Passar inte in i mitt eget liv!

Som sagt. Du har förmodligen problem med din självkänsla. Om du vill lösa det så rekommenderar jag dig att läsa om det. Du behöver nödvändigtvis inte köpa en bok, utan kan googla allt själv, t.ex "vad är självkänsla" och "hur förbättrar jag min självkänsla", och läser igenom några olika sidor för att lära sig tips. Alternativt att du pratar med en psykolog om det.

Ja känner igen mig. Jag kom ur det genom att bryta mönster, testa nya saker tills jag hittade saker och sammanhang jag kunde relatera mer till. Kan ta år. Men finns inget som är mer värt än att hitta sig själv. Jag har dock haft det sökandet från början så det kanske är lite annorlunda om du ändå kännt att du haft en plats i livet.

Jag bor själv i Stockholm och mitt solida tips är att lämna Stockholm ett bra tag. Nästan ingen mår bra i den här staden tyvärr. Krävs att man är väldigt fokuserad på vad man strävar efter, har tydliga mål som man jagar.

Att slentrianmässigt leva i Stockholm är nog något av det värsta man kan göra om man vill hitta sammanhang och sig själv.

Har gjort en hel del vändor där jag varit tvungen att bryta mönster. Flyttat till olika städer. Åkt utomlands längre tid. Testat massor av olika hobbies, sporter. Hängt med helt olika sorters människor och i helt olika sammanhang.

Det kan vara jobbigt. Man kan vara rädd att förlora det lilla man har. Men när man väl "förlorat" det enda man trodde sig ha några gånger märker man att det inte är så farligt. Och belöningen gör det ENORMT värt det.

Så mitt tips är att gå utanför din comfort zone. Men byta miljö skulle jag verkligen ha gjort, det är nästan det viktigaste!

Tack, skönt att läsa.. Jag har bestämt att jag måste göra nånting sånt som du beskriver men det är så jävla mycket lättare sagt än gjort när man är så djupt nere i det här svarta hålet.
Det är svårt också eftersom jag egentligen inte tycker illa om nånting i mitt liv, jag gillar mitt jobb och min vänner osv. Är bara nån äcklig känsla som gör att allt känns så fel.
Hade varit lättare om jag tröttnat på allt och alla och inte ville se dom mer.. om du fattar hur jag menar.

Ja du skrev att det bara var någon månad. Men ta det från en som gått i år sådär. En månad blir snabbt ett år. Ett år blir snabbt flera.

Det blir svårare och svårare att förmå sig att göra förändring ju längre det går.

Jag hade rest ärligt talat! En månad minst! Vännerna och så finns ju kvar efter en månad liksom.

Ja får dra till London eller nåt ett tag, men är ju trevligare att åka längre fram..

London av alla ställen? Åk någonstans billigare och roligare. Asien typ. Så kan du stanna längre, leva billigare träffa skönare människor.

Jag skulle inte ha åkt till London iaf. Otroligt dryga människor där!

Ja London var det som dök upp när jag tänkte på att dra. Det är trevligt på sommaren där.
Vad menar du när du säger Asien? Är du en sådär svettlök som åker till Thailand på rutin? Är inte ett dugg sugen på såna stinkande länder.

Jaa var en för sig. Men London liksom. Upplever det som ganska liten skillnad mot Sverige.

Är det du eller jag som ska åka? Jag är inte intresserad av stinkande skabbställen. Du får åka dit själv.

Haha. Förstår nu varför du upplever dig själv som en bedragare.

Du har uppenbarligen bara skräp på insidan!