Citat:
Citat:
Jag känner igen din attityd utifrån mig själv, för jag var lika dan.I mitt fall var jag tvungen att köra mig i botten, inte en gång utan flera, ända tills jag innerst inne fattade att detta gick inte längre.
I mitt fall (och troligen även i ditt) var det nödvändigt att känna att nu var det slut, på riktigt. Inga bortförklaringar fanns längre när delirium nummer två var ett faktum.
Jag tog då den hjälp jag blev erbjuden, det var inte lätt att överleva abstinensen och skammen men det gick.
Mycket tror jag (eller jag vet) berodde på min egna envishet och beslutsamhet. Det fick helt enkelt vara slut.
Det tog ca ett år med start på psykakuten, korttidsboende, behandlingshem och efterbehandling.
Men, det gick och körkortet var det aldrig något tal om.
Det har jag kvar, men framförallt är jag fri. Fri från den där jävla berg och dalbanan till mående, fri från stressen att vänta på brevbäraren. Fri från alkohol och narkotika, nu i 11år.
Så visst går det, men du måste bestämma dig. Alltså bestämma dig på riktigt, du har fått tips på vad du kan göra.
Men, igen, du måste bestämma dig. Nykterhet är inget som kommer av sig själv, väldigt långt därifrån.
