Hur undvika att brusa upp i konflikt eller att bli irriterad pga folks oförstånd?

Man kan nog veta även på förhand att man har rätt och att andas åsikter, uppfattningar, kunskap och självkännedom är fel eller bristfällig. Det finns mycket som inte går ihop och som frestar tålamodet. Man blir arg eftersom att andra har fel, inte har tänkt eller tänker fel.
Låt säga att det är sant och att man blir irriterad på grund av det. I så fall är det inte rimligt att lägga tid och kraft på att få andra till att förstå eftersom det finns så många människor att det är omöjligt och pga att nästan ingen ändrar sig oavsett.

Med tanke på att problemet inte ska "äta upp en", vilket förhållningssätt, attityd eller tankesätt är då bäst att bemöta andra med om eller när man vet att man har rätt och att andra har fel för att låta det passera utan att bry sig eller brusa upp i irritation och konflikt?
Är det något man kanske inte själv förstår och vad skulle i så fall det vara... Hur ska man för sitt eget bästa handskas med människor som inte tycker samma trots att man har rätt? Rätt i sak.

Vissa människor vill inte ta till sig fakta eller förstå sin omvärld. Ingen idé att ödsla energi på dessa.

Klart det kan vara så. Men i fråga om andras självkännedom har jag svårt att tro att du är den expert du tror dig vara. Folk är generellt experter på sig själva, men näppeligen på andra.

Jag tror att du har för höga tankar om dig själv och din förmåga, även om det finns mycket idioter.

Skulle spontant säga att följande tankesätt hade kunnat vara en strategi:

Om du har lagt fram fakta och argumenterat sakligt har du gjort de du kan. Vill den andra personen då inte acceptera faktan är det inte ditt problem.

Det är om det handlar om ett ämne där man KAN ha rätt eller fel. Många argumentationer utgår ifrån att det finns ett rätt och fel men i verkliga fallet är det en fråga om perspektiv. Handlar det istället om åsikter måste man bara acceptera att vi tycker olika.

Att Norge är Sveriges grannland är fakta.
Att man borde rösta på M är en åsikt.

Vet dessa "vissa människor" själva om att de inte vill ta till sig fakta?
Jag har inte högre tankar om mig själv än vad som är korrekt och motiverat i förhållande till, jag vad jag vet ,aldrig har haft fel. Inte vad jag minns.

Acceptera att de har fel, eller tycker annorlunda än dig i din hjärtefråga, men gå vidare och se till personens goda egenskaper. Ingen är hundraprocentig, sedan är vissa mer puckade än andra, men dem ska du ju ändå inte umgås med.

Det här är ibland lättare sagt än gjort men jag brukar tänka att man blir arg eller irriterad när något går emot ens förväntningar.

Om du är övertygad att du har rätt i sak och någon inte håller med, och du inte klarar av att få personen att förstå, och du blir arg så beror det på att du någonstans har en förväntan att människor ska förstå eller hålla med dig när du har rätt.

Jämför med när du har en diskussion med ett sexårigt barn, då blir du knappast arg för att barnet inte förstår, för du har inte en förväntan att barn ska förstå det som är självklart för oss vuxna.

Mitt tips är att flytta fokus från den andra personen tillbaka till dig själv, din reaktion är ett tecken på att din världsbild är fel. Du går runt med felaktiga förväntningar på hur folk fungerar. Det finns folk som inte fattar, inte vill fatta, eller låtsas som om de inte fattar. Du beter dig som att alla borde fatta, och det är irrationellt för det är inte så världen fungerar.

Okej jag läser och tar in vad du skriver men kan bara få det till att det rätta sättet i så fall är att låta allt som är fel fortsätta vara fel med antingen nöje eller likgiltighet, förutsatt att det nu är fel dvs.

I en situation där du har en klar vetskap om att du vet mer än någon om något behöver du utöva tålmodighet. De flesta människor har viljan som krävs för att förstå, till en viss gräns. Eftersom det oftast är svårare att lära ut något jämfört med att lära sig något är tekniken du använder för att lära avgörande.

Du behöver däremot vara tillräckligt förståndig att du kan avgöra när du är den som har bristande kunskap och därför lyssna och lyssna mycket mer än du pratar. De flesta människor försöker dölja sitt oförnuft genom att prata mycket.

Jag brukar värdera om jag har möjlighet att övertyga personen genom att personen som har fel, är intresserad av veta hur det verkligen är.

Men kan jag på förhand bedöma att den här individen är som "att tala för döva öron", brukar jag inte korrigera den. Orkar helt enkelt inte.

Och vissa människor kan man också få låta vara dumma i hela huvudet, genom hela deras liv. Kan till och med känna lite skadeglädje över att de går omkring och torgför gallimatias.

Man kan säga att hjärnan har tre lager, en inre reptilhjärna, en något nyare känslohjärna och en mest utvecklad hjärnbark för de mer avancerade tankarna som man förhoppningsvis använder till vardags. När man blir påverkad, kanske nån som börjar veva på stan eller nån säger nåt plumpt på ett forum så med hjälp av stresshormoner sjunker man ner i äldre utvecklade delar av hjärnan. Antingen blir man lite ledsen, eller ännu värre en riktig reptil och börjar slåss. Försök hålla höjden dessa tre lager emellan. Det är svårt, jag brottas själv ibland med det, liksom nästan alla människor. Så se livet - och diskussioner på Flashback - som en "Fight Club" där det finns en regel: att inte börja veva - utan vara kvar i hjärnbarken.

Ja man kan lugnt innan man blir irriterad fråga om personerna är intresserade av att veta eller om de vill fortsätta tro eller bara känna och låta sina känslor avgöra vad som är rätt för dem men som likväl är fel i sak.

Det kanske man ska börja med.