Jag tycker att jag ser ett extremt vanligt mönster hos MENA-invandrare som skiljer sig rejält mot övriga grupper av människor i det här landet.
Varje gång de granskas eller ifrågasätts i offentliga sammanhang så verkar de få för sig att de har någon slags rätt att göra som de vill.
Ta Svea Vaccin som exempel, som jag för övrigt inte hade någon aning om var en babbe-kiosk då de ersatt en del statliga åtaganden.
Man transporterar bokstavligen vaccin lite som i Agrabah i sopsäckar längs gatan och låter kusin och de kriminella ur klanfamiljen sköta injiceringen. När VD:n (babbe) konfronteras av aftonbladet
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...om-svea-vaccin så säger han:
"NI HAR INTE RÄTT ATT GRANSKA MIG".
Jag tycker att man ser detta gång på gång när dessa missköter sig i samhället.
När uppdrag granskning granskade moskéer, när den där korrupta somalie-rektorn som köpte resor och platt-tv för skolpengar mm konfronterades, då var det samma visa. Då var man ett offer som pressen tydligen inte har någon rätt att granska.
Hur förklarar man detta? Är det en kulturgrej?
I deras hemländer så är det väl sed att använda sin tillgång till resurser för egen vinning och inte bry sig om någon etik eller några riktlinjer för allmänhetens bästa. Kan man t.ex. våldta en patient så gör man väl gärna det och kommer undan, misstänker jag? Eller tänker jag fel?
Vad är det som gör att de här människorna känner att man inte har någon "rätt" att granska dem?
Jag har märkt att babbar inte gillar att bli ifrågasatta. Är det en kulturgrej eller hur förklarar vi allt detta?