Citat:
Ursprungligen postat av
Snobird
Vad betyder det egentligen? Jag menar att det finns en likhet med folk som säger att de "inte kan sjunga". Alla kan nog sjunga på något sätt men många kan inte sjunga så bra direkt... Att "inte kunna sjunga" betyder oftast att inte vara bra på att sjunga...
Men inte kunna laga mat? Alla eller i varje fall de flesta som hävdar detta, bör väl åtminstone kunna koka en korv? Häll vatten i gryta, ställ på spis-plattan och lägg i en korv... Det bör väl alla kunna klara?
Sen att kanske vissa inte är bra på det, inte klarar eller inte gillar avancerad matlagning. Det kan jag förstå... Men att inte alls kunna laga mat?
Vad tror ni om detta? Känner ni folk som "inte kan laga mat"? Eller säger ni kanske så om er själva?
Vissa mer eller mindre kastar ner allt i en gryta, och så får det vara bra med det.
Eller kanske de bara läger in maten i ugnen, och så får det vara bra med det.
Det skulle jag vilja hävda kan kallas för att inte kunna, eller vilja, laga mat.
Det finns andra versioner också.
Jag själv var definitivt bättre på att laga mat innan, men har förlorat en del av det som gav mig min kunskap.
Så jag vill inte - inte längre - se mig som någon som "är bra på att laga mat."
Det är kanske litet synd, jag vet inte.
En förändring är det iaf.
Att vara bra på att laga mat menar jag måste innebära vissa grundläggande färdigheter.
Som tex att redan på förhand veta hur det kommer att bli, hur det kommer att smaka - både individuella saker, delar, liksom helheten. Och hur själva konsistensen ska bli.
Detta är ju en förutsättning för att sen överhuvudtaget kunna börja närma sig det som är riktigt bra.
För kan man inte det, så går det ju inte att komponera fram en måltid i huvudet redan innan man ens gått till affären för att handla råvarorna.
Sen, i affären, så hittar man det som ger det där lilla extra i det mer subtila, som hur en råvara luktar eller känns i handen. Och man förstår hur den kommer att bli, beroende på vad man ska göra med den.
Är man riktigt bra så kan man ju dessutom laga, mer eller mindre, allt.
Jag har tex aldrig kunnat laga riktiga såser.
Men jag hade förmodligen kunnat lära mig. Jag har bara aldrig försökt ens.
Däremot gör jag och har alltid gjort, enklare snabba såser.
Men det hade varit kul att kunna göra riktigt komplicerade saker, med olika "starka drycker" iblandat, osv.
Allra viktigast är, och så måste det Alltid vara, frågan om "smaksinne."
Som måste finnas både i den fysiska verkligheten, liksom i sinnet.
Utan detta blir det ju aldrig "på riktigt," utan då blir man bara en "lajvare." En som låtsas vara gourmetkock men i själva verket bara följer recept.