Citat:
Jag skulle säga ja, men bara i efterhand. Då tänker jag på om man tex. har varit in en väldigt djup svacka med depression och ångest. När man kommer ur det tycker jag att man kan se på sina tankar och handlingar utifrån. Och då kan de beteendet kännas galet i efterhand. Tror inte att det var det här du menade, men alla fall. 
Jag tror att utanförskap leder till galenskap, många gånger leder det antagligen till självmord om personen inte upptäcks av vården i tid, det kan också vara att man känner sig utanför på arbetsplatsen där man hela tiden blir motarbetad.
Det kan också sluta som tex R*gnar Nilss*n med mord då man anser att familjemedlemmarna inte har gjort tillräckligt för att inkludera dig i gemenskapen.
Även saker man varit med om kan få en att bli galen, PTSD är nog inte helt ovanligt i kombination med galenskap, det kan också vara sånt som man varit med om som barn, eller något som hände för flera år sedan som ligger och skaver i hjärnan och till slut brister det.
Att inte kunna berätta om sin ångest, oro, eller tankar är antagligen en farlig väg.
__________________
Senast redigerad av Enotroligkille 2024-02-01 kl. 11:51.
Senast redigerad av Enotroligkille 2024-02-01 kl. 11:51.
