Citat:
Ursprungligen postat av
jonteboj
Jag vill bara börja med att säga att jag hatar att jobba. Jag har aldrig varit en karriärist eller brytt mig om mitt jobb eller haft det som en särskilt hög prioritet i mitt liv. Och det kommer jag aldrig ha heller.
Jag jobbar endast av den enkla anledning att man får betalt för den tid man säljer och erbjuder sin arbetsgivare, och jag hade gjort vad som helst för att få tillbaka alla de dyrbara timmar jag slängt bort som jag så mycket hellre hade lagt på saker jag verkligen har intresse för och som jag egentligen vill göra. Problemet med samhället är ju dock att man får inte betalt för det vilket tvingar en till att skaffa ett jobb och jobba, slita ut sig fullständigt och snabba upp sitt åldrande så att man till slut kommer se ut som man är 50 när man är 40.
Jag bryr mig inte om mitt jobb eller människorna som jobbar där. Varje gång man klockar in och är där så är det bara ett enda stort skådespel och teater och det enda man gör är att bara halvt slappa och göra det nödvändigaste och titta på klockan och längtar tills den blir såpass mycket att man äntligen kan gå hem.
Ändå så ska ju precis varenda jävla människa göra en patetisk låtsas karriär och de luras till att tro att de kommer och bli någon slags stjärna och någon som verkligen betyder något och är uppskattad i hela samhället fastän resten av samhället utanför jobbet har inte den blekaste aning om vem du är.
Jag anser att karriär är något som kändisar och celebriteter har och att det är vad definitionen av karriär bör vara. Inte oss vanliga knegare. Det verkar för mig som att vi kallar våra jobb för karriärer som en slags cope-mekanism för och trösta oss själva att vi aldrig kommer bli som alla TV profiler osv. Då människan väldigt ofta lider av avundsjuka så är det väl inte så konstigt egentligen att det blir såhär haha.
Det finns ju verkligen så otroligt mycket mer med livet än att slava bort så otroligt mycket tid över ett jobb som inte bryr sig om dig.
Och jag är inte lat eller slapp. Jag kan ibland bli helt manisk över mina hobbies och andra intressen men det skulle aldrig hända över ett jobb. Belöningarna för att lägga ner mycket mer energi på jobbet än andra är bara en förolämpande låg lönehöjning för 3 gånger så mycket mer stress. Det är absolut inte värt det.
Du har helt rätt och dom flesta vet det här men har inte riktigt kommit på hur dom ska uttrycka sig och en del lever kvar i massa uråldrigt tänk och vi är hjärntvättade. Det är skambelagt att inte ha jobbet som sin främsta pelare här livet.
Sen varför ska man se upp till arbetsgivare för, lata as som vill ha allt serverat på silverfat hela tiden. jag har då aldrig fått ett tack efter 30 år slit eller nån bonus eller något och jag själv satte ju jobbet främst särskilt dom första tio-femton åren i början. jag slet hårt men inte fan gjorde det mig belönad och rik, nä jag blev sjuk av det. Samtidigt så känner jag att jag har kastat bort alldeles för mycket tid, tid som jag kunde lagt på något annat.
Sen har vi samhällsutvecklingen allt effektiviseras ju mångfalt, förr gick nästan all arbetskraft åt för malmproduktionen men vi höll och inte ens alltid med tillräcklig mängd mat.
I dag deltar nån få procent i matproduktion. Den har effektiviserats 200 gånger.
Innebär inte bara det som enda faktor att vi skulle kunnat legat och latat oss egentligen och det rejält. om vi la om till att bara handla om bostad, mat och kläder och en del som vi trotts allt vill ha men om vi skulle nöja oss med ett ganska enkelt liv.
precis så som vi vanliga redan lever inser man ju, Allt annat är bara till för att tillfredsställa den man jobbar för.
Man är en slav helt enkelt och det är ett modernt slaveri det är frågan om här, pytsa bara ut lite lagom resurser så att folk kan köpa snus och en tv så är dom nöjda men låt dom jobba så att dom blir trötta och inte ställer till med några bekymmer.
Det är där det har gått snett någonstans och jag är rätt säker att man kan stöpa om hur hela samhället fungerar och det rejält. man ska ju inten behöva jobba så mycket som vi faktiskt gör, skulle köpa en 20 timmar vecka eller att man jobbar fullt säg en tio år av sitt liv sen kan man minska ner rejält. Det vore mer rättvist.
