Måste jobbet verkligen vara hela ens liv?

Jag tycker du ska sluta jobba och gå på a kassa eller något. Livet är för kort för att gå runt och vantrivas. Om 100 år är det ingen som kommer bry sig eller lägga märke till om du jobbade 200 h i veckan eller 0 h i veckan. Många jobb är helt onödig också och producerar inget av värde alls. När jag var yngre hatade jag personer som inte arbetade och "gjorde rätt för sig". Nu när jag är äldre inser jag vilket pyramidspel hela samhället är och att dagens pengar bara är ettor och nollor som skickas fram och tillbaka och att vi har exakt samma herre slav samhälle vi alltid haft.

Jag vill bara börja med att säga att jag hatar att jobba. Jag har aldrig varit en karriärist eller brytt mig om mitt jobb eller haft det som en särskilt hög prioritet i mitt liv. Och det kommer jag aldrig ha heller.

Jag jobbar endast av den enkla anledning att man får betalt för den tid man säljer och erbjuder sin arbetsgivare, och jag hade gjort vad som helst för att få tillbaka alla de dyrbara timmar jag slängt bort som jag så mycket hellre hade lagt på saker jag verkligen har intresse för och som jag egentligen vill göra. Problemet med samhället är ju dock att man får inte betalt för det vilket tvingar en till att skaffa ett jobb och jobba, slita ut sig fullständigt och snabba upp sitt åldrande så att man till slut kommer se ut som man är 50 när man är 40.

Jag bryr mig inte om mitt jobb eller människorna som jobbar där. Varje gång man klockar in och är där så är det bara ett enda stort skådespel och teater och det enda man gör är att bara halvt slappa och göra det nödvändigaste och titta på klockan och längtar tills den blir såpass mycket att man äntligen kan gå hem.

Ändå så ska ju precis varenda jävla människa göra en patetisk låtsas karriär och de luras till att tro att de kommer och bli någon slags stjärna och någon som verkligen betyder något och är uppskattad i hela samhället fastän resten av samhället utanför jobbet har inte den blekaste aning om vem du är.

Jag anser att karriär är något som kändisar och celebriteter har och att det är vad definitionen av karriär bör vara. Inte oss vanliga knegare. Det verkar för mig som att vi kallar våra jobb för karriärer som en slags cope-mekanism för och trösta oss själva att vi aldrig kommer bli som alla TV profiler osv. Då människan väldigt ofta lider av avundsjuka så är det väl inte så konstigt egentligen att det blir såhär haha.

Det finns ju verkligen så otroligt mycket mer med livet än att slava bort så otroligt mycket tid över ett jobb som inte bryr sig om dig.


Och jag är inte lat eller slapp. Jag kan ibland bli helt manisk över mina hobbies och andra intressen men det skulle aldrig hända över ett jobb. Belöningarna för att lägga ner mycket mer energi på jobbet än andra är bara en förolämpande låg lönehöjning för 3 gånger så mycket mer stress. Det är absolut inte värt det.

Utifrån egen erfarenhet är det oerhört många i min ålder som är s.k karriärister. Det är entreprenörskap, täta uppdatering på LinkedIn, eget AB och allt därtill. Utåt sett andas dessa människor arbetsliv. I verkligheten har dom ett AB som drar in en veckopeng per år, ett sketet deltidsjobb på pappas firma och en Linkedin som bygger på att översätta lokalvårdare till workplace environment specialist. Med andra ord, det räcker alldeles utmärkt med att ha ett jobb och ta sig dit. Man behöver inte bli något, dom flesta som lägger fram det så vinklar verkligheten kraftigt.

Jag vill bara börja med att säga att jag hatar att jobba. Jag har aldrig varit en karriärist eller brytt mig om mitt jobb eller haft det som en särskilt hög prioritet i mitt liv. Och det kommer jag aldrig ha heller.

Jag jobbar endast av den enkla anledning att man får betalt för den tid man säljer och erbjuder sin arbetsgivare, och jag hade gjort vad som helst för att få tillbaka alla de dyrbara timmar jag slängt bort som jag så mycket hellre hade lagt på saker jag verkligen har intresse för och som jag egentligen vill göra. Problemet med samhället är ju dock att man får inte betalt för det vilket tvingar en till att skaffa ett jobb och jobba, slita ut sig fullständigt och snabba upp sitt åldrande så att man till slut kommer se ut som man är 50 när man är 40.

Jag bryr mig inte om mitt jobb eller människorna som jobbar där. Varje gång man klockar in och är där så är det bara ett enda stort skådespel och teater och det enda man gör är att bara halvt slappa och göra det nödvändigaste och titta på klockan och längtar tills den blir såpass mycket att man äntligen kan gå hem.

Ändå så ska ju precis varenda jävla människa göra en patetisk låtsas karriär och de luras till att tro att de kommer och bli någon slags stjärna och någon som verkligen betyder något och är uppskattad i hela samhället fastän resten av samhället utanför jobbet har inte den blekaste aning om vem du är.

Jag anser att karriär är något som kändisar och celebriteter har och att det är vad definitionen av karriär bör vara. Inte oss vanliga knegare. Det verkar för mig som att vi kallar våra jobb för karriärer som en slags cope-mekanism för och trösta oss själva att vi aldrig kommer bli som alla TV profiler osv. Då människan väldigt ofta lider av avundsjuka så är det väl inte så konstigt egentligen att det blir såhär haha.

Det finns ju verkligen så otroligt mycket mer med livet än att slava bort så otroligt mycket tid över ett jobb som inte bryr sig om dig.


Och jag är inte lat eller slapp. Jag kan ibland bli helt manisk över mina hobbies och andra intressen men det skulle aldrig hända över ett jobb. Belöningarna för att lägga ner mycket mer energi på jobbet än andra är bara en förolämpande låg lönehöjning för 3 gånger så mycket mer stress. Det är absolut inte värt det.

Håller helt med i vad du skriver. De flesta jobben idag behövs inte och är endast till för att vårt kapitalistiska skitsystem ska fortsätta fungera och finnas kvar.

De flesta jobben bidrar inte till människans överlevnad överhuvudtaget, därför de känns helt meningslösa och onödiga. (För det är dom)

Håller helt med i vad du skriver. De flesta jobben idag behövs inte och är endast till för att vårt kapitalistiska skitsystem ska fortsätta fungera och finnas kvar.

De flesta jobben bidrar inte till människans överlevnad överhuvudtaget, därför de känns helt meningslösa och onödiga. (För det är dom)