Tråden om Iron Maiden-vokalisten Bruce Dickinsons solokarriär

Det är uppgjort, tänker somliga säkert. Som utomstående hade jag nog också gjort det. Det ser ju onekligen misstänkt ut att just Iron Maiden-sångarens soloalbum rekordhyllas nu när vi råkar sälja det tillsammans med ett exklusivt signerat foto till alla som är eller blir prenumeranter.

Snittbetyget 8,0 på en betygsskala från 1 till 10 framstår som riktigt starkt, men gör vi inte en lite väl stor affär av det här? Det är ju inte ens nära full pott. Och ja, så kan man se på saken. Å andra sidan, sedan Leader Of The Pack bytte namn till Juryn i juni 2010 har inget annat av över 1 000 recenserade album nått ett så högt snittbetyg.

Att recensenterna i Juryn, med vilt spretande musiksmak och preferenser som fluktuerar över tid, vid ett och samma tillfälle ska 8,0-snittrådigga ett nytt album har alltså visat sig vara så otroligt osannolikt att det aldrig tidigare har hänt. På över 1 000 försök under snart 14 års tid.

BRUCE DICKINSON OM FLYG & ALKEMI
Som sångare i Iron Maiden har Bruce Dickinson turnerat över hela världen. Han har också jobbat som pilot, programledare, föreläsare och författare. Nu ger han ut sitt sjunde soloalbum "The Mandrake Project" som också är ett serieäventyr om alkemister som försöker bevisa själens existens. Hemma hos Strage berättar Bruce Dickinson om potatisväxten alruna ("mandrake" på engelska) vars rot sedan medeltiden sagts ha magiska egenskaper. Till skillnad från extrema Harry Potter-fans har han inte provat den själv och du bör inte heller göra det (alruneroten är giftig). Bruce pratar också om när han träffade Johnny Cash, om hur arg han blir när fans tänder bengaler under konserterna, om sin kärlek till konstnären William Blake, om vilka låtar som är svårast att sjunga och om varför Iron Maiden aldrig kommer att bli avatarer.

– I met Johnny Cash once and he was every inch the legend.
– He was very tall.
– Yes, very tall. Well... relative to me everybody is very tall. Hahaha! We were doing a soundcheck back in the 80's and there was a bunch of these old guys and when I say old guys I mean they were the same age as I am now. They were sitting at the back of the Maple Leaf Gardens in Toronto. I thought: "I wonder who those old guys are." And it was his band. Later I'm backstage and I'm about to go back to the hotel when someone says: "Johnny Cash would like to meet you." And there he is! He's all dressed properly in black and he had these thigh length cowboy boots. Cavalry type boots. And a big black hat. And he just came up to me, sort of bent down a long way and said: "Hi, my name is Johnny Cash." And I'm looking around thinking: "I know." He shook my hand. Then he very sheepishly pulled out a paper and said: "Could I have your autograph? My daughter is a big fan." I'm like: "WHAT!?" And I went: "Yes, absolutely, of course she can.