Hur ska jag bete mig när jag blir utsatt för kränkningar på jobbet?

Hej, alla underbara människor som har tid att svara på mina "dumma" frågor!
Jag har tidigare fått massa hjälp av er i samband med olika problem, som tyvärr, uppstår på mina arbetsplatser. Nu befinner jag mig i situation där jag behöver lite fler goda råd hur man står ut att arbeta heltid på en toxisk arbetsplats.
Kort om mitt arbete: en disfunktionell högstadieskola på fler än 400 elever. Jag är ensam kurator som har min fjärde rektor på 1.5 år( stor personal omsättning).
Om ni har läst mina trådar tidigare så har jag slutat helt med min politisk engagemang, vabbar ganska lite nu (1-2 gång per termin), men måste sjukskriva mig en vecka varannan månad på grund av stressrelaterade besvär.
Nu är det så att jag har fått en ny rektor som inte gett mig någon arbetsbeskrivning, men tilldelat muntlig olika nya arbetsuppgifter. Hen är medveten om min ohälsa och att jag bett hen om hjälp från företagshälsovården i samband med tidigare mobbning på arbetsplatsen. Hen vägrar att hjälpa mig nu med det eller förbättra kommunikationen med min mobbare (en biträdande rektor)
Jag mår fruktansvärt dåligt på jobbet, men vägrar sjukskriva mig ( på grund av ekonomiska skäl)
Det kan vara så att felet ligger hos mig och att jag är inte lämpad till att arbeta med människor längre. Men vad mer kan man göra än att byta yrke vid 45 års ålder?

Först och främst vad är det för kränkningar?

Sen får du tänka att gå in i ett jobb-mode från första stund du kommer till arbetsplatsen tills att du lämnar den. Alltså ett slags skådespel för att spela med och samspela med övriga. Det är ju inte bara dina arbetsuppgifter du ska sköta utan även attityden.

Min lång erfarenhet är att Feminister som du är problemet.

Ni orkar inte jobba utan att gnälka på utbrändhet och massa annan skit.

Ingen annan är så bajsnödig och svår att ha å göra med som din personlighetstyp.

Ni är som en defekt i samhället men tog makten så era problem har nu blivit hela samhällets efter våldtäkten ni begick.

I en normal verklighet hade någon rivit i åt er att skärpa till er och sluta gnälla hela jävla tiden på allt.

Ni kommer aldrig bli nöjd förrns hela världen snurrar runt era krav.

Genom att sluta vara ett gnälligt härke som letar efter saker att ta illa upp av. Typiskt babbe-beteende.

Du ska sköta ditt jobb, minimera dina interaktioner med kollegor och hålla huvudet högt. Du är inte där för att skaffa vänner eller för att spela med i de sociala intrigerna. Var bara professionell.

Det där är inte mobbning. Dock ett problem. Har du tagit upp detta på enskilt möte med personen ifråga?

Hur "tuffar" man till sig? Jag menar hur slutar jag bli måltavla för kränkningar vilket jag verkar lätt att bli genom "acceptera läget" och stå ut längre med dem?

Hon vägrade. Hon skriver enbart mejl och ser ingen behov för oss av att träffas. Däremot träffar hon två rektorer och pratar skit om mig.

Jag kommer från Ukraina så där har du fel. I mitt jobb måste jag vara mycket social och det är omöjligt att minska på interaktion med andra och slitningar.

Hon vägrade. Hon skriver enbart mejl och ser ingen behov för oss av att träffas. Däremot träffar hon två rektorer och pratar skit om mig.

Tack! Jag har faktiskt praktiserat det under senaste halvåret och därför orkade komma till jobbet och utföra mina arbetsuppgifter.
Problemet eskalerat när det kom en ny rektor och ändrade på alla rutiner och plötsligt tilldelade mig mycket mer ansvar än tidigare.
Mobbningen pågått under halvåret av den andra biträdande rektor som gillade inte mig helt enkelt. Därför uteslöts jag av alla möten, all information och tilldelades uppdrag som jag inte visste om, som var hennes egentligen.