Citat:
Ursprungligen postat av
Consandpros
Hej
Jag har oerhört svår ångestproblematik som jämnt och ständigt triggar en fight/flight- reaktion och jag klarar inte av det vanliga i livet så som att arbeta och gå ut då jag är helt uppslukad och återupplever mitt trauma (som jag inte går in på här). Ovanstående mediciner har jag testat, men dessa fungerar inte. Har redan ssri och annat som ska hjälpa på längre sikt, men nu har jag ena foten i helvetet.
Har någon en ide vad som kan testas? Finns det bättre mediciner eller? Vill bara funka. Helst inte något som framkallar beroende.
Hej! Har testat som också. Under mina svåraste perioder tog jag en Lergigan varannan timme. Läkarna undrade hur jag ens kunde stå upp. Jag brukade somna i fikarummet eller vid min skrivbord på jobbet. Jag vet hur jobbigt det är med ångest.
Jag blev otroligt mycket bättre (har fortfarande problem och det går i vågor) när jag testade att lösa det själv. Men jag behövde göra mtcket självstudier. Gick till läkaren och fick diagnos adhd och GAD. Kanske har man ett släng autism?
I alla fall, då visste jag ungefär hur min hjärna funkade och att folk med autism och adhd inte kan bryta ned ”fight or flight” hormonerna som vanliga människor, och att det hoppas över flera trappsteg om man ska förklara det enkelt.
Köpte pissdyra tillskott alltså vi snackar 600 spänn för 30-50 tabletter. Men de var inrätt format. Som exempelvis methylerad B vitamin. Och att man äter mycket mer än den dagliga dosen.
Lyssnar mycket på brunt och vitt brus som det kallas. Jag har lärt mig att andas genom att låta magen expandera. Jag undviker katter. Jag tvingar mig själv att sova så mycket det går. I snitt låg jag på 4 timmar förut, nu är det mer 6-7 timmar per natt.
Jag har även ändrat kosten lite. Äter mest hemlagat och så lite processerna som möjligt. Ibland kör jag bara ingefära och selleri för att rensa. Kom ihåg att ditt psykiska välmående sitter till stor del i magen också.
Vet att det låter som hokus pokus men det hjälper mycket. Även att klippa banden med en del människor och behålla bra, kärleksfulla och stöttande vänner har hjälpt otroligt.
Har gått på PTSD behandling som knappt hjälpte.
Inställningen påverkar sig också mycket. Att bara finna acceptans. Jag tvingade mig själv att gå till jobbet och jag gick ofta till toaletten för att gråta och skrika, ibland spydde jag av oro. Men kan garanterat säga att jag hade mått sämre om jag bara hade stannat hemma. Man måste tvinga sig själv ibland. Lagom mycket.