Hur fungerar du ekonomiskt?

Min situation är såhär. Jag har gott om stålar. Mitt psyke fungerar såhär ekonomiskt. Har jag en miljon så vill jag gärna låta det växa till två. Har jag två så vill jag gärna låta de växa till fem miljoner.
Men för varje miljon det växer, desto mer känner jag att det tappar värde. Samma sak när jag har för många prylar och fastigheter. De blir bara värdelöst och bekymmersamt i längden.

Fungerar ni också så ekonomiskt. Eller känner ni att ju mer ni har desto mer värdefullt är det?

Det finns gott om undersökningar som visar att mycket vill ha mer.
Har man 1 miljard blir man lyckligare av 2. Sedan vill man ha 4, osv.

Jag har balans.

En normal årslön på banken, går 5K plus varje månad som läggs på resor, trav, stouts och dubbel-ipor.
Allt tillsammans med trevligt sällskap.

En massa miljoner - eller en behaglig och nöjsam tillvaro?

Svaret är ganska självklart.

Och just det - en kebabrulle med extra persilja ibland också!

Så den gamla klyschan stämmer - det som har ett pris är inte mycket värt.
Men det hade ju underlättat livet om man var miljonär.

Jag sparar oftast till något så när jag nått målet köper jag det jag sparade till.

Varför ska du ha flera miljoner på kontot? Lev. Du kanske dör imorgon.

Jag fungerar som så att jag inte upplever något behov av monetär eller materiell "rikedom". Dvs hade jag haft 100 k så hade jag använt dessa till att försvinna ut i buschen i något tropiskt land eller andra typer av extra ordinära upplevelser.

Jag fattar verkligen inte er som har pengar som religion. Ni kan inte ta det med er när ni dör och det är bokstavligen en bluff. Man vet aldrig när man dör, lev istället för att slösa bort hela ditt liv på att jaga en illusion. FIAT valuta har egentligen inget värde, det får värde av att tillräckligt många går med på att låtsas att det har värde.

Hur är ditt everydaylife om du som fabriksarbetare med dryg 30,000 netto har kunnat köpa fastighet efter fastighet o sparat miljon efter miljon - äter mat från sopcontainrar jagar pantgods på all din lediga tid

Jag utgår från att du inte har några barn.

Ja, jag är tagen av spardjävulen. Jag är säkerhetsknarkare. Men det betyder inte att jag bara vill ha mer siffror på mina konton. Jag väljer att till så stor del som möjligt investera i saker som ger mig (och gärna mina närmste) glädje dagligen samtidigt som det sänker utgifter. När jag ackumulerat tillräckligt för att inte tulla på buffert och pensionen, då uppgraderar jag till ett mer eftertraktat boende. Eller så lägger jag solceller, borrar djupbrunn eller ordnar med riktig toa till fritidshuset vid sjön. Osv.

Skulle jag mot förmodan plötsligt äga alla fastigheter jag önskar och i tipptopp skick men ändå ha allt för mycket kapital, då skulle jag nog bli väldigt generös mot föreningar, organisationer och människor som jag gillar.

Tänk så härligt det skulle vara att kunna ge bort ett par hundratusen i året då det bara var svetten från avkastningen från kapitalinvesteringarna.

Stämmer. Hade jag haft barn hade ju givetvis syftet med inkomsten varit att försörja mina barn. Däremot så finns det inget som säger att man måste jaga pengar på den måten TS beskriver bara för att man har barn. Barn uppskattar också upplevelser och annat.

Om du tänker på arv så förstår jag dig delvis, blir ju lite av en prioriteringsfråga. Man måste inte lämna efter sig miljoner till sina barn. Oftast är det smartare att sköta det där innan man dör. Som det gamla ordspråket "när Gud kommer med döden så kommer djävulen med arvingarna"

Gjorde några lyckade affärer förr. Sen har jag inte orkat göra mer företagsaffärer.

Nej, men man vill försäkra sig om att man kan hjälpa dem och barnbarnen så de får en bra start på vuxenlivet.

Är väl så ur alla aspekter i livet. Man är aldrig riktigt nöjd.