Psykiatrin i Sverige är ett skämt

Har också Cptsd. Ska lämna råd som hjälp mig och fallgroppar som gör att jag hamnar i flashbacks och tar mig ur. Flashbacken blir färre och med mindre intensitet så det finns hopp.

Vill börja med att instämma att statliga psykiatrin är skit. Jag har ännu inte gjort en emdr behandling, men många har fått resultat av det så när jag har råd ska jag gå en sådan. Jag har gjort hemi sync vilket fungerade bra och har likheter med emdr. Ska sägas att det inte finns en enstaka mirakelkur utan allt jag skriver måste jag göra tillsammans.

Ska säga att jag inte läkt 100% men jag är hoppfull att jag kommer, en lång period förra året hade jag inga symptom så jag vet att det fungerar så länge man inte blir triggad till en flashback så man måste vara uppmärksam på och lära sig vad som triggar en och undvika dessa triggers och ta sig ur om man hamnar där iallafall, det blir lättare och lättare.

Så till och börja med bryt eller minska kontakter med personer som inte får dig att må bra (identifiera narcissisterna, psykopaterna i ditt liv (vanligt förekommande att ha såna om man har cptsd), se till att bo där du trivs och undvik att flytta samt ändra hela din vardagsrutin, ta bort allt negativt i din rutin och ersätt med positiva. Jag menar verkligen hela, istället för att duscha varmt så duschar du kallt, istället för kaffe på morgonen, drick vatten. Hoppas du förstår min poäng för det är av yttersta vikt.

Träna, 8-10k steg om dagen, keto dieten (gör noggrann research innan du börjar, rekommenderar dr. Eric Berg) du måste ändra din kost, skriv dagbok, hitta någon att prata med. andningsövningar*, meditera. Se till att du alltid gör dig så trött att du somnar snabbt och sover 7-8 timmar. Jag håller koll på mitt välmående bla på hur många minuter det tar mig att somna och hur många minuter det tar mig komma upp ur sängen. Bra =1-10 minuter dåligt = timmar och då kollar jag vad jag ändrat i min rutin.

Se till att du tar kosttillskott om du har dåliga värden (troligt), i mitt fall så har jag en traumatiskt hjärnskada som hör ihop så det är bra om du studerar/kollar upp om du har det och vad du kan göra för att förbättra din hjärna bla balanser dina signalsubstanser. Eventuellt att du också blivit emotionellt frånvarande men det går att ordna också.

Kontrollera ditt dopamin, läs hellre böcker än kolla på tv, bygg upp din vilja till så att du får dopamin av att träna istället för annan skit. Min viljestyrka var nästan 0 men det är bättre idag. Jag skrev ner alla mina symptom jag har kunnat identifiera vilket är över 100 och sen dokumenterar mina framgångar.

Använd youtube och X för att lära dig mer om trauma. Kan rekommendera Dr. Andrew Huberman*, Wim Hof*, The power of now av Dr. Eckhart Tolle, complex ptsd from surviving to thriving av Dr. Pete Walker, Dr. Paul Conti, Dr. Chris Palmer.

Depression är när du tänker på det förflutna, ångest när du tänker på framtiden och lycka när du är i nuet.

När du läser om alla problem du har så kan det bli jobbigare och hopplöshet kan dyka upp samt återfall. Men det blir bättre och det är inte en spikrak väg uppåt utan du kommer att falla ibland och det är okej, för varje gång du ställer dig upp igen så bygger du om din hjärna och det är så man läker och det tar lång tid att ändra sina vanor men det är värt. Att läka från cptsd är ett 24/7 projekt.

Jag har själv freeze. För att ta mig ur freeze dansar/skakar jag hela kroppen nån minut och sedan skriker jag i kudden eller handduken när jag duschar kallt och sedan följer jag upp med tipsen ifrån boken av Pete och hela min dagsrutin Var stolt över dig själv att du kommit så här långt och det kommer bli ännu bättre.

Skit i "välfärdssystemet" och fråga dig inte vad du ska kräva av andra utan vad du kan göra för din familj. Det hyperindividualiserade samhället främjar psykisk ohälsa eftersom allt handlar om det egna jagets bekvämlighet. Återkom när du har ansvar för en stor barnaskara och liten fru. Inte hinner man "känna efter" så mycket när man har ett stort ansvar för andras välmående. Det är inte gifta flerbarnsföräldrar som röker utanför psykakuten kl 6 på morgonen en tisdag. Ta andra livsbeslut. Gör något annat i livet.

Gift flerbarnsförälder här….

Jönköpingsförnuft = djävulens advokat ?

Förövrigt tror jag psyk är sämst där vården är sämst, dvs i större småstäder där det inte finns någon anledning att bete sig.

Och vad gör du utanför psykakuten kl 6 en tisdag? Är du sjuk på riktigt ex.v schizofren är du såklart olämplig som förälder, är du inte sjuk på riktigt utan lajvar psykisk ohälsa är du en kass förälder. En bra förälder med flera barn hinner inte "känna efter" mellan hämtning och lämning på ishockeyn, ridskolan, fotbollen och teatern, föräldramöten, lekdejter, varje helg barnkalas, cuper med laget, lära barn cykla, resor till fjällen, pynta inför jul/påsk/midsommar, ska du sen ha råd med lite hushållsnära tjänster behöver du vara på jobbet inte på psykakuten om du nu inte har ärvd förmögenhet eller lever på passiv inkomst (ja jag reserverar mig för att du är något slags undantag men de allra flesta är trasiga dåliga människor och många har barn men gift brukar vara en kvalitetsstämpel förutsatt att alla barn är avlade inom äktenskapet och man gått och insjuknat i något svårt i vuxen ålder som inte kunde förutses). Man hinner inte känna efter om man är en vettig förälder, man har FULLT UPP varje dag med barn.

Det känns som vi ska diskutera öppenpsyk men inte gör det. TS tycker jag får säga till om detta som jag säger är sant.

För folk drar in inlagd psyk och habilitering, som avviker rätt rejält mot beteendet på öppenpsyk.

Har t ex aldrig blivit mentalt misshandlad eller fysiskt kidnappad på hab, även när de inte kunnat hjälpa har de behandlat mig som en riktig människa.

Så din lösning på problemet är vad? Ta sig i kragen och sluta gnäll?

Det fungerar bara som en knarklangare och en mellanhand för den ängsliga medelklassen och det stora läkemedelsbolagen.

En sak som jag tycker är skrämmande är att kunskapen inom öppenpsyk inte verkar ha ökat. Man förstår inte att det finns specifika sjukdomar som behöver specifik vård. Allt ska KBT:as på samma vis. Ungefär som när flashbackare ska bota specifika sjukdomar med att gå på gym. Det är så dumt. De som hamnar på psyk har inte bara lite dålig hälsa, de har minst en specifik psykisk sjukdom.

I alla andra specialiteter i vården har olika sorts vård utvecklats för olika sjukdomar. Men inom psykiatrin tror man att en enda sorts vård, KBT, ska kunna bota allt. Det är så dumt.

Senaste verkliga kontakten jag hade med öppenpsyk som inte bara handlade om att förnya recept, då skulle läkarfan sätta mig i KBT för cirkadiskt dygnsrytmproblem, något ingen lyckats bota, det är något man får lära sig att leva med. Jag säger att KBT hjälper inte för det. Han säger att det hjälper för insomni. Jag säger att jag har ju inte insomni. Men eftersom läkare bara kan det vanligaste så står de på sig i sin dumhet. Han började beskriva hur min insomni funkade (satt och lyssnade på en fabulerande läkare) och till slut sa jag till att, jag har inte insomni och jag funkar inte så. Då säger han att det bara finns en enda sömnstörning och att jag måste "välja" den.

Att man har sin riktiga diagnos beror på att man faktiskt har haft tur och haft en bra läkare ett tag. Annars skulle diagnosen aldrig ställts. Så nej, allt har naturligtvis inte varit dåligt.

Men det är inte så mycket tröst när man hamnar hos en ny läkare som stolt påstår att hen har en ny behandlingsmodell som hen har hittat på själv minsann! De får alltså experimentera med patienter och inte som man ska hålla sig till beprövad metod. Hade en som bytt ut allas SSRI mot Nozinan och det hade fungerat så bra såååå. Man blir ju rädd.

Ingen annan vet vad som händer mellan de fyra väggarna och försöker man berätta heter det att man ljuger.

Du får det att låta som ett val?
Om du som småbarnsförälder bryter benet eller får en hjärtinfarkt, ska du inte söka vård (akut) då för att du har ”fullt upp varje dag med barn”?

Det är mycket få hederliga människor på psykakuten. Med hederliga avser jag då ex.v normala gifta flerbarnsförälder dvs inte typ Lilla Hjärtats biologiska föräldrar som pundade och slog sina barn utan helt normala Svenssons med bil och radhus i större stad. Även sådana kan bli deppiga men det finns ej tid att hålla på och fjanta sig, tänk, det finns även de med riktigt tung problematik som i vuxen ålder skärper sig och tar livsbeslut som hjälper dom att hjälpa andra. Den patientgrupp som psykiatrin inte kan behandla är dom som inte har riktig psykiatrisk problematik utan existentiell. De behöver en präst och några år i kloster där de får fokusera på något annat än sin egna bekvämlighet. Därför upplever de inte att de blir hjälpta av psykiatrin heller (många fall i denna tråd). De med psykiatrisk problematik får ofta god vård, ännu bättre på de gamla mentalsjukhusen såklart då många inte klarar sig själva pga intellektuella funktionshinder m.m.

Så ja det är ett val och ja jag låter hård i tonen, har stor respekt för hårt arbetande familjer där ute och det var inte avsikten att fokusera mest på dom då de trots allt drar det tyngsta lasset men faktum kvarstår att de måste bära den ryggsäck de har och behöver de hjälp är det inte från psykiatrin. Övriga (ej de sjuka på riktigt inkl intellektuellt funktionsnedsättning m.m som såklart ska på mentalsjukhus) som söker till psykiatrin för psykisk ohälsa bör skickas till kloster eller norrländsk gruvnäring på obestämd tid, där gör de åtminstone någon nytta och om de överlever kommer de uppskatta dagarna efter det. Uppskatta de första vitsipporna i backen när våren är på väg, kvittret från fåglarna som kommit tillbaka, solens ljus, det lilla i livet. Att lära sig att hjälpa och ta hand om andra vilket i sin tur läker egna inre skador. Det är lösningen. Att göra bot. Inte stå i rökrutan och tjura över att läkaren inte la in en på en avdelning för att man är ledsen och arg just inatt.

Du låter lite som Carl Stanley när han talar om depression, fast man tar bort det roliga.