Varför får jag sån grov ångest av att vila?

Jag har en relativt hektisk vardag (inte helt sjukt tempo, men jag såsar verkligen inte heller). Det finns ofta mycket att göra privat och yrkesmässigt, man ska hinna med allt och få tillräckligt mycket gjort. Oftast när jag är klar för dagen har jag det tydligt upplagt vad jag ska göra dagen efter. Grejen är att den här stressen är inte något som jag upplever påverkar mig särskilt negativt psykiskt. Visst, ibland känns det lite övermäktigt, men då är det bara att köra på och så tänker jag inte mer på det. Dock ser jag ofta fram emot kommande helg eller att allt ska lugna ner sig så jag kan vila några dagar.

Men när tiden faktiskt kommer och jag sitter där utan någon tydlig arbetsuppgift att ägna mig åt så får jag sån brutal ångest. Jag vet inte vad den kommer ifrån men jag kan liksom inte slappna av oavsett vad jag gör. Jag blir stressad för det känns som att det borde finnas något som jag borde göra. Om jag sätter mig och läser en bok eller gör någon annan vanlig fritidsaktivitet så känner jag mig rastlös och jag njuter inte av det, för jag känner mig oproduktiv, vilket ger mig ångest.

Resultatet av det här är att jag ofta sitter paralyserad av ångest, är rastlös i hela kroppen och mår nästan illa när jag är ledig. Jag slösar egentligen bort mina lediga dagar, jag kan sitta framför TVn en hel söndag, med ångest, sen gå och lägga mig och mår sen mycket bättre dagen efter när jag får gå till jobbet och det finns tydliga uppgifter jag kan ägna mig åt. Jag jobbar ibland övertid för att känna mig produktiv och sysselsätta mig, men grejen är att jag ofta ser fram emot att vara ledig, bara att när det väl inträffar så är det inte kul alls. Jag känner mig heller aldrig ordentligt utvilad eftersom jag inte kan uppskatta min lediga tid.

Har någon här haft liknande erfarenheter? Någon som vet vad det kan bero på och vad jag kan göra åt det? Jag försöker hitta på avslappnande och roliga grejer, men det ger mig bara ångest för jag "är oproduktiv". Det börjar bli riktigt jobbigt och jag oroar mig för att det kommer påverka mig negativt i längden.

Ångesten är alltid där i bakgrunden. Det är inte så att den dyker upp när du tar det lugnt, utan ångesten hamnar i fokus för att alla distraktioner är borta.

Jag upplever dock inte att jag har något att ha ångest över.

Ångest är inte alltid rationellt. Det finns människor som har allt i livet men som fortfarande mår piss.

Du har inte tillräckligt med egna tankar och visualisering så du måste göra något praktiskt med kroppen och dina sinnen för att tycka att du lever. Du är en typisk röra till människa utan ro och därför har du ångest och FOMO.

prestationsångest? Själv får jag oftast ångest när jag ligger i sängen.

Nervsystemet har olika strategier vid fara, när tex tigern, ormen eller busen dyker upp - slåss, springa, frysa eller inordna sig/fjäska.
På engelska fight, flight, freeze or fawn.

Är nervsystemet intakt så lugnar det ner sig när faran är över men om man är psykologiskt skadad på något sätt (vilket många av oss är) så fortsätter adrenalinet å pumpa, det stänger inte ner.

Så du springer. Ju mer du springer desto mer ackumulerar du det du inte vill möta eller kännas vid. När du är ledig och inte springer så fryser du (paralyserad) inför faran (faran för dig är känslorna av att vara ickeproduktiv och med allt vad det innebär för dig)
Det är strategier som du inte riktigt rår på, det är automatiska reaktioner.

Kanse är det ett mönster från barndomen där du lärt dig att vara duktig för att få acceptans och känna dig trygg. Om du inte tar tag i det här nu riskerar du bränna ut dig. Sök stöd och hjälp. Ta reda på varför du känner sånt krav att ständigt vara produktiv.

Det är stress och ångesten kan bli kronisk om du inte gör något åt orsakerna. Jag talar av egen erfarenhet och har som sjukpensionär bland annat GAD i bagaget. Jag är akademiker och hade krävande arbetsuppgifter inom ett krävande yrke samtidigt som jag hade barn och gick igenom en skilsmässa. Plus en svår barndom. Till slut knäcker stråt kamelens rygg.

Tid är en illusion bara.
Men förutom det...
Men,

Men kanske, när man vill vila och ta det lugnt, får man kanske ångest över att INTE fylla ut den med något spännande/roligt istället för lite välförtjänt lugn - innerst inne?

Meeeen...

Strax vår och då blommar folket ut igen, nu är de ett jävla björn ide all in!

Vila tills i vår, så du kan bränna av lugnet med härj och äventyr igen!

Det låter som ett prestationsbaserat självförtroende. Sedan när du ständigt har det sympatiska nervsystemet aktiverat så får du med tiden svårt att koppla på det parasympatiska nervsystemet och kunna vila på en djupare nivå.

Fundera på om livet verkligen bara är att göra en massa saker. Balans brukar vara bra, även om man tycker det är roligt så kan det med tiden bränna ut en.

Rent generellt tycker jag att samhällstempot idag är för högt och det är nog inte tänkt att vi människor är skapta för det i längden, så ta hand om dig, det kommer du att förstå om inte förr så när du råkar ut för en allvarligare sjukdom p.g.a. långvarig stress.

Problemet är väl att du känner att du inte kommer framåt ordentligt eller att du känner att din tillvaro är för osäker. När det går för dåligt för mig så känner jag också oro av att vila men den oron försvinner när jag känner att jag gör tillräckliga framsteg på någonting annat ex.

Jag gissar att saker som sidoprojekt eller passiv inkomst kan göra skillnaden för dig.

Du är hjärntvättat av samhället att du alltid måste göra något. Antropologer tror att stenåldersmänniskan i snitt la 3 timmar om dagen på nödvändiga sysslor för att klara livhanken. På 1800 talet hade många fabriker svårt att få bönderna att jobba mer än nödvändigt eftersom dessa gick hem när de tyckte att de arbetade ihop tillräckligt. Som ras har vi levt som stenåldersmänniskor i cirka 195.000 år. Bondesamhället 4000-5000 år, Industrialismen cirka 200 år och med Industrialismen kommer den materialistiska kapitalismen vi sett det senaste cirka 50 åren.

Det vill säga så är vi människor inte gjorda för den här fåniga stressen som finns idag där man alltid ska vara upptagen och göra saker. Chilla för böveln. Drick en flaska sprit och ta det lugnt eller vad som nu kan tänkas passar dig. Ångesten är din kropps sätt att berätta att något står tokigt till och du borde ju förstå själv att något är tokigt när du får ångest för att du är "oproduktiv". Du är väl ingen maskin på ett fabriksgolv som ska producera en massa saker?