickan motvilligt känt sig nödgade att fria trots att man kan vara hyfsat tvärsäker på att gärningsmannen är skyldig som fan.
Det finns liksom ingen automatik i att bara för att någon blir friad (eller att en nämndeman vill fria) så måste det betyda att man tror att målsägande ljuger.
